Kusin Knut Hägerflycht med fru Martha på Adelsholms gård bjöd på tea

Som ni själva kan se, och som jag härmed vill dokumentera så är Friherre Knut och frun sparsamma, ja jag säger snåla. En torr äppelkaka och en kopp te?????????

Efter den besvärliga morgonhistorien så ringde kusin Knut Hägerflycht, och inviterade mig till Adelsholms gård.på förmiddagstea. (Se ovan)

Vi umgås inte ofta nu för tiden, ålderskillnade gör sitt, och han och hans fru Martha är mycket präktiga människor, och jag har väl alltid varit det svarta fåret inom familjen.

Deras hus är så engelskt i stilen tycker jag med en underbar trädgård. Martha skulpterar och en del av hennes alster har de står utställda där.

Här ser vi hennes LEJONHANNE I SOLSKEN!

Martha själv.

Parken deras är otroligt imponerande, men så har de tjänstefolk av den gamla sorten! Inte så som lilla moi har, en finne som försöker truga på mig "Näskaffe" till frukost, jag ryser bara jag tänker på det.

Här står Martha själv (en bild upp så ser ni henne)och beundrar ett stenbord hon gjort, faktiskt i kalksten från Gotland, och som dessutom fått pris i Venedigbienalen 2009! Jaja säger jag, något avundsamt! Skulle väl jag också, om jag bara ville...Nä, inte alls, jag skämtade, jag kan inte forma en snöboll en gång så den blir rund. Totalt looser på konstnärlig kreativitet.

Ett annat osedvanligt charmigt konstverk av Martha som hon kallar BUBBLAN står vid infarten efter allén. Vad säger ni? Häftig säger jag, men å andra sidan så skulle jag inte vilja ha den på Hornberga, men det är ju en annan stil där om man säger så......

Efter ett par timmar i deras sällskap var jag så trött och så hungrig så jag ringde och bad Julius Jr. hämta mamsen.

Nu har vi ätit en Chateaubriand och druckit en Chateau Lafitt 79, och nu så slipar vi planer inför helgen, sönerna och jag. Ni får veta mera later on. HS

Kaffekaffetåren den är bra

-Jo, sir du frun, Gomooron! Jag måste nok säga som det är, så där rakt på sak. Vi har då inget sånt därnt utländsk kaffe hemma på gårrden....Skulle frun kunna tänk sig att dricka näskaffe, ja nu innan affärn har öppnat?

Jag vaknar av vad jag själv tror och hoppas, är en mardröm som ska ta slut så snart mina ögon slås upp.
Nejdå, där står Toivo rakryggad  och med ett lidande uttryck i sitt finländska ansikte.

- Människa, vad står ni här för? Vad vill du? var bara snäll och ge mig mitt vanliga , och samtliga tidningar, dra upp rullgardinen också är du snäll!

- Jo, sir du frun....

- Gör bara som jag säger..

- Går det pra med näskaffe då frun?

- Stå inte där och var lustig, det klär dig inte..

- Men goa frun, kaffet det utländska siten, ja förlåt mig, men det är slut, men prova mitt näskaffe, det är sitgott frun, jag svär!

- Stå inte och var oförskämd människa, utan ge mig mitt morgonkaffe NU! Innan jag får ett migränanfall!

Jag känner mig helt slut efter denna batalj, tjänstefolk är nog bra, men herre min je, jag betalar för deras arbete, men så utför det då!

Ni mina kära och nära vänner ser ju själva! MIN KAFFEBRICKA!

- DRA NER rullgardinen igen Toivo, och bär ut den där brickan med "smörjan" på! och våga inte visa dig förrän du kommer med mitt Franskrostade, ADJÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja må hon leva

Kära Viktualia Barbarotte Ockelberg! Tant Honorine säger härmed Grattis på din stora dag!

Min present är skickad till Solsidans slott, och så ber jag om mina  varma hälsningar till Mor och far, och Danilo Ockelberg!

Allt är OK i Silvans lilla Orangeri

Puuh! Sitter i bilen på väg hem igen! Det såg ju så fint ut i Silvans lilla Orangeri, jag tog några bilder , ifall det skulle bli något gnäll, så vet ni också att idag var blommorna såååå fina.
Ja, det gäller ju att hålla sog väl med alla som man kan dra nytta av eller hur???????
Inte för att jag tycker de är mina bästa vänner, men det är alltid så trevlig att vara inbjuden till slottet och där kan jag träffa andra viktiga personer för mig och min familj.

Självfallet försår ni mina friends att jag skojar. Inte låtsas vi väl att vi bryr oss, och sedan bara vill vara med då det är goda dagar????Nej , nej och åter nej!
Silvan och Calle är några av mina äldsta och närmsta vännerna jag har. Det gäller bara att sköta om vänskapen. Annars kan det gå som för Calle! Minns ni att han forlorade tre av sina närmsta vänner nyligen, pga av , neej, vad inte det någonting med kaffe och flickor det?

Jaja jag kanske blandar samman alltihopa, men nu är blommorna vattnade, och bilen styrs vidare hem till mitt eget lilla Chambre´.

Tills vidare önskar HS er allt gott idag!

På väg hem till Calle och Silvan

Godmorgon friends!    Det var en ren fröjd att flyga hem med Langensköildspojkarna, så rara och trevliga de är!!!! De är så väluppfostrade så de nästan slår sina kotlettfrisyrer i marken då de hälsar på petit moi.
Båda har fått sin utbildning i USA, men ingen av dem flyger mer än på fritiden då familjeföretaget behöver skötas. Och nu talat vi om familjeföretag, inget litet fjuttigt med några anställda.....Nej, Langensköilds representerar hela världen, med ca 200.000 anställda inom elektroniksektorn.
Ja, min egen C-J är en av Riskkapitalisterna där också, vilket gör att även jag som sitter som styrelseledamot i sonens samtliga företag, äger en en del av  Elektroniken så att säga.. JAJ A, OINTRESSANT, MEN JAG KOM PÅ DET PRECIS NU.

Nåväl, Hornberga var sig likt och gräsmattorna som greener, förråden fyllda med allsköns burkar av årets frukt...
Min Lady Gaga gnäggade lång väg där hon stod under eken och då hon fick syn på mig. Barbacka red jag ut en sväng med henne bara för att känna hennes underbara doft, och hennes kärlek till mig.

Tjänstefolket var på bio nere i byn, så friden var fullkomlig.

MEN! Närjag simmat min mil i Mälarens böljor, och duckit mitt franskrostade i Pergolan, så slog det mig!!!!!!!!!!!!!
Jag lovade ju att se till slottet medan Calle och Silvan är på semester???????Hur kunde jag glömma?  Det talade vi om på Furst Alberts bröllop, och jag var så insmickrande och lovade dyrt och heligt att visst skulle jag fara över ett par gånger för att se till blommorna inomhus, och lite smått och annat!

Förträngt det totalt, och jag vill alltid hålla det jag lovat, så nu sitter jag i bilen och är snart framme vid slottet. Jag skäms att jag lovar runt och håller....men jag är ju en upptagen kvinna, om det nu är en ursäkt?


Jamen där dyker ju huset upp, sköööönt! Hoppas allt är Ok bara? Nu känner jag mig stressad. See you! HS

Farväl nu Rosornas ö , iallafall för en tid

Kosken är en mycket trevlig gamäng som bjöd in mig i själva Domprosthuset, där vi drack ett antal glas av Nattvardsvinet, så han skulle slippa hälla ut det i piscinan som han sa....( det var ett simpelt Estremadura, sämsta sort).
Några oblater såg jag inte till, men väl lite snacks i en skål.

Vi kom överens om att stiftet ger mig en rundlig summa, så ska jag försöka skriva något mer modernt än det som nu finns om de gamla kyrkorna på ön. Kosken ville att jag skulle lägag in lite mord, och övernaturliga hemska händelser, gärna med inslag av satanism?????

Ögonen glödde på honom ju mer han talte , och jag undrar hur jag ska gå till väga för att både få pengarna från kyrkan, och hålla en vettig relation till Kosken Lennartsen vid liv?

Efter ett tvåtimmars långt nattvardsdrinkande så var vi överens och Kosken följde mig ut på den rosblomstarnde gården.I förtroende såg jag att han tog snedsteg!

- Vilka förtjusande rosor, en Ingrid Bergman på min ära sa jag och hukade mig ner för att dofta på den röda rosen.

- Den tillhör nu er Grevinnan sa Kosken och drog upp den med rot och allt.

- Men snälla......

- Och se upp nu för här får hon en Swedish Queen också. Han drog upp den rosa vackra rosen och slängde i famnen på mig, medan han skrattade som en , ja jag kan nästan säga besatt.........

I samma ögonblick kom Domherrinnan ut på gården, och ropade: Kom nu lille vän, det är dags för din medicin nu!
Resolut tog hon honom under armen, och där stod jag med två stora rosenbuskar, en i varje hand.

- Skulle jag kunna få något att bära dem i ?

Hon släppte maken, och kom strax tillbaks med en kasse från ICA, gav mig den utan en blick, och snabbt in med Kosken i huset och igen med stora porten......

Så nu ska jag föra hem dessa Gotlandsminnen till Hornberga Säteri, och jag har en magkänsla att det inte riktigt går att lita på den mannen, tror inte han mår bra i själen?
Tankfulla hälsningar från HS

Jag flyger hem med Langensköildska sönerna idag, och författar en bok om de Gotländska kyrkorna

Måste hem, irritationen över långsamheten skaver i mig, och igår kväll träffade jag på Mårten och Lars-Erik på en konsert i Domkyrkan av alla ställen!!!!

Då de berättade att de skulle hem idag, och flyger en egen cessna så tackade jag genast ja till deras förslag att låta flyga mig direkt hem till Hornberga Säteri.
Ja, vi har bara en gammal gräsbana sedan fars tid som pilot, men det går säkert att använda den.

Tristessen här på ön har drabbat mig, det har praktiskt taget inte hänt något av värde. Jag har vilat mig, jaja, det är väl bra, men för mycket lugn skadar oss Stiernspetzar, vi vill ha lite fart omkring oss.

Jag satt i natt uppe med en del funderingar kring en avhandling som jag tänkte göra om kyrkobeståndet på ön. Jag fick då jag hastigt räknade ihop det till 92st...något osäker, men idag ska jag invitera mig själv till Kosken Lennartsen, domprosten ni vet!  jag känner hans fru betydligt bättre, så hon kanske kan hjälpa till att göra en god förbindelse mellan Kosken och mig. Ja, nu är ideérna i full gång inför detta nappatag. Kan bli ÅRETS FAKTABOK 2012???????

Bums måste jag sätte mig en stund och läsa ur Efesierbrevet, innan mötet med Domherren!
Frid säger HS