Kyrkoherden Johannes Graflink, och Diakonen Sven Torstensson har varit här på en liten middag, renskav med rårörda lingon och hemgjort potatismos, det prisades kan jag tillägga.
Arne som gjort huvudrätten såg förlägen ut , men då desserten kom fram, Brylépudding då berättade Toivo att den hade han själv tillagat efter sin mors recept och han valde att detaljerat beskriva hur det hela gick till. Då vred sig Johannes lite på stolen och förkunnade att vilken dag han upplevt i kyrkan. Det hade varit ett dop berättade han vidare, och icke vilket dop som helst utan ett speciellt dop, det var Direktörer och Verkmästare och Frimurare och andra kantstötta och diverse illbattingar som hade utgjort hela scenen, med vilken detta barn bars fram av den heliga modern själv, och änglatoner brusade ut från orgelläktaren, och folk hade jublat och det hade blivit tungotal och ur fickorna hade det framtagits fickpluntor och det hela hade sedemera spårat ur fullständigt och Johannes hade näst intill kört hela sällskapet på porten.
Det hade vi ju alla velat se, men han återberättade det så närvarande och gjorde det hela till en fullständigt lysande föreställning där vi andra satt hänförda och kunde icke tro att detta kunde hända i vår egen vackra landsortskyrka, men så var fallet, och ja änglakören som sjöng så vackert var inte mindre än Rävlyans Damkör som passade på att träna sig inför Påskens alla uppträdanden.
När de skulle gå så viskade Diakonen Sven till mig att du kära Honorine, tro inte på allt vad Johannes säger, han har som vana att överdriva betydligt!!!!!!!
Men det lyssnar jag icke på, utan jag tror fullt och fast på hans otroliga dophistoria hälsar en aniingen uppsluppen HS
Här har vi kyrkoherdens fina bil!!!!!!!!
Arne som gjort huvudrätten såg förlägen ut , men då desserten kom fram, Brylépudding då berättade Toivo att den hade han själv tillagat efter sin mors recept och han valde att detaljerat beskriva hur det hela gick till. Då vred sig Johannes lite på stolen och förkunnade att vilken dag han upplevt i kyrkan. Det hade varit ett dop berättade han vidare, och icke vilket dop som helst utan ett speciellt dop, det var Direktörer och Verkmästare och Frimurare och andra kantstötta och diverse illbattingar som hade utgjort hela scenen, med vilken detta barn bars fram av den heliga modern själv, och änglatoner brusade ut från orgelläktaren, och folk hade jublat och det hade blivit tungotal och ur fickorna hade det framtagits fickpluntor och det hela hade sedemera spårat ur fullständigt och Johannes hade näst intill kört hela sällskapet på porten.
Det hade vi ju alla velat se, men han återberättade det så närvarande och gjorde det hela till en fullständigt lysande föreställning där vi andra satt hänförda och kunde icke tro att detta kunde hända i vår egen vackra landsortskyrka, men så var fallet, och ja änglakören som sjöng så vackert var inte mindre än Rävlyans Damkör som passade på att träna sig inför Påskens alla uppträdanden.
När de skulle gå så viskade Diakonen Sven till mig att du kära Honorine, tro inte på allt vad Johannes säger, han har som vana att överdriva betydligt!!!!!!!
Men det lyssnar jag icke på, utan jag tror fullt och fast på hans otroliga dophistoria hälsar en aniingen uppsluppen HS
Här har vi kyrkoherdens fina bil!!!!!!!!
Oj då, Käära Honorine. Tör jag spörja om icke kyrkoherdens automobil brukar utstå framför ett soprum???? Jag avkunna få vissa vibrationer från den.
SvaraRaderaSicket ett party ni innehade där uppå Hornberga Säteri en dag som denna. Middagen lät ju sjusärdeles angenäm, och den avåts tyderligen medelst en glupande aptit. Vad sen gäller själva Brullépuddingen, fingo varken jag eller kyroherden full insyn i huru den egenterligen tillverkats.
Nu utebliver det dock ett större problem för mig, då jag avser här huru detta okristerliga dop tillgick. Haver jag författat det hela rätt, då du omtalar att kyrkan voro full av icke mindre än Direktörer, Vermästare med flera så pass viktiga yrkeskunniga män, ty då slika yrken upprabblas si så där, kunna jag medelst den högra foten genast författa att det handlar om just män. Dessutom omtalade han ju om dessa evinnerliga fickpluntor som gingo kyrobänksraderne runt, allt medan denne Johannes kyrkoherde signade den nya telningen. Måtte nu icke sagda barn tarva framleva uti slika förhållanden under HELA dess barndom, ty jag kunna befara att så kunna det vara.
Om man EJ kunna uppträda uti Herrens Hus, blott för en ynka liten stund utan det dryckjomandet så....
Jag anser att du göra helt korrekt, då du fortfar att betro denne Johannes Kyrkoherde, ty VEM skola du eljest betro, även om han nu brukar sin automobil till diverse sophantering. Förhoppningsvis utkastar han slika ting som andra kunna nyttja,
hälsar dig en som äro FÖR återvinning,
Ruban
Javisst är det på detta vis! Kyrkoherden är en herde i dess rätta bemärkelse. Han är alltid i farten, han kör och hämtar up, slänger bort, transporterar både lagligt och olagligt, såväl människor som saker i kubik. Han är helt otroligt ambitiös, och dessemellan hinner han ett snabbt varv in i själva kyrkan! Vad säger du om denna övermännens överman?
SvaraRaderaTörhända en viss Herre, Käära Honorine, övervakar herden uti både väta samt det så pass torra,
SvaraRaderahälsar dig en avhåller en spänn uppå honom,
Ruban