Då blir jag mycket förbannad!!!

En sak som retar gallfeber på mig är då jag läser om medmänniskor som kan skriva nedsättande om äldre personer!
Mitt hjärta brusar, min själ blir svart och min känsla av ren och skär hämnd bubblar inom mig!


Därutav så har jag också gjort väldigt rent runt mitt hus, exakt så är det, jag vägrar att ha något som helst med människor att göra som är hånfulla mot äldre personer, och i dessa fall jag tänker på är det också släktingar som de kan ge sig på och uttrycka sina fula trynen med hånfulla kommentarer!

Jag trodde i min enfald att dessa människor sedan länge var utrotade, men ack så fel jag tog, deras fula trynen dyker upp då och då, vilket gör mig så missmodig, de tar ens energi, de sänder ut fula tankar, jag skulle vilja knyckla ihop dem och kasta dem över klaffbron, om jag kunde!!!! Men de är förmodade så korkade att de flyter hälsar en upprörd HS

Se så glad man kan vara !!

Varför säger alla "pöss" i avslutande mobiltelefonsamtal???????????????????????????

En liten utredning vore på sin plats, i detta märkliga ordanvändande som jag hört sedan jag återkommit till vårt land.
Varenda människa som talar i mobiltelefon avslutar 99% av samtalen med "pöss" , och jag börjar undra vad detta ordet betyder, är det ett kodmeddelande människor emellan?
Är det ett modeord som de tagit från Amerika? Eller är det ett slentriananvändande av det som förut kunde betyda, var rädd om dig, eller jag tycker om dig eller något liknande vänligt?
PÖSS PÖSS PÖSS, det får mig att tänka på MÖSS MÖSS MÖSS!!!!

Har människorna blivit helt knasiga undrar en storförvånad HS

 PÖSS på dig katten och lycka till i kortspelet!!!!!!

Arnes filosofiska tankar.....

Arne har som den legitimerade Trädgårdsmästare han är redan börjat att så och sätta i burkar och krukor. Detta pysslande ger honom och hela säteriet ett lugn som vi behöver i dessa tider!!!!!!

Han ser så förnöjd ut där han står ute i Orangeriet och lätt framåtböjd pillar ner frön och annat löst i sina  burkar av diverse storlekar.

Jag gick fram till honom och frågade vad han mumlade? -Jo sade han, "en blomma växerINTE utav plikt, utan av längtan till solen"!

Arne är poet, en av de största i vår tid, och jag skall be honom att utge en liten blomsterbok med små aforismer som kommer ur hans mun lite nu och då.

Här har en ung Hilma af Klint målat några anemoner, det kan man inte tro?

Byn är sig inte lik............

Red ner till samhället , och betänk att det är längesedan sist, och redan innan jag kom fram till torget och ICA så såg jag till min stora fasa att Gunnars Finbageri har stängt!!!!! Jag satt på hästryggen och bara stirrade mot det lilla röda huset som numera var igenbommat, stängt, låst....

Hur kan det ske? Jag hoppade av Tunas Idol, band henne vid cykelstället och gick in på ICA där allting hade ändrats, kassorna hade satts på andra sidan ingången, charkdisken var borta, nu ligger allt i en disk färdigpaketerat, var har jag hamnat?????

Ica-handlarn kom ut från sitt kontor, stannade till, och stirrade på mig, jag glodde på honom, gud så gammal han blivit for genom mitt huvud, han sa inte detsamma, men jag misstänker att han tänkte det...

- Honorine, hemma i Sverige, det var inte igår, vilka rykten som har farit omkring här i byn, du kan inte ana , ett tag trodde alla att du blivit kidnappad och satt hos hemliga polisen i Nordöstra Mongoliet. Sedan pratades det om att du blivit uppäten av en krokodil nere i Recife.

Och så står du här, livs levande, du är dig riktigt lik, något smalare bara, men ögonen ser lika fullifanken ut som förr och.....

- Vad är det som hänt här då, var är FinGunnars bageri, och charken, er fina chark, vad har ni gjort av den, jag hinner inte mer än komma ner till samhället så ser jag förfallet...............

- Honorine, det är nya tider förstår du, Fin Gunnar är pensionär sedan flera år, och sonen vägrade att ta över bageriet, och charken här, ja det var svårt att hitta någon som vill stycka och fixa, de flesta är ju veganer och vegetarianer och annat skit, ja ungdomarna iallafall, så jag fick helt enkelt minska ner charksidan, men vi säljer mer ekologiska bönor och mandlar och russin och mandelmjöl och kruskakli än tidigare.......
- Tack det räcker, jag har hört och sett nog!

- Men lyssna Honorine, det ska bli en turkisk resturang där gamla järnaffären låg. Turkiskt rakt igenom, SIDERIAN ska den heta och drivs av en turkisk familj som kom hit förra året, ja de är från Syrien, men fick fly.

-Tack kära ICA-handlarn, nu orkar jag inte höra mer om mitt förlorade samhälle, jag ska ta min häst och rida hem igen upp till säteriet där lugnet fortfarande råder, vad jag sett iallafall.

Ja, så lätt är det nog inte att bara återkomma till sitt fosterland och tro att allt ska vara sig likt, men jag ser iallafall att kyrkan står kvar där den alltid har stått, hoppas de har en präst där också och inte gjort om det till en Kinakrog eller något liknande????? Man kan aldrig vara säker längre, det har jag förstått.
Vi travar sakta hemåt, det viner  i vinden och vi rider genom skogen och just då känns det som hemma på riktigt iallafall, jag avskyr förändringar, och det kommer bli mycket för mig att ta tag i, det förstår jag nu, nya tider råder , men jag ska göra allt för att sätta stopp för det hälsar en upprörd HS

VILL NI HA EN LEKKAMRAT ELLER EN CHEF?

Ja, exakt så sade jag igårkväll då jag kallade in Arne och Toivo på mitt kontor, för nu räcker det!
Jag har varit hemma några dagar och det är trevligt, omskakande och märkligt och jag har inte landat ännu.
Och så beter sig min två arbetare som om jag aldrig  varit hemma i Sverige!!!!!!
De springer benen av sig för att behaga mig, varhelst jag går och sitter så är det inte mer än en meter bort, och det vet alla som känner mig, inte för nära, det är inte av elakhet utan en ren själbevarelsedrift, jag måste ha space!

Så nu har jag tagit upp detta med de tvenne herrarna som under dessa år gått här hemma påsäteriet och bara haft varandra, så när matmor återkommit så är det helt exallterade av lycka eller vad det annars kan vara?

- Är jag er lekkamrat eller er Chef?
De svarade inte utan såg ner i golvet.
- Skärp er människor! Jag tycker det är lika trevligt som ni att vara hemma, men nu räcker det med  uppvaktandet. Jag behöver mycket tid för mig själv, jag ska förbereda mig inför föreläsningar och skrivandet igen, jag ska uppta kontakten med mina vänner om det finns några kvar?

Jag vill ägna tid till mina älskade hästar Tunas Idol och Lady Gaga, jag vill leka med mina älskade katter Nilsson och Callas, så jag ber er om lite mindre uppmärksamhet, är det uppfattat?

Nu är det sagt, och jag ska sätta på mig ridkläderna och ge mig ut på en ridtur med Lady Gaga för första gången på fem år, det är stort för mig hälsar HS

Fest natten lång!

Nu har jag återkommit hem, efter min lilla utflykt till grannen Allan Ollonberg, jag är och det vet alla som känner mig gärna långsittare om det passar mig, vilket det gjorde igår och inatt och fram till morgonkvisten.
Oron över hur det var med Allan var helt obefogad då han var piggare än jag sett honom på många år!

Hans personal Charlie och Melissa från Vita Krysset var en ovärderlig hjälp och stöttning till honom, sådana sjuksköterskor borde alla vi få ha hos oss då åldern kommer smygande.Chalie hade arbetat som personlig sjuksköterska i över tjugo år och kunde sitt !
Melissa var en nyare variant, med åtta år, men arbetat i NY hos en allsmäktig krögare som assistent och alltiallo, hon kunde laga mat, hon kunde samtalskonstens stora mysterium och hon var smart!

Allan blev överlycklig och tårarna rann på oss båda då vi omfamnade varandra, det kändes som det var igår vi sågs.

Vi hann gå igenom det mesta under denna extralångasittning. Vi drack allt möjligt gott, det var mest alkoholläsk för Allan, det hade blivit hans nya "mjölk" medan jag tog svagdricka, för att det känns så äkta svenskt och det har Toivo tagit med i en tioliterskagge, och så pratades i mun på varandra, om saknade efter lilla Ruthan, men hon hade varit helt dement de senare åren och Allan kände att det var skönt för såväl honom som henne att hon slapp vara med längre.

Och vet ni, Allan kör bil fortfarande!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag blev stum då Charlie berättade att det gjorde en rundtur nästan varje dag, Allan skrattade och visade hela garnityret då jag ifrågasatte detta.

-Så gammal är jag inte sa han och reste sig upp ur soffan och tog ett par steppliknande steg med sina långa ben, knäppte med fingrarna och skrek olé!!!

Ni förstår va? Han är sig lik, och än mer lik än tidigare, han har gått och blivit ungdomligare än de flesta, vad tusan kan han ha gjort med sin kropp och själ?????

Det ska jag ta reda på så småningom, men just nu är jag bara glad och nöjd med livet, viva la vie!!!!!

Detta skulle icke tilltala Allan, men jag ska ge honom förslaget då vi ses nästa gång!!!! Men då lär jag få mig en rejäl utskåpning................hi hi hälsar HS.

Genom skafferifönstret.......

Jag ser ut genom det lilla fönstret i kallskafferiet och där kan jag se ända bort till Ollonberga gods, där numera Allan ensam lever kvar, då lilla Ruthan gick bort för snart ett år sedan.
Allan har lämnat våningen i Spanien för gott och lever hemma på Ollonberga tillsammans med två heltidsanställda sjuksköterskor från Vita Krysset.

Idag skall jag själv ta mig dit och för första gången träffa Allan på fem år, jag har saknat honom fruktansvärt mycket och då lilla Ruthan gick ur tiden och jag inte fanns till hands kändes det i hjärtat kan jag lova.

Hoppas han är vid god vigör och känner igen mig och jag honom, det ska bli ett spännande möte.
Arne och Toivo vill gärna följa med för nu när jag äntligen återvänt ser de helst att vara vid min sida hela tiden........Vi får se hur länge jag orkar med detta????? Men ännu så länge så fungerar det.

Toivo bakar en pärkaka och Arne tar med mitt goda kaffe från Fortune et Maision och snart snart ska vi mötas igen underbara Allan, here we come!