Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

måndag 6 november 2017

Nu är det så här....

I Hornberga som är ett litet samhälle i Södermanland vid den vackra sjön Hornbergasjön där har vi bott och verkat i månghundrade år. Vår bygd som vi älskar och håller så kär.
Det vet alla om, men nu börjar vi tröttna.
Varför?
Jo den kan jag säga rakt ut till er. Vi har bett om att ha lugn och ro i Hornberga, vilket har skötts på ett utmärkt sätt, av kommunledningen och Karl Kristoffersson i spetsen.

Men vad har hänt, det är helt förfärligt . Nu har det flyttat in både kreti och pleti i vår comunity, och det känns som om det har kommit till en punkt då jag måste ta tag i detta med hårdhandskarna.

Vad har hänt egentligen undrar ni?

Jo, det är så här , att längs horisonten synes det komma in katter bland hermelinerna så att säga.

De kommer i horder, de är mörka och stora och kan skrämma livet ur vem som helst. De tar allt i sin väg. De river och krafsar överallt, förstör allting i dess närhet.
Vi får nu ta i med alla krafter och lagstifta om detta, de ska bort nu, basta!

Jag höll på att köra på en hel familj en mörk kväll på väg hem från stan, tvärnita och det räddade mitt liv , medan en hel familj bara bufflade sig vidare över vägen.

Dessa förbaskade Vildsvin som bökar sönder allt som kommer i dess väg, och när jag var ute på en morgonjoggning så fick jag se att vårt älskade Liljekonvaljeställe med de största och vackraste konvaljerna suttit i hundrade år bara hade trampats ner , där gick en tradition upp i rök, allas brudbuketter har ihela vår släkt innehållit just blommor från detta ställe, och nu är det borta, gone!!!

Ni förstår väl att jag är så upprörd att jag har svårt med andningen emellanåt, nu krävs det att vi alla står upp och avsätter denne Karl Kristoffersson punkt!

Kom upp till Hornberga säteri i kväll alla ni som vill hjälpa till, så ordnar Toivo och Arne med Hamburgare och Cider till alla, så håller jag i stormötet som ska sluta med att vi skall taga tillbaka vårt revir, nämligen Hornberga samhälle och befria oss från dessa Vildsvin, kosta vad det kosta vill.
Jag kan tillägga att Rubina lovat att spela ett stycke som hon komponerat just till detta tillfälle, nämligen Vildsvinens uttåg, där Översten skall också agerar på passande vis hälsar er Grevinnan Honorine


2 kommentarer:

  1. Käära Honorine. Vi alla medelst det så utmärkta förståndet uti behåll, kunna författa att detta med de så uschliga Vildsvinens framfart, ej kunna fortskrida utan att NÅGON itutaga med detta. Då EJ kommunalråd samt de som säga sig utgöra det bästa för vår trevnad ICKE avgöra någonting, innehaver jag som sagt avskrivit en rejäl komposition för orgel. De toner som urkommer utur detta instrument, äro så pass välkänt för att vara de mest ryserliga ett Vildsvinsöra kunna avhöra. Därföre innehåller detta verk mest toner som vara bestående av D-molltoner, blandade med lieliknande svicshljud.

    Själve Översten skola bistå mig med lämperliga högtalare som riktas rakt uti sydvart. Detta kunna få dessa Svin att bortgå, för att däruppå alderig vilja återkomma.

    Vad dessa hamburgare anbelangar, anser både jag samt Själve, äro underbara att få nedertrycka uti struparne, då detta arbete ju äro så pass ansträngande, MEN icke lönlöst.

    Enade vi stånda, enade vi EJ förfalla skola vara våra argumentationer då vi knoga idogt i riktning mot Vildsvinens ohejdade framfart.

    Själve innehaver uppbyggt diverse bårar som skola brukas för att upplägga dessa Svin uppå. Dessa skola däruppå uppläggas uppå skrivbordet uti kommunalrådets lyxiga kontorsrum,
    hälsar dig en som äro nöjder med den brukbara kompositionen,
    Ruban

    SvaraRadera
  2. Tacksam för allt förarbete ni gör! Särskilt bårarna kommer ju att bli perfekta, vi får ta in civilförsvaret som hjälper till att bära dessa svin till Kommunalrådets rum där de får ligga på lit de parade medan Herr Kristoffersson begrundar sitt öde

    SvaraRadera