Sitter på morgonflyget till Berlin! Trodde nästan att detta besök icke skulle kunna bliva av då det har uppskjutits nu ett antal gånger pga det rådande världsläget.
Jag som rest runt jorden under hela mitt liv, på tåg, buss, flyg till fots, på cykel, med häst, bil, ja allt som man kunnat färdas i har helt enkelt tappat lusten till det för mig så viktiga spontanresandet.
Hur skulle jag kunna finna någon som helst lust till detta då numer alla skall resa, än hit än dit, överallt, och jämt.
Jag avskyr att behöva trängas på flygplatser tillsammans med kreti och pleti, jag behöver ha stil och kvalitet omkring mig för att trivas, men att sitta bredvid Nisse från Örnsköldsvik och Berit från Gävle, jag betackar mig, tack men aldrig!
I och för sig har jag sällan rest med charterresenärer som tur är, men jag har väl hört talas om dem, hur de beter sig, och i nutid skall det vara ännu värre, då alla tror att de åker i business och kastar sig ner i sina stolar och far sedan upp och ner som en jojo under resans gång. Och varför skall alla gå på toaletten så ofta? När de flyger då dricks det och dricks det så kissas det!!!!!!!!OMG!
Själv har jag alltid gillat att flyga med SAS eller KLM och där oftast blivit serverad de godaste rätter av personal iklädda kockmössor och med maten serverad direkt från uppläggningsfaten.
Jag tror inte ens att de bjuds på mat ombord, det gäller väl mest att fylla passagerarna så de får extra klirr i kassan och toalettköerna är ständigt långa i den smala passagen och där de halvfulla och fulla skall slåss om utrymmet med servicen som kör sina packade vagnar sicksackande mellan de nu ännu mer berusade svenskarna som skall ner till "sina" vänner i Bulgarien, Turkiet och så vidare.........
Ni förstår kanske att detta icke är något för mig som en självständig och kom mig inte för nära person!!!!!
Därför har jag övervägt i flera flera veckor om jag skulle klara av att ta mig till Berlin för att där träffa min gode vän och trätobroder Mr. Donald Brink, vi möttes för första gången , säkert för trettio år sedan i just Berlin där han då ställe ut sina konstinstallationer på Brandenburger tor, och vi fick en fin och nära kontakt som vi sedan bevarat. Numera bor han i Ottawa i Canada ,men då han telefonerade och berättade att han skulle till Berlin så har jag gått och funderat , vill jag utsätta mig, såväl för attentat som de simpla medmänniskorna?
Jag valde att möta honom idag, och nu sitter jag på 1A och blivit lovad att ingen kommer att sitta vare sig bredvid, eller bakom mig. Tack snälla för all hjälp med detta, ja så blir det f-n blir gammal, då vill man vara ifred! Bläddrandes i Die Zeitung den engelska versionen lutar jag mig bakåt och njuter av att sitta här ensam med en god kopp kaffe och en färsk crossiante! HS
Jag som rest runt jorden under hela mitt liv, på tåg, buss, flyg till fots, på cykel, med häst, bil, ja allt som man kunnat färdas i har helt enkelt tappat lusten till det för mig så viktiga spontanresandet.
Hur skulle jag kunna finna någon som helst lust till detta då numer alla skall resa, än hit än dit, överallt, och jämt.
Jag avskyr att behöva trängas på flygplatser tillsammans med kreti och pleti, jag behöver ha stil och kvalitet omkring mig för att trivas, men att sitta bredvid Nisse från Örnsköldsvik och Berit från Gävle, jag betackar mig, tack men aldrig!
I och för sig har jag sällan rest med charterresenärer som tur är, men jag har väl hört talas om dem, hur de beter sig, och i nutid skall det vara ännu värre, då alla tror att de åker i business och kastar sig ner i sina stolar och far sedan upp och ner som en jojo under resans gång. Och varför skall alla gå på toaletten så ofta? När de flyger då dricks det och dricks det så kissas det!!!!!!!!OMG!
Själv har jag alltid gillat att flyga med SAS eller KLM och där oftast blivit serverad de godaste rätter av personal iklädda kockmössor och med maten serverad direkt från uppläggningsfaten.
Jag tror inte ens att de bjuds på mat ombord, det gäller väl mest att fylla passagerarna så de får extra klirr i kassan och toalettköerna är ständigt långa i den smala passagen och där de halvfulla och fulla skall slåss om utrymmet med servicen som kör sina packade vagnar sicksackande mellan de nu ännu mer berusade svenskarna som skall ner till "sina" vänner i Bulgarien, Turkiet och så vidare.........
Ni förstår kanske att detta icke är något för mig som en självständig och kom mig inte för nära person!!!!!
Därför har jag övervägt i flera flera veckor om jag skulle klara av att ta mig till Berlin för att där träffa min gode vän och trätobroder Mr. Donald Brink, vi möttes för första gången , säkert för trettio år sedan i just Berlin där han då ställe ut sina konstinstallationer på Brandenburger tor, och vi fick en fin och nära kontakt som vi sedan bevarat. Numera bor han i Ottawa i Canada ,men då han telefonerade och berättade att han skulle till Berlin så har jag gått och funderat , vill jag utsätta mig, såväl för attentat som de simpla medmänniskorna?
Hoppsan!, det där var ju icke så bra, ser att jag i morgondimman satte på mig en sko av var sort och färg, jaja, det kan hända de bäste!!!!!! Huvudsaken att jag har skor på fötterna, så resonerar jag.