Ibland vänder sig livet om på en enda sekund, och själv sitter jag stilla med öppen mun och bara flämtar. Jo, detta är helt sant, jag hade absolut ingen aning om att jag skulle få ett pris i Canada ,Toronto så sent som igår kväll!!!!!!
Vi satt där på Lindgården, sörplade den sedvanliga hummersoppan, Alex var där, min advokat var där, Rubina och Översten var där, Greta på Gråhälla och Severin var med, Allan med sitt entourage var med, plus en del som mest gled med för att de tillhörde den sk. Almedalseliten, jag vill inte nämna deras namn som ni förstår.
Vi var ett udda gäng, och glädjen stod högt, då Åke Jimmison, den kände konstnären reste sig upp och bad om tystnad, och snabbt förkunnade att jag blivit utvald att representera Sverige i Toronto med en av mina första utgivningar av boken om "Varför erosionen av sand på de Afrikanska slätterna fortsätter i oförminskad takt, trots att Elefanternas antal ökat under det senaste decniummet"
Denna avhandling skrevs för några år sedan och jag hade näst intill glömt bort den, och så plötsligt ger den genljud i världen igen???????????
Aldrig har jag väl hällt i mig så mycket skumpa utan att tänka efter, och nu känns det inte alls bra, ispåsar på huvudet, en kall handduk runt hela huvudet samt Ormsalva på mina knän och hälsenor.....
Vilken chock! Pristet utdelas i nästa vecka på ett konvent med ingen mindre än Brad Pitt, eller om det var hans bror, what so ewer, Toronto, staden i mitt hjärta där jag inte varit sedan vi reste runt på bröllopsresa i USA för ojojoj så länge sedan, betänk att salig make har varit salig länge nu.
Jag faxade mina två söner, men ingen av dem har svarat, de har ju sina föräldrar, och nu så snart ormsalvan har hjälpt mig på fötter skall jag telefonera Rubina och höra efter om hon kanske vill lyfta sina skinkor till flykt om några dagar och medfölja petit moi till Canada?????
Arne och Toivo hade gärnat velat det, men de får stanna i huset och resa minst en gång per dag till Tofta och klappa om hästarna, katterna lämnade jag faktiskt på Kattpensionat i år, så de lever i godan ro, och har varsitt eget rum med TV och fåtölj, trasmatta och utegård, fint ska de vara hälsar er en omtumlad Rubina
En instillation jag fått av kära Arne, handsnidade!
Vi satt där på Lindgården, sörplade den sedvanliga hummersoppan, Alex var där, min advokat var där, Rubina och Översten var där, Greta på Gråhälla och Severin var med, Allan med sitt entourage var med, plus en del som mest gled med för att de tillhörde den sk. Almedalseliten, jag vill inte nämna deras namn som ni förstår.
Vi var ett udda gäng, och glädjen stod högt, då Åke Jimmison, den kände konstnären reste sig upp och bad om tystnad, och snabbt förkunnade att jag blivit utvald att representera Sverige i Toronto med en av mina första utgivningar av boken om "Varför erosionen av sand på de Afrikanska slätterna fortsätter i oförminskad takt, trots att Elefanternas antal ökat under det senaste decniummet"
Denna avhandling skrevs för några år sedan och jag hade näst intill glömt bort den, och så plötsligt ger den genljud i världen igen???????????
Aldrig har jag väl hällt i mig så mycket skumpa utan att tänka efter, och nu känns det inte alls bra, ispåsar på huvudet, en kall handduk runt hela huvudet samt Ormsalva på mina knän och hälsenor.....
Vilken chock! Pristet utdelas i nästa vecka på ett konvent med ingen mindre än Brad Pitt, eller om det var hans bror, what so ewer, Toronto, staden i mitt hjärta där jag inte varit sedan vi reste runt på bröllopsresa i USA för ojojoj så länge sedan, betänk att salig make har varit salig länge nu.
Jag faxade mina två söner, men ingen av dem har svarat, de har ju sina föräldrar, och nu så snart ormsalvan har hjälpt mig på fötter skall jag telefonera Rubina och höra efter om hon kanske vill lyfta sina skinkor till flykt om några dagar och medfölja petit moi till Canada?????
En instillation jag fått av kära Arne, handsnidade!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar