Allan har lämnat våningen i Spanien för gott och lever hemma på Ollonberga tillsammans med två heltidsanställda sjuksköterskor från Vita Krysset.
Idag skall jag själv ta mig dit och för första gången träffa Allan på fem år, jag har saknat honom fruktansvärt mycket och då lilla Ruthan gick ur tiden och jag inte fanns till hands kändes det i hjärtat kan jag lova.
Hoppas han är vid god vigör och känner igen mig och jag honom, det ska bli ett spännande möte.
Arne och Toivo vill gärna följa med för nu när jag äntligen återvänt ser de helst att vara vid min sida hela tiden........Vi får se hur länge jag orkar med detta????? Men ännu så länge så fungerar det.
Men Käära Honorine!!!! Vad uti all sin daaaaar äro det du utsäger? Har den goa lilla rara Ruthan gått utur själva tiden bevars??? Slik en oänderlig sorg. Jag skola önska att du omtalade för Allan, att jag medsöjer djupt med honom. Ävenledes avhoppas jag uppå, att ditt besök samt hemvändande kunna gör Allan lite piggare samt något gladare.
SvaraRaderaJa, vi får väl se huru pass länge du orkar att hava dessa dina så påpasserliga hjon uti din direkta närhet HELA tiden, men detta äro ju intet att orda om nu, ty det löser sig ju kemiskt, sade han som drack lut. Tillsäg Allan att jag snart utkommer, för att påhälsa honom då det förpassar sig för honom. Giverlunda bibringar jag ävenledes Själve Översten,
hälsar dig,
Ruban