Jag står här inne i lilla kabinettet och begrundar mitt ansikte i spegeln framför farmors mor lavoar, och känner svunna tiders doft slår emot mig.
Jag kan inte upptäcka mitt unga ansikte då jag spejar in i spegeln, inte det där riktigt vackra ansikte jag alltid sett tidigare, undrar var det har tagit vägen? Tur ändå att jag har mitt intellekt i behåll, jo nu ser jag, jovisst jag har ansiktet i behåll också. OH så skönt!
Jag kan inte upptäcka mitt unga ansikte då jag spejar in i spegeln, inte det där riktigt vackra ansikte jag alltid sett tidigare, undrar var det har tagit vägen? Tur ändå att jag har mitt intellekt i behåll, jo nu ser jag, jovisst jag har ansiktet i behåll också. OH så skönt!
Käära Honorine, sååå ljufverligt att åhöra att Du icke avtappat masken!!!!!
SvaraRaderaSjälv innehaver jag avletat efter min, men icke kunna befinna den. Så förledes undvika jag att bespegla mig, ty min unga nuna ståndar icke där att finnas. Därför skola jag vilja förfråga Dig huru då åtbära Dig då Du kunna avse det. Nu vilja jag EJ påstånda att Ditt nuvarande anlete ej äro fagert!!!!!!! Dock kunna jag författa att ävenledes din nuna uppvisar att åren gångat.
Jag tilldigkommer en vacker dag, för att åhöra hurhu detta tillgångar,
hälsar dig en förhoppningsfull,
Ruban