Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

fredag 4 november 2011

Herrskapet Moore ska ut och promenera på mina ägor....

Jaha, sådär ja! Nu är jag uppe igen, pigg och nyter. Jag hann precis ner i köksenvirongerna innan Roger Moore med hustru tänkte sig ut på en långpromenad på mina ägor. Det var väl en tanke så god som någon. Toivo kom med en liten kasse med förning i.
- Vad har du lagat till för gott frågade jag lite nyfiket, man vill ju ändå veta????
- Det är para lite siiit ifall de rillar och får sooockefall sade Toivo, och försvann ut igen.
- It´s really nice of him sa Hustrun då hon kikat ner i kassen.
Nu måste jag också få se!

Ja, men han är väl för rar den gode finnen???? "Liite siiit" ! Han är den bästa anställde jag någonsin har haft!

1 kommentar:

  1. Denne ljuvlige varelse vid namn Toivo kan då verkligen röra en tant till tårar, kära Honorine, då han med hjälp av sitt ädla hjärta, nederpackat "liite siiit". Jag kan då så väl förstå att Översten är så pass tagen av denne mans charm, då han så öppet och omanligt visar den.

    Då jag nu omnämner själve Översten, kan jag anmäla, att han är på ingående. Det är ju söndag bevars, så det har KRÄVTS ledighet minsann. Mustascen är vältrimmad. Det har jag med egna ögon skådat. Han sade som sagt att det var till Toivo han skulle styra sina steg, men jag har nu en gång för alla mina dubier, då han starkt luktade av Aqua Vera rakvatten. Kvinnor ringlar omkring i hans hjärna misstänker jag. Skulle därför högt uppskatta om du ville hava vänligheten att omtala för mig, om denne Överste ICKE anländer inom en timma. Samt att det uppskattas stort om du avrapporterar per omgående. Jag vill under INGA som helst omständigheter att han skall gå åstad och göra detta fatala misstag han gjorde härförleden. Ja, du minns väl att han hade ihop det med en KVINNA bevars. Sådant tjafs bör han vuxit ifrån anser jag. Nu hävdar han visserligen att detta haver jag icke det minsta med att göra, men det skall vi allt bli två om, du lille Överste.

    Camina har helt nyligen fått ett litet förtretligt recidiv, då jag stängerligen förbjöd henne att sitta och kladda samt kluddra med diverse färger. Nu skall det tydligen vara bildkonstnär den här gången. Jag blir så förtvivlat TRÖTT på dessa fasoner. Bokstäver och färger. NÄR skall denna kvinna växa upp, för att sedermera BLI något. Så det blev således den extremt långärmade skjortan som kom fram igen. Vårdarna som hämtade henne, var åter igen ohemult oförskämda, må jag säga. De stod, liksom de andra vårdarna vid det förra tillfället, som riktiga fån, då de undrade vem som skulle iklädas denna skjorta. Även dessa ungherrar var helt vissa om att det var
    J A G av alla ordentliga människor här i världen som skulle iklädas den. Men DÅ var det jag som upplät min ljuva stämma, för att medelst den utropa, "är ni från vettet edra ungesvennar". Därvid förde de ut Camina på ett sätt som JAG anser var i det mest daltande laget. Jag blev således nödd till att efterropa till dem. "För höge Farao, använd dock skjortan. Det är väl ändå därför ni medtagit den". Hör och därefter häpna. Dessa ungherrar enbart smällde igen bildörren mitt framför min så ytterst välpudrade näsa, för att sedan fara iväg med en sådan ryslig hastighet, att själva gårdsgruset YRDE!!!!!

    Således inställer sig frågan. NÄR skall man då få vara GLAD likt en fågel,
    undrar en förnärmad,
    Rubina von Pben

    SvaraRadera