Nippe och jag gick så fint på vägen upp till Ollonberga, ja Nippe travade väl mer , jag joggade lätt om sanningen ska fram.
Allan satt på den stora verandan och njöt av vårsolen tillsammans med sina två förtjusande assistenter,Micke och Molle som tjänstgör denna vecka. Två helt fantastiskt fina killar som sköter Allan såväl huset med stor omsorg.
Allan satt och sippade på en Cubalibre med sugrör och och i mungipan sög han på en persiljekvist????
- Spanientoner, sa han då jag rynkade pannan lite, Spanientoner, där drack jag ALLTID en Cubalibre den här tiden och så en persiljekvist att tugga på, smaksensationer du aldrig hört talas om Honorine !!
Jag nickade bara till svar och då fick han se Nippe som släntrat efter lite.
- Men är den ljuvliga pojken med för att hälsa på hos Farbror Allan? Men gosingen så fin du är, och så liten lille vän, det kommer nog aldrig gå att rida på dig , du har ju så korta ben....
- Han är sin egen svarade jag i Nippes ställe, han skall bara ta hand om sig själv, och inte vara någon vare sig packåsna eller människobärare, han är till bara för sin egen skull!!!!
Nu började Nippe lystra och vips hade han tagit stegen uppför stentrappan och stod bredvid och sniffade i Allans Cubalibre glas.......
För Guds skull, låt honom icke smaka , ge honom persiljan istället hann jag tänka, och strax så kommer Molle ut med en hel knippe med färsk persilja som det börjar mumsas på, Ja, av Nippe alltså....
Själv fick jag en Dry Martini med två oliver . Allan , den gode mannen vet exakt hur jag vill ha det!!!!
- Det spökar här nuförtiden viskade Allan och lutade sig fram över mig så jag kände persiljedoften mycket starkt.....
- You are kidding me svarade jag som ju varit i Londres och hade inte riktigt växlat över till modersmålet mitt än....
- Jag tror det är Rutan viskade Allan, det går en skugga förbi ute i köket ibland säger mina assistenter, och jag kan gissa att det är Rutan som vill ha en överblick över hur allting sköts, eller vad tror du?
- Well, yes, men tror du verkligen på spöken Allan?
- Ja, något ska jag väl ha att roa mig med nu på ålderns höst, och förresten vore det trevligt om det var kära Rutan, kvinnan i mitt liv som kom och tittade till mig ibland.....
Vi sitter där och pokulerar om det grödor som snart kommer att växa på våra marker, och lite lummig men glad , joggar jag hem ett par timmar senare, med Nippe travandes bredvid. Så har vi det hälsar en nöjd Grevinna, som funderar på om det verkligen är som Allan sa? Är det Rutan som går igen på Ollonberga? HS
Allan satt på den stora verandan och njöt av vårsolen tillsammans med sina två förtjusande assistenter,Micke och Molle som tjänstgör denna vecka. Två helt fantastiskt fina killar som sköter Allan såväl huset med stor omsorg.
Allan satt och sippade på en Cubalibre med sugrör och och i mungipan sög han på en persiljekvist????
- Spanientoner, sa han då jag rynkade pannan lite, Spanientoner, där drack jag ALLTID en Cubalibre den här tiden och så en persiljekvist att tugga på, smaksensationer du aldrig hört talas om Honorine !!
Jag nickade bara till svar och då fick han se Nippe som släntrat efter lite.
- Men är den ljuvliga pojken med för att hälsa på hos Farbror Allan? Men gosingen så fin du är, och så liten lille vän, det kommer nog aldrig gå att rida på dig , du har ju så korta ben....
- Han är sin egen svarade jag i Nippes ställe, han skall bara ta hand om sig själv, och inte vara någon vare sig packåsna eller människobärare, han är till bara för sin egen skull!!!!
Nu började Nippe lystra och vips hade han tagit stegen uppför stentrappan och stod bredvid och sniffade i Allans Cubalibre glas.......
För Guds skull, låt honom icke smaka , ge honom persiljan istället hann jag tänka, och strax så kommer Molle ut med en hel knippe med färsk persilja som det börjar mumsas på, Ja, av Nippe alltså....
Själv fick jag en Dry Martini med två oliver . Allan , den gode mannen vet exakt hur jag vill ha det!!!!
- Det spökar här nuförtiden viskade Allan och lutade sig fram över mig så jag kände persiljedoften mycket starkt.....
- You are kidding me svarade jag som ju varit i Londres och hade inte riktigt växlat över till modersmålet mitt än....
- Jag tror det är Rutan viskade Allan, det går en skugga förbi ute i köket ibland säger mina assistenter, och jag kan gissa att det är Rutan som vill ha en överblick över hur allting sköts, eller vad tror du?
- Well, yes, men tror du verkligen på spöken Allan?
- Ja, något ska jag väl ha att roa mig med nu på ålderns höst, och förresten vore det trevligt om det var kära Rutan, kvinnan i mitt liv som kom och tittade till mig ibland.....
Vi sitter där och pokulerar om det grödor som snart kommer att växa på våra marker, och lite lummig men glad , joggar jag hem ett par timmar senare, med Nippe travandes bredvid. Så har vi det hälsar en nöjd Grevinna, som funderar på om det verkligen är som Allan sa? Är det Rutan som går igen på Ollonberga? HS