Sitter på morgonflyget till Berlin! Trodde nästan att detta besök icke skulle kunna bliva av då det har uppskjutits nu ett antal gånger pga det rådande världsläget.
Jag som rest runt jorden under hela mitt liv, på tåg, buss, flyg till fots, på cykel, med häst, bil, ja allt som man kunnat färdas i har helt enkelt tappat lusten till det för mig så viktiga spontanresandet.
Hur skulle jag kunna finna någon som helst lust till detta då numer alla skall resa, än hit än dit, överallt, och jämt.
Jag avskyr att behöva trängas på flygplatser tillsammans med kreti och pleti, jag behöver ha stil och kvalitet omkring mig för att trivas, men att sitta bredvid Nisse från Örnsköldsvik och Berit från Gävle, jag betackar mig, tack men aldrig!
I och för sig har jag sällan rest med charterresenärer som tur är, men jag har väl hört talas om dem, hur de beter sig, och i nutid skall det vara ännu värre, då alla tror att de åker i business och kastar sig ner i sina stolar och far sedan upp och ner som en jojo under resans gång. Och varför skall alla gå på toaletten så ofta? När de flyger då dricks det och dricks det så kissas det!!!!!!!!OMG!
Själv har jag alltid gillat att flyga med SAS eller KLM och där oftast blivit serverad de godaste rätter av personal iklädda kockmössor och med maten serverad direkt från uppläggningsfaten.
Jag tror inte ens att de bjuds på mat ombord, det gäller väl mest att fylla passagerarna så de får extra klirr i kassan och toalettköerna är ständigt långa i den smala passagen och där de halvfulla och fulla skall slåss om utrymmet med servicen som kör sina packade vagnar sicksackande mellan de nu ännu mer berusade svenskarna som skall ner till "sina" vänner i Bulgarien, Turkiet och så vidare.........
Ni förstår kanske att detta icke är något för mig som en självständig och kom mig inte för nära person!!!!!
Därför har jag övervägt i flera flera veckor om jag skulle klara av att ta mig till Berlin för att där träffa min gode vän och trätobroder Mr. Donald Brink, vi möttes för första gången , säkert för trettio år sedan i just Berlin där han då ställe ut sina konstinstallationer på Brandenburger tor, och vi fick en fin och nära kontakt som vi sedan bevarat. Numera bor han i Ottawa i Canada ,men då han telefonerade och berättade att han skulle till Berlin så har jag gått och funderat , vill jag utsätta mig, såväl för attentat som de simpla medmänniskorna?
Jag valde att möta honom idag, och nu sitter jag på 1A och blivit lovad att ingen kommer att sitta vare sig bredvid, eller bakom mig. Tack snälla för all hjälp med detta, ja så blir det f-n blir gammal, då vill man vara ifred! Bläddrandes i Die Zeitung den engelska versionen lutar jag mig bakåt och njuter av att sitta här ensam med en god kopp kaffe och en färsk crossiante! HS
Jag som rest runt jorden under hela mitt liv, på tåg, buss, flyg till fots, på cykel, med häst, bil, ja allt som man kunnat färdas i har helt enkelt tappat lusten till det för mig så viktiga spontanresandet.
Hur skulle jag kunna finna någon som helst lust till detta då numer alla skall resa, än hit än dit, överallt, och jämt.
Jag avskyr att behöva trängas på flygplatser tillsammans med kreti och pleti, jag behöver ha stil och kvalitet omkring mig för att trivas, men att sitta bredvid Nisse från Örnsköldsvik och Berit från Gävle, jag betackar mig, tack men aldrig!
I och för sig har jag sällan rest med charterresenärer som tur är, men jag har väl hört talas om dem, hur de beter sig, och i nutid skall det vara ännu värre, då alla tror att de åker i business och kastar sig ner i sina stolar och far sedan upp och ner som en jojo under resans gång. Och varför skall alla gå på toaletten så ofta? När de flyger då dricks det och dricks det så kissas det!!!!!!!!OMG!
Själv har jag alltid gillat att flyga med SAS eller KLM och där oftast blivit serverad de godaste rätter av personal iklädda kockmössor och med maten serverad direkt från uppläggningsfaten.
Jag tror inte ens att de bjuds på mat ombord, det gäller väl mest att fylla passagerarna så de får extra klirr i kassan och toalettköerna är ständigt långa i den smala passagen och där de halvfulla och fulla skall slåss om utrymmet med servicen som kör sina packade vagnar sicksackande mellan de nu ännu mer berusade svenskarna som skall ner till "sina" vänner i Bulgarien, Turkiet och så vidare.........
Ni förstår kanske att detta icke är något för mig som en självständig och kom mig inte för nära person!!!!!
Därför har jag övervägt i flera flera veckor om jag skulle klara av att ta mig till Berlin för att där träffa min gode vän och trätobroder Mr. Donald Brink, vi möttes för första gången , säkert för trettio år sedan i just Berlin där han då ställe ut sina konstinstallationer på Brandenburger tor, och vi fick en fin och nära kontakt som vi sedan bevarat. Numera bor han i Ottawa i Canada ,men då han telefonerade och berättade att han skulle till Berlin så har jag gått och funderat , vill jag utsätta mig, såväl för attentat som de simpla medmänniskorna?
Hoppsan!, det där var ju icke så bra, ser att jag i morgondimman satte på mig en sko av var sort och färg, jaja, det kan hända de bäste!!!!!! Huvudsaken att jag har skor på fötterna, så resonerar jag.
Jag vilja påpeka, Käära Honorine, att det vara bra mycket bättre att hava , visserligen ett udda skodon uppå fossingarne, ty då kunna envar se, att du minsann haver det torrt på sagda nederregioner. Sedan kunna jag inom parentes tycka, att valet av dessa EJ äro uti MIN smak!!!!!!
SvaraRaderaVad gäller denna Berlinresa, kunna du enkom avtacka din lyckerliga stjärna, att det fortfar att utfinnas någon enstaka personage som uppskattar att just DU innehaver för avsikt att befara med just DERAS areoplan. Dock kunna jag varmt rekommendera dig att avtaga ett lite mer privat slikt på hemresan. Notan kunna denna Donald stånda för, nu då du ju gör honom sin sinekur genom att du så pass eftertänksamt avreser till honom.
Ärnar du dig ävenledes till det så pass långtbortalandet Canada?????? OM du göra detta, torde du påpassa att taga dig en avstickare lite norröver, för att där påhälsa de så pass fagra Inuiterna. Då kunna du troligtvis få dig en rejäl kajakfärd som heta duga. DOCK bör du tillse å det snaraste att få på dig ett par mer rejälare forbeklädnader, ty kylan kunna vara bister uti dessa så pass ödebelagda trakter. Om du uti slika fall farer dit, kunna du samterlidigt nederklubba en slags säl, för att sedermera låta uppsy en liten käck mössa till den så raaaaaare lille Alex, avslutas härmed ett rungande,
lycka till på dels färden SAMT fjärden om du till Inuitlandet utfarer,
hälsar dig Själve samt,
Ruban
Inuiterna, ja det kanske vore något att ta tag i, paddla kanot,jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, varför icke? Jag skall framföra detta till Doland redan idag och höra om han själv har lust att ge mig en guidad tur genom Inuiternas paddlingskanaler,
SvaraRaderanu väntar middagen här och jag hoppas att han ej anser att omaka skor tillför något märkligt i min annars så vårdade klädsel?
Kära Honorine. Om du underbordetsätter dina så pass omaka fotbeklädmader, så törhända han icke uppmärksammar dessa.
SvaraRaderaJag betror att denne Doland ypperligt gärna medertager dig uppå slik en vattenfärd, ty detta kunna enkom berika ditt så öppna sinne för vad det än vara månne. Så, stånda på dig uppå detta spörsmål,
hälsar dig en som anser att detta äro ej mer än rätt samt rikterligt,
Ruban