Jag har varit på golfbanan i Antibes

 

En riktigt härlig förmiddag till er alla! Strax på väg hem efter några fantastiska dagar härnere i mitt paradis!
Nyduschad efter att ha kommit från golfbanan i Antibes. Om ni nu hade trott något annat?
Julle satte mig i en taxi igårkväll, och jag kom lyckligt och väl till Negresco, utan någon följeslagare.

Skönt att ha en av sönerna som arbetar på Säpo och vet vad som är bäst för lilla mamsen.
Så det blev en kopp te i godan ro på altanen och fötterna högt, då de var stora som rabarberblad efter gårdagens stående, gående och dansande.

Ett huvudvärkspulver profylaktiskt och så i säng, ensam..................................

Julle och jag gick en niohålsrunda redan kl 06.30 i morse, det var en helt ljuvlig morgon, hela Nice sov, friskt i luften och  en  tyst och gäspande Libanes skjutsade oss ner till Antibes.

- Chippa mamsen, chippa för helvete skrek en upprörd Julius Jr. till mig.
- Jag gör så gott jag kan svarade jag mulet, och dängde till den lilla bollen, och så var den borta.
- Slår du med järnsjuan, du är helt värdelös  vrålade Julle.
- Jag tog den som stod närmast, du är en riktig petimeter Julius, lik din far, och det har du alltid varit...
- Blanda inte in papsen i detta är du så snäll, han är hädangången sedan tjugo år, och....
- Det vet jag också, men du är lik honom, det är bara det jag antyder skrek jag nu tillbaka.

En golfbil kommer smygande, och se där, där sitter ju Roger Moore med hustru, och vinkar glatt.

Vi ler och vinkar tillbaks! Julle ser på mig och så börjar vi skratta!
- Nu drar vi hem till hotellet och får oss en härlig frukost, det är nog det som fattas, iallafall dig  säger han.
Du är charmig, social, trevlig, ja allt, men du kan inte spela golf kära mor!
 Tyst i bilen tillbaks till Negresco, men efter en härlig frukost med ägg och bacon, franskrostat kaffe och en liten chokladcroissant så var jag redo att medge detta, golf är ingenting för en Hertiginnan Honorine Stiernspetz, jag tycker helt enkelt att det är ett simpelt och uttråkande spel för den lägre medelklassen!
Flyget går mot ARN om en timme!
See you !
HS

Nu börjar det bli riktigt trevligt, skåååål på er alla

Albert, nu äntligen är han i hamn säger jag. Som jag har väntat på detta. Trodde  inte att det skulle bli något bröllop alls för hans del.....
Men idag är vi alla gäster, och alla Monegasker jublande glada!
Festen är ännu bara i sin linda, och jag börjar bli lika påverkad som vår monark, hoppsan, vad säger jag?
Som en Oligark menar jag förstås. Det är så många Oligarker här i detta lilla furstendöme, och alla gillar att berusa sig iklädda kilovis med guldarmband, halskedjor, och en liten 17årig blondin bredvid sig...
Jaha, varför pratar jag om detta kan man undra?
Uppriktigt ska jag säga att jag är lite i gasen, men så fick jag en så ofantlig trevlig karl bredvid mig till desserten. Lång , mörk, solbränd, vita tänder, talade franska med lite brytning. Och som han skålade, stup i ett!
Ja, nu säger han att han vill följa med mig hem till Negresco och se mina etsningar??????????????? men jag har väl inga tavlor med mig till Nice vad jag vet?????
Ush så snurrig jag börjar bli, måste ringa Julius Jr. och be honom att skicka en bil, Ska jag ta med mig snyggingen eller inte?

Fortsättning följer säger en glad och rusig HS

Jag har en liten Monegask som knappt räcker mig till naveln som bordskavaljer

Bröllopet var sagolikt vackert, men tyvärr såg jag inte så mycket, jag var alltför uppskärrad av att vrida och vända på på mitt turbanförsedda huvud för att leta efter långskånken Ollonberg!!!
Kanske att jag sett i syne efter den långa medittionen i Medelhavet??????
Hur som, han var inte inbjuden till bröllopet iallafall.

Jag sitter nu vid honnörsbordet tillsammans med de andra högvördigheterna. Men vem är det jag fått till bordet? En liten ful fransos, som hela tiden tittar ner i mina behag! Så obehagligt! Jag tror jag häller den kalla Gaspachon över hans lilla flint nästa gång han lägger huvudet i urringningen.

- Mon dieu! Madame, exusecemoi Madame!

Jag flinar inåt, men utåt håller jag den min som en sårad Hertiginna brukar använda sig av!
Gubbstrutt! Där fick du tänker jag då fransosen sitter här bredvid och gnider sin flint med linneservietten!

Jag ser bortåt honnörsbordet, och tycker mig se en road min där, själva Silvan ler  mot mig, och så gör hon diskret tummen upp!!

Jag teaterviskar åt hennes håll: "Så ska dom tas, gamla snuskiga gubbar". Silvan nickar diskret.

Fransosen har gett upp, hans linneserviett är dyngsur av den kalla rödaaktiga soppan, och nu har det runnit ner på hans vita frackskjorta också........

Det här blev ju en riktig rolig tillställning tänker jag, som nu ser i ögonvrån hur den lilla fransosen avlägsnar sig från platsen bredvid min. Gud så skönt att vara av med den lilla gubben, för hos petit moi hade han inget att hämta.....

Nej, men nu kommer Bröllopstårtan!!!! Så vacker den är och nu ska ni få vara med och se hur enkelt och elegant den tillverkades. OBS! Det bärs in  750st likadana tårtor, bara för information! Fortsättning följer! HS

Säg inte att Allan är här

Hjärtat dunkar, jag har sprungit från havet, rakt över gatan och in på hotellet Negresco, in i hissen och nu sitter jag här på sängen och bara skakar i hela kroppen!!!!!!!!!!

Vaknade tidigt av att solen lös rakt i ögonen, hoppade in i duschen, fick upp min frukost på rummet. Drack lite franskt te, åt en petit croissante, och sedan gick jag ner till havet, rakt över gatan.

Simmade säkert en timme i det turkosfärgade vattnet, samtidigt som jag mediterade.
När jag klev upp, och drog på mig sarongen, såg jag en gänglig person komma gående emot mig. Och då menar jag gänglig1
Två meter lång minst, stor halmhatt en mycket kort röd och vitrandig frottérock, och så dessa små fötter, som knappt nuddade sanden.

Jag stelanade en sekund av fasa. Det kan väl inte vara ......

Han vinkade åt mitt håll, och lyfte på hatten!

Jo, då så jag hans hornbågade glasögon, det är han.....
ALLAN OLLONBERG!

Jag sprang för livet, och nu sitter jag här med bultande hjärta.....

Hjälp mig!

Tillbaka nere i Nice

Godkväll mina vänner!
Vet ni hur jag tog mig ner till Nice ikväll? Nnaturligtvis inte. Limosin? Taxi? Annat fordon? Ja, just precis.

Jag åkte pendeltåget ner hit till järnvägsstationen. Det är ju så trevligt att vara ute bland vanligt folk. Ja, det är ju inte jag van vid, jag lever ju i en så skyddad värld annars, men nu ville jag vara lite crazy, så hopp upp på tåget.

Vägen ner är så vacker utmed Medelhavet, det glittrade i vattnet, mängder av hanggliders , och ett myller av små och mindre små båtar som pilade fram och tillbaka på vattnet!

Lite läskigt är det för en ensam dam att vara uppe vid Järnvägsstationen i Nice, mycket drägg om jag ska vara helt ärlig.
Men jag har i sakta mak promenerat hela Jean de medecine ner till Place de Masena, och ut på promenade Des Anglais, med solen i ögonen, och har precis satt ner lilla rumpan på Gustave de 5, och läskar mig med ett glas rosé.

Ja, nu är de borgeligt gifta, men det är imorgon som hela evenemanget blommar, och lilla jag tillsammans med Carl-Jan sitter tillsammans med  de övriga på terassen  vid Casinot vid den här tiden och inmundigar något gott och ännu hemligt. Har jag tur kanske jag får själva prins Daniel till bordet.......tidelipom säger jag till honom isåfall, vilket betyder, kul att du också kunde komma. din lilla Ockelboare..Kram från en trött och uppspelt HS

Äntligen här igen

Hann knappt slänga in väskorna på Negresco, innan jag tog en bil upp hit till Monaco. Ett Monaco som formligen kokar av glädje, värme och av alla de människor som sökt sig hit.För att bevista bröllopet mellan Prins Albert Grimaldi och flickan av folket . Charlene från Australien!

Ni kära vänner är de första som fått se en bild på den blivande Princess Charlenes klänning, visst är det en sagodröm?
Bilder på Albert och Charlene står i varenda butiksfönster, förväntningarna inför morgondagens bröllop är enorma.

Och lilla moi är bara överlycklig att vara här igen, det ställe jag varit i såååå mååånga gånger och som jag räknar som mitt hem.(förlåt Hornberga)

Har tagit mig genom gränderna och in på sidogatan nära kyrkan där jag har en liten favoritkrog, med bedårande utsikt över Medelhavet. En Mozarella sallad och ett glas champagne, och så vila fötterna och glo på folk en stund. Kramar från en lycklig HS

Var är rubinbroschen

Julius Jr. har plockat fram sina ordnar, själv springer jag omkring och letar efter min lilla rubinbrosh som jag ska fästa i turbanen. Var fanders har den tagit vägen?????
"Du får väl ta en av Julius ordnar, den lilla rosen som han fick på Rosenbalen i Visby 1988 då han utsågs till den charmigaste kavaljeren på Rosenbalen" säger lilla Elsa glatt.
Kan jag verkligenn det, passar den i färgen till turbanen??? Stressad som en jag vet inte jag. Lille Carl-Jan är redan nere i Nice, och nu kommer taxin, så det får bli Julius ros som jag fäster i min turban.
Ja, om ni skulle undra då ni kommer att se alla pressbilder.
Calle och Silvan är också på plats, det känns som vi är de sista gästerna som landar i Nice kl 12.10 idag. Oh så stressad jag är, och allt skyller jag på den där HERR GREVE Ollonberg.........

PS Skickarbilder från festligheterna!    HS