Nu får ni stilla er........!

Jag är en kvinna i mina bästa år som rest och levt ganska mycket mer än de flesta, och har lärt mig att uthöra och avlyssna de mest märkliga samtal runt om i världen, människor som talat på världens alla språk, jag har bott i såväl i slott som i koja, och jag ahr aldrig haft problem med några , men nu på morgonen  fick jag nog!!!! Helt enkelt nog av medmänniskornas sätt att utgöra ett hot mot liv och lem.



Klockan 05.15 hade jag sadlat på Tunas Idol och vi skrittade långsamt vår vanliga vända över mina marker, och jag stannade till en stund för att avlyssna Koltrasten som satt uppe i en Björk och hälsade mig och den analkande våren välkommen.

Då bröt det lös!!!! En fyrhjuling kommer farande över mina ägor, körande som om elden varit lös, och på denna hjuling satt en liten muskig man , barfota, solglasögon, och bar överkropp, och styrde så nära mot mig och hästen så Tunas Idol blev näst intill skräckslagen, började galoppera iväg , jag som satt i egna tankar och lyssnade på fågelsången ramlade av hästen, och slog i ryggen i en stenbumling som låg där så precis tillgänglig för mig att slå mig på.

Tur i oturen att jag icke slog i skallen då hade det kunnat bli kaputt!!!!!!

Men jag var snabbt uppe trots den svåra ryggsmärtan, och sprang ifatt hästen . Hoppade upp och iväg i rasande fart, och jag behövde inte rida länge förrän jag såg denna vidriga fyrhjuling inkörd på min privata sommarfestplats där midsommaren sedan urminnes tider alltid i släkten Stiernspetz har firats.Den lille muskige mannen låg bredvid fordonet helt avtuppad, jag kastade mig av hästen och drog av honom solglasögonen, och då blinkade han lite som om han inte visste var han befann sig.....


Jag kände på hans halspuls som verkade OK, jag lade honom i framstupa sidoläge, kände igenom om han var skadad eller bruten någonstans, men han verkade gjord av gummi, armar och ben var lealösa.

Ringde upp Säteriet , väckte Toivo som tillkallade Horbergas enda ambulans som körs av , hör och häpna, jo den körs av allas vår Kyrkoherde eller Diakonen i församlingen.
Den grå bussen, ja ni vet vilken jag menar, och inom en tio minuter , en kvart så kommer bussen rullandes ut på stigen och ur kliver båda dessa kyrkans män, som först tackar för senast då de är fostrade av gammal stam, sedan lägger de den muskige på båren och då säger Johannes; ja men den här killen var väl med på dopet igår?

Den muskige fokuserar sin blick på prästen och sluddrar; är de inte prästfaaaaan själv???????

Det är då jag höjer min röst och skriker rakt in den muskiges öra: nu stillar ni er annars så får ni med mig att göra, ligg still och var tyst så hjälper dessa kyrkans män er en än gång.


De rullade sakta ner mot vägen och med den grå alltiallobilen, Hornbergas stolthet, vilka fina människor arbetar icke här tänker jag medan jag sakta leder lille Tunas Idol  hemåt, och nu har Koltrasten vågat börja om . Han sjunger för våren , för livet och för alla som vill höra på i denna arla morgonstund hälsar er en ryggskadad men uppåt HS

Här kör Kyrkoherden och Diakonen iväg med den fyrhjulskörande muskiga mannen till sjukstugan!

Lyssna nu på Koltrastens sång!