Nu har jag surat färdigt för den inställda Nobelfesten för min del. Det gäller att ta tag i livet igen och hitta nya glädjeämnen. Det har jag också gjort genom att läsa i mina gamla släktkrönikor. Där finns det hur mycket som helst att ösa ur, alltför mycket kan tyckas ibland, men många goda skratt får jag mig, men också en smula sorg över deras framfart........
Jag hittade i gamla skrifter att en av mina avlägsna släktingar hade funderingar på att ge ut en bok om sitt innehållsrika liv. Visst låter det spännande eller hur?
Men då jag fortsätter att läsa hens utläggningar om vad som hänt och skett i sitt långa liv blir jag aningen bestört, då personen i fråga aldrig har lämnat den plats hen föddes på!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Möjligen bytt adresser, partners och annat ointressant, och det skulle kunna bli en framtida bestsellers?????????????????????????????????????????????????
Saknas självinsikt? Ja, det tror jag och bläddrar vidare i våra anfäders krönikor. En annan av oviktigt kön uttrycker det som om hens liv varit mycket viktigt på alla sätt och att nu behövs det en rejäl paus från ett innehållsrikt eller löst liv, beroende på vem som håller i pennan, och avnjuter att i klagoton beskriva hur hemskt jobbigt det är att behöva ta sig an sina nära och kära under någon stund, då det egentligen finns så mycket annat betydligt viktigare att stå i..........
Visst är det väl statsmannamässigt att lämna dessa klagovisor efter sig till släktingar bestående av både stora och små individer?
Jag bläddrar vidare och tror mig hamnat mitt i Bullarebygden, ni vet det där stället där folk och fä är så tosiga att de går på händer eller hjular fram på vägar och torg.
Det är i dessa kretsar jag alltså skulle ha hört hemma? Neeeej neeeeeeeeeeej och åter nej, newer in my life att detta har något som helst med mig att göra, och i och med detta inlägg vill jag härmed klargöra det till alla utomstående, jag är inte inblandad och önskar mig härmed en offentlig ursäkt.
Jag hittade i gamla skrifter att en av mina avlägsna släktingar hade funderingar på att ge ut en bok om sitt innehållsrika liv. Visst låter det spännande eller hur?
Men då jag fortsätter att läsa hens utläggningar om vad som hänt och skett i sitt långa liv blir jag aningen bestört, då personen i fråga aldrig har lämnat den plats hen föddes på!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Möjligen bytt adresser, partners och annat ointressant, och det skulle kunna bli en framtida bestsellers?????????????????????????????????????????????????
Saknas självinsikt? Ja, det tror jag och bläddrar vidare i våra anfäders krönikor. En annan av oviktigt kön uttrycker det som om hens liv varit mycket viktigt på alla sätt och att nu behövs det en rejäl paus från ett innehållsrikt eller löst liv, beroende på vem som håller i pennan, och avnjuter att i klagoton beskriva hur hemskt jobbigt det är att behöva ta sig an sina nära och kära under någon stund, då det egentligen finns så mycket annat betydligt viktigare att stå i..........
Visst är det väl statsmannamässigt att lämna dessa klagovisor efter sig till släktingar bestående av både stora och små individer?
Jag bläddrar vidare och tror mig hamnat mitt i Bullarebygden, ni vet det där stället där folk och fä är så tosiga att de går på händer eller hjular fram på vägar och torg.
Det är i dessa kretsar jag alltså skulle ha hört hemma? Neeeej neeeeeeeeeeej och åter nej, newer in my life att detta har något som helst med mig att göra, och i och med detta inlägg vill jag härmed klargöra det till alla utomstående, jag är inte inblandad och önskar mig härmed en offentlig ursäkt.
Det var kul att höra att även du som anser dig själv så fisförnäm har såna lik i garderoben... Gäller det alla i hela din släkt eller finns det några som inte är Bullingar? Jag är väldigt nyfiken på ditt svar. Bengan i Myrvalla
SvaraRaderaVi här på Riksarkivet har tagit oss friheten att så att säga, rotat lite i ditt förflutna. Hoppas att du ej misstycker, men eftersom du nu så artigt samt en aning panikartat frågar, så......
SvaraRaderaJag sitter nu här med en inte allt för skön personakt framför mig, innehållande en grav stöldanmälan, vilket fått till följd, att hen numer har svårt att få ett arbete som kräver något av hen. Således har hen fått ta det som kom till hen, i form av en äkta make/make som kan dra in lite pengar. Dessa användes dock till bra ändamål, som till exempel ge sig ut på regelbundna resor. Det framgår dock inte i våra papper om dessa är av varierande slag.
MVH
Anund Modérn
Bäste Anund!
SvaraRaderaSå spännande att få veta om detta, jag har länge varit införstådd med att släkten varit av ett taffligare slag då det gällt att hålla fingrarna i styr, och även stickorna!!!!!Jag menar då inte att det handlar om handarbete men det finns ju svavelstickor.....Det verkar som om hela Bullarebygden bebos av gamla anfäder. Vilken tur jag ändå haft i mitt liv att jag själv kom in på rätt sida av lagen så att säga. Själv giver jag hellre än tager men som grevinnan Rubina brukar säga:det är så olika i olika län hälsar jag från från mitt örnnäste
Men Käära Honorine, slika gruverliga upptäckter du nu rönt. Ja, jag utsäger då detta. Att det skola befinnas bantiter uti dina ädla längder, kunna jag ICKE betro!!!!!
SvaraRaderaSjälv innehaver jag undvikit att avsyna mina längder, (uppå Själve Översten inrådan vilja tillägga), ty vem uti den så pass vida världen vilja veta vad det kan döljas för tjuvar samt banditer uti de så skymda vrårna???!!!
Nej, Käära Honorine. Lyd nu ett så pass gott råd här utifrån det Rubinsteinska länet. Uppelda medelst en sjuherrans fermitet dessa avskyvärda akter samt längder.
Jag vilja samtiderligt påpassa att utsäga min storögda förvåning över denna så triviala personage som ärnar sig till att bokskriva om absolut ingenting,
hälsas här ffrån en som tyderligen kunna fortfara att utebliva icke mindre än FÖRVÅNAD,
Ruban
Om det är några som känner till dessa svavelstickor, så är det vi,
SvaraRaderahälsas från brandkåren i sagda län, genom,
Knut-Björn Eldh