Nu får ni stilla er........!

Jag är en kvinna i mina bästa år som rest och levt ganska mycket mer än de flesta, och har lärt mig att uthöra och avlyssna de mest märkliga samtal runt om i världen, människor som talat på världens alla språk, jag har bott i såväl i slott som i koja, och jag ahr aldrig haft problem med några , men nu på morgonen  fick jag nog!!!! Helt enkelt nog av medmänniskornas sätt att utgöra ett hot mot liv och lem.



Klockan 05.15 hade jag sadlat på Tunas Idol och vi skrittade långsamt vår vanliga vända över mina marker, och jag stannade till en stund för att avlyssna Koltrasten som satt uppe i en Björk och hälsade mig och den analkande våren välkommen.

Då bröt det lös!!!! En fyrhjuling kommer farande över mina ägor, körande som om elden varit lös, och på denna hjuling satt en liten muskig man , barfota, solglasögon, och bar överkropp, och styrde så nära mot mig och hästen så Tunas Idol blev näst intill skräckslagen, började galoppera iväg , jag som satt i egna tankar och lyssnade på fågelsången ramlade av hästen, och slog i ryggen i en stenbumling som låg där så precis tillgänglig för mig att slå mig på.

Tur i oturen att jag icke slog i skallen då hade det kunnat bli kaputt!!!!!!

Men jag var snabbt uppe trots den svåra ryggsmärtan, och sprang ifatt hästen . Hoppade upp och iväg i rasande fart, och jag behövde inte rida länge förrän jag såg denna vidriga fyrhjuling inkörd på min privata sommarfestplats där midsommaren sedan urminnes tider alltid i släkten Stiernspetz har firats.Den lille muskige mannen låg bredvid fordonet helt avtuppad, jag kastade mig av hästen och drog av honom solglasögonen, och då blinkade han lite som om han inte visste var han befann sig.....


Jag kände på hans halspuls som verkade OK, jag lade honom i framstupa sidoläge, kände igenom om han var skadad eller bruten någonstans, men han verkade gjord av gummi, armar och ben var lealösa.

Ringde upp Säteriet , väckte Toivo som tillkallade Horbergas enda ambulans som körs av , hör och häpna, jo den körs av allas vår Kyrkoherde eller Diakonen i församlingen.
Den grå bussen, ja ni vet vilken jag menar, och inom en tio minuter , en kvart så kommer bussen rullandes ut på stigen och ur kliver båda dessa kyrkans män, som först tackar för senast då de är fostrade av gammal stam, sedan lägger de den muskige på båren och då säger Johannes; ja men den här killen var väl med på dopet igår?

Den muskige fokuserar sin blick på prästen och sluddrar; är de inte prästfaaaaan själv???????

Det är då jag höjer min röst och skriker rakt in den muskiges öra: nu stillar ni er annars så får ni med mig att göra, ligg still och var tyst så hjälper dessa kyrkans män er en än gång.


De rullade sakta ner mot vägen och med den grå alltiallobilen, Hornbergas stolthet, vilka fina människor arbetar icke här tänker jag medan jag sakta leder lille Tunas Idol  hemåt, och nu har Koltrasten vågat börja om . Han sjunger för våren , för livet och för alla som vill höra på i denna arla morgonstund hälsar er en ryggskadad men uppåt HS

Här kör Kyrkoherden och Diakonen iväg med den fyrhjulskörande muskiga mannen till sjukstugan!

Lyssna nu på Koltrastens sång!

Djupa samtal....

Kyrkoherden Johannes Graflink, och Diakonen Sven Torstensson har varit här på en liten middag, renskav med rårörda lingon och hemgjort potatismos, det prisades kan jag tillägga.
Arne som gjort huvudrätten såg förlägen ut , men då desserten kom fram, Brylépudding då berättade Toivo att den hade han själv tillagat efter sin mors recept och han valde att detaljerat beskriva hur det hela gick till. Då vred sig Johannes lite på stolen och förkunnade att vilken dag han upplevt i kyrkan. Det hade varit ett dop berättade han vidare, och icke vilket dop som helst utan ett speciellt dop, det var Direktörer och Verkmästare och Frimurare och andra kantstötta och diverse illbattingar som hade utgjort hela scenen, med vilken detta barn bars fram av den heliga modern själv, och änglatoner brusade ut från orgelläktaren, och folk hade jublat och det hade blivit tungotal och ur fickorna hade det framtagits fickpluntor och det hela hade sedemera spårat ur fullständigt och Johannes hade näst intill kört hela sällskapet på porten.

Det hade vi ju alla velat se, men han återberättade det så närvarande och gjorde det hela till en fullständigt lysande föreställning där vi andra satt hänförda och kunde icke tro att detta kunde hända i vår egen vackra landsortskyrka, men så var fallet, och ja änglakören som sjöng så vackert var inte mindre än Rävlyans Damkör som passade på att träna sig inför Påskens alla uppträdanden.

När de skulle gå så viskade Diakonen Sven till mig att du kära Honorine, tro inte på allt vad Johannes säger, han har som vana att överdriva betydligt!!!!!!!

Men det lyssnar jag icke på, utan jag tror fullt och fast på hans otroliga dophistoria hälsar en aniingen uppsluppen HS

Här har vi kyrkoherdens fina bil!!!!!!!!

Det är dop idag!!!!!! Eller????Det var kanske dopp det ska bli??? Kaffe med dopp? Ja, det är så mycket....

Är det inte lite mycket nu ?  Jo, det tycker jag personligen iallafall, som har känt mig snuvig i flera dagar, hosta och feber också!!!! Ojojoj! Hur skall detta gå tänkte jag för mig själv, jag ska på dop på lördag, och Arne och Toivo som ska åka till Nisse i Bryne och spela kort i helgen.

Hur ska detta bli? Jag har ojat mig och jag har beklagat mig , och alla har de tyckt så synd om mig, stackars människa skriver de till mig på Facebook, din krake, hur orkar du? Men så får jag många tummen upp också och krya pådigHjärtan, vilket piggar upp mig och jag förstår att jag inte är helt misslyckad utan har ett visst värde för mina läsare, vilket genast gör mig lite piggare, men bara lite, ännu är det inte slut på klagovalsen, men då jag beklagat mig och har kommit upp i fyrtiotre tummen upp och trettionio hjärtan och stackars så börjar jag känna mig piggare.......

Vad är det som händer i kroppen undrar man då, kan det vara så att de drinkar jag intagit med ingefärsbrännvin har gjort mig pigg och rask igen??????

Alla står storförvånade, medan jag reser mig ur sjuksängen som Rönnerdal med ett skutt, och så far jag iväg till det stora evenemanget , alltså dopet som skall ske i den vackra landsortskyrkan, jag kommer troligen att lägga upp en bild på själva kyrkan och försöka få några tummen upp och några hjärtan så blir min dag räddad..


Jag har alltså lyckats att göra ett drama i fyra akter av absolut ingenting, men ojojoj så engagerade mina Facebooksvänner blev, jag har förmågan att förströ dem vill jag härmed säga,

Vad jag köpt för doppresent ? Eller är det ett kaffekalas? Kaffe med dopp? Men skit, de har jag glömt bort mitt i all drama .Det är lätt hänt när man har så mycket att tänka på!!!!!!

Nej, jag skall icke på Dop idag, jag skriver hela dagen och har middag ikväll för Kyrkoherden och Diakonen då kommer jag att få höra mer om denna stora händelse som utspelats långt utanför min bekantskapskrets, tack och lov hälsar en pillemarisk HS  

Det okända......

Nippe och jag gick så fint på vägen upp till Ollonberga, ja Nippe travade väl mer , jag joggade lätt om sanningen ska fram.

Allan satt på den stora verandan och njöt av vårsolen tillsammans med sina två förtjusande assistenter,Micke och Molle som tjänstgör denna vecka. Två helt fantastiskt fina killar som sköter Allan såväl huset med stor omsorg.

Allan satt och sippade på en Cubalibre med sugrör och och i mungipan sög han på en persiljekvist????

- Spanientoner, sa han  då jag rynkade pannan lite, Spanientoner, där drack jag ALLTID en Cubalibre den här tiden och så en persiljekvist att tugga på, smaksensationer du aldrig hört talas om Honorine !!

Jag nickade bara till svar och då fick han se Nippe som släntrat efter lite.
- Men är den ljuvliga pojken med för att hälsa på hos Farbror Allan? Men gosingen så fin du är, och så liten lille vän, det kommer nog aldrig gå att rida på dig , du har ju så korta ben....

- Han är sin egen svarade jag i Nippes ställe, han skall bara ta hand om sig själv, och inte vara någon vare sig packåsna eller människobärare, han är till bara för sin egen skull!!!!


Nu började Nippe lystra och vips hade han tagit stegen uppför stentrappan och stod bredvid och sniffade i Allans Cubalibre glas.......

För Guds skull, låt honom icke smaka , ge honom persiljan istället hann jag tänka, och strax så kommer Molle ut med en hel knippe med färsk persilja som det börjar mumsas på, Ja, av Nippe alltså....

Själv fick jag en Dry Martini med två oliver . Allan , den gode mannen vet exakt hur jag vill ha det!!!!
- Det spökar här nuförtiden viskade Allan och lutade sig fram över mig så jag kände persiljedoften mycket starkt.....
- You are kidding me svarade jag som ju varit i Londres och hade inte riktigt växlat över till modersmålet mitt än....
- Jag tror det är Rutan viskade Allan, det går en skugga förbi ute i köket ibland säger mina assistenter, och jag kan gissa att det är Rutan som vill ha en överblick över hur allting sköts, eller vad tror du?
- Well, yes, men tror du verkligen på spöken Allan?
- Ja, något ska jag väl ha att roa mig med nu på ålderns höst, och förresten vore det trevligt om det var kära Rutan, kvinnan i mitt liv som kom och tittade till mig ibland.....


 Vi sitter där och pokulerar om det grödor som snart kommer att växa på våra marker, och lite lummig men glad , joggar jag hem ett par timmar senare, med Nippe travandes bredvid. Så har vi det hälsar en nöjd Grevinna, som funderar på om det verkligen är som Allan sa? Är det Rutan som går igen på Ollonberga? HS

Tur och retur i rasande fart...................

Ja, jag ilar alltid i väg på något märkligt sätt, men det är väl mitt kynne?
Vad skulle jag till Londres att göra för att en ensam galning körde på människor, knivskar en polis, och jag är redan på väg?

Min lille son klarar sig naturligtvis bra utan mig, han har ju maken och alla vänner och sitt arbete, men i den fart jag var uppe i igår fanns ingen återvändo, så när jag vaknade idag efter en underbar nattsömn så insåg jag hela misstaget.
Jag åt en rejäl English breakfast, några äckliga korvar petade jag åt sidan men bacon och äggröran var helt OK. Sedan tog jag en cab och for ner till Fortune& Maison på Oxford street och hälsade på min egen leverantör av kaffe, de blev storförvånade över att se mig bara så där spontant sticka in näsan bakom disken!!!!!

En av deras finaste kunder , ja, jag säger det själv, men troligtvis är det så......och efter två stora koppar så fortsatte jag taxiresan ut till Heathrow och nu är jag hemma igen, till stor förvåning för såväl Arne som Toivo. Toivo hade redan börjat vädra sonens gamla pojkrum och satt upp rena gardiner, och knäskurat golvet, och lagt på en gammal nyskurad trasmatta i finaste rosengång, och jag såg att han blev lite ledsen för han hade trott att  den yngste skulle komma tillbaka till föräldrahemmet.

Jaja allt blir inte som man tänkt sig, men nu gäller andra tider, och jag skall ge mig upp till Allan och se hur han mår?

Jag ska faktiskt ta med lille Nippe, så får Allan se hur hästarna gör nu för tiden, han kommer troligtvis att följa mig ända in till Allans fina salonger, see you friends!  HS

Jag längtar till djungeln , då jag ser på bilderna!!!!

På väg mot Londres.................

Sitter på ARN och väntar på Flight 594 skall ropas ut och jag ber att inga förseningar inträffar för nu ska jag åka över till Londres och tala min yngste son tillrätta!
Trots att han har bott där länge , är gift och har ett bra arbete på en internationell bank på i Kensington så måste jag tala honom tillrätta, och det NU!!!!!

Han får ta sitt pick och pack och följa med mor hem, så är det bara, jag kan icke gå och oroa mig för hans liv i England, där det härjar vilt av galningar som kör på folk som promenerar på trottoarerna , hugger ner poliser med kniv, nej nu säger jag ifrån, pojken skall hem!

Själv vet han ingenting om det , men snart så blir han varse hälsar en oroad mor, och nu hjälper det inte hur gammal Vera Lynn är och hur hon sjungit under hela sitt liv och skänkt Hopp och Tro till det engelska folket, jag är orolig hur mycket hon än sjunger!

Nya regler införs på flygplan runt om i världen, alla skall vara nakna under flygningen....

Mycket skall man höra innan man blir stendöv sade salig farfar och nu har det gått rakt in i mina .......

Beskedet kom igår, och mottogs härute på Säteriet,med skräckblandad förtjusning, Arne blundade då Toivo bredde på och skrattade så han kiknade , och då var jag tvungen att ta tag i det hela och gå ut i köket för att höra vad som hänt????

- Jo nu ska ho få höra på sa Toivo. Grevinna ska flyga naken som hon föddes numer, tillsammans med andra , både tjyvguppar och annat skarn...Sälva kapten ska också han sitta naken vid spaken och styra, han skrattade så brödsmulorna sprutade som en fontän över köksbordet. Arne han knep ihop ögonen så det var bara små springor i huvudet på honom, han slog lite med handen famför sitt ansikte som för att visa sitt ogillande.

Vafalls! Jag började bli riktigt irriterad på dessa jönspellar som fånade sig.

Men så här ligger det till;  Vi skall få en ny lag som skall inträda snarast, som innebär att alla resenärer måste ta av sig samtliga kläder redan vid första passering innan ombordstigning vilket blir både enkelt och ett mycket klokt val av sittande regeringar i alla de länder som godtagit denna regel, vilket innebär att ni som passagerare klär av er redan i avgångshallen, packar sedan era persedlar i en plastsäck och återfår dessa vid avstigning på destinationen.

För att inte känna sig naken överlämnas till alla en genomskinlig cape, så enhetligt som bara vi kan vara vi svenskar alltså, inte sticka ut. December månad gäller röda plastcaper, Gula under fastan, och gröna under sommaren, hösten får en blandad färg där grått och orange dominerar.

Varför undrar ni kanske?
Ja det finns flera orsaker till detta.
Nummer ett; vi skall alla vara lika, ingen förmer än någon annan, den gamla Jantelagen i ny tappning bara.
Nummer två; Du kan inte bära ombord stickvapen, bomber eller liknande som skall kunna utgöra ett hot för oss eller andra.
Nummer tre; jodå, vi blir scannade innan ombordstigning så ingen kan ha något undanstoppat i självaste kroppen.

En utmärkt ide anser jag, och det bästa av allt, jo det är att allt bagage får fara efter i en Seppelinare så om något otillåtet skulle slunkit med, en kniv eller pistolliknande så finns det ombord på Seppelinanren så vi passagerare kan äntligen få flyga och fara som tosingar fram och åter till våra älskade semesterparadis utan att vara rädda att något skall hända oss under själva resan.
Härligt tycker jag, och det bästa av allt, ingen spirituosa får naturligtvis icke heller ombordtagas, vilket automatiskt leder till att det blir lugn och ro på resan där vi alla sitter och prasslar lite samtidigt som vi försöker skyla vår lekamen.

Detta har den Svenska Turistministern kommit på alldeles själv! Grattis Sverige, landet som alltid är i framkant av de nya och stora ideérna.

Genialt hälsar HS som hutat åt såväl Arne som Toivo som inte förstod själva allvaret i det hela.

Nu ska jag ringa Försvaret och höra om jag skulle kunna lägga in ett anbud på att sy upp dessa plastcaper här ute på  landsbygden? Vilka arbetstillfällen skulle icke det bli för alla arbetslösa Hornbergabor?    En upphetsad HS skall ta tag i detta på en gång!!!!!!

Denna kommer att pryda trädgården och invigs i samband med den stora festen för Rubinas nya ansikte!!!!! Salig anfaders utblick över sina ägor!