Nu har jag surat färdigt för den inställda Nobelfesten för min del. Det gäller att ta tag i livet igen och hitta nya glädjeämnen. Det har jag också gjort genom att läsa i mina gamla släktkrönikor. Där finns det hur mycket som helst att ösa ur, alltför mycket kan tyckas ibland, men många goda skratt får jag mig, men också en smula sorg över deras framfart........
Jag hittade i gamla skrifter att en av mina avlägsna släktingar hade funderingar på att ge ut en bok om sitt innehållsrika liv. Visst låter det spännande eller hur?
Men då jag fortsätter att läsa hens utläggningar om vad som hänt och skett i sitt långa liv blir jag aningen bestört, då personen i fråga aldrig har lämnat den plats hen föddes på!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Möjligen bytt adresser, partners och annat ointressant, och det skulle kunna bli en framtida bestsellers?????????????????????????????????????????????????
Saknas självinsikt? Ja, det tror jag och bläddrar vidare i våra anfäders krönikor. En annan av oviktigt kön uttrycker det som om hens liv varit mycket viktigt på alla sätt och att nu behövs det en rejäl paus från ett innehållsrikt eller löst liv, beroende på vem som håller i pennan, och avnjuter att i klagoton beskriva hur hemskt jobbigt det är att behöva ta sig an sina nära och kära under någon stund, då det egentligen finns så mycket annat betydligt viktigare att stå i..........
Visst är det väl statsmannamässigt att lämna dessa klagovisor efter sig till släktingar bestående av både stora och små individer?
Jag bläddrar vidare och tror mig hamnat mitt i Bullarebygden, ni vet det där stället där folk och fä är så tosiga att de går på händer eller hjular fram på vägar och torg.
Det är i dessa kretsar jag alltså skulle ha hört hemma? Neeeej neeeeeeeeeeej och åter nej, newer in my life att detta har något som helst med mig att göra, och i och med detta inlägg vill jag härmed klargöra det till alla utomstående, jag är inte inblandad och önskar mig härmed en offentlig ursäkt.
Jag hittade i gamla skrifter att en av mina avlägsna släktingar hade funderingar på att ge ut en bok om sitt innehållsrika liv. Visst låter det spännande eller hur?
Men då jag fortsätter att läsa hens utläggningar om vad som hänt och skett i sitt långa liv blir jag aningen bestört, då personen i fråga aldrig har lämnat den plats hen föddes på!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Möjligen bytt adresser, partners och annat ointressant, och det skulle kunna bli en framtida bestsellers?????????????????????????????????????????????????
Saknas självinsikt? Ja, det tror jag och bläddrar vidare i våra anfäders krönikor. En annan av oviktigt kön uttrycker det som om hens liv varit mycket viktigt på alla sätt och att nu behövs det en rejäl paus från ett innehållsrikt eller löst liv, beroende på vem som håller i pennan, och avnjuter att i klagoton beskriva hur hemskt jobbigt det är att behöva ta sig an sina nära och kära under någon stund, då det egentligen finns så mycket annat betydligt viktigare att stå i..........
Visst är det väl statsmannamässigt att lämna dessa klagovisor efter sig till släktingar bestående av både stora och små individer?
Jag bläddrar vidare och tror mig hamnat mitt i Bullarebygden, ni vet det där stället där folk och fä är så tosiga att de går på händer eller hjular fram på vägar och torg.
Det är i dessa kretsar jag alltså skulle ha hört hemma? Neeeej neeeeeeeeeeej och åter nej, newer in my life att detta har något som helst med mig att göra, och i och med detta inlägg vill jag härmed klargöra det till alla utomstående, jag är inte inblandad och önskar mig härmed en offentlig ursäkt.