Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

lördag 12 november 2011

Kasta gurka och hoppa snedhopp är lekar som skall tas på fullaste allvar...

Det gick åt tårtor i mängd, så här var det bara att ringa byns egen bagare då de hembakta var slut, och så levereades det den ena snyggare än den andra, och hur det åt dessa kamrater, ja ni skulle inte trot !
Uppspelta och Champagnerusiga kastade de sig över vad som fanns.
Kasta gurka blev en stor succé, och Arne hade rent bråttom mellan varven att leverera nya  "spann" fyllda av ICA:s  bortplockade och något anfrätta slanggurkor.
Med stor frenesi deltog ALLA, tom. Ruthan kastade iväg en så pass att den träffade Allan precis i nyllet!!!
Men han skrattade bara medan han torkade av sig gurksaften med  sin näsduk.....
Hoppa snedhopp vanns av en av C-J:s nya bekantskaper, nämligen Christian, ni vet han bankmannen från Londres!
Han gick snett redan då han kom, så hoppa snett var för honom rena bagatellen.
Skjuta lerduvor i mörker var nog den svåraste grenen, och där fick jag aldrig riktigt klart för mig om någon träffade en dylik, men det hördes sång och skrål i skogsbrynet under hela tiden  detta spektakel pågick.
Vi lite äldre samlades inne i stora biblioteket där det blev en spontan "gammaldags  kura skymninglek" Dvs. vi berättade skrönor och sanna, lögnaktiga historier för varandra under en mycket munter samvaro!
När det sedan var presentöppning och min lille C-J hade tjoat och skrattat och förfärats av alla de öppnade paketen vars innehåll vi inte diskuterar offentligt. Då kom Arne in i biblioteket och harklade sig försiktigt.
- C-J, jag har försökt mig på att göra något riktigt redigt och stiligt till dig, men den här gången så har jag inte lyckats, så du får en liten köpt sak jag hade himma(jaja han är ju smålänning....) Så följer du med mig ut så ska du få siii.

Där ute hade Arne ställt en liten ängel tillsammans med några marchaller och det hela var såååå vackert så vi alla började snyfta av rörelse.
- Ja sir du pöjken, din mor ser dig som den minsta och som en riktigt liten änglapojk så jag tyckte de skulle passa, så vassego!!!

- Det hurrades fyrfaldigt för såväl Arne som C-J: instillation!
Han är väl för rar?

Efter detta ombyte till frack och långklänning, Allan ochh Ruth hade ombyte med sig, och vi andra stod strax klara framför de stängda dubbeldörrarna till stora matsalen, och när lilla Elsa och Toivo öppnade så utbröt ett stort jubel och hejarop, och så har det hela fortsatt ända fram tills nyss, så nu stänger vi igen våra olikfärgade ögon, gästerna och jag på säteriet och önskar er en lika trevlig dag som vi har haft i natt. HS

3 kommentarer:

  1. Kära Honorine. Att det förbrukats tårtor likt ett ösregn kan jag ABSOLUT förstå!! Då jag tog mig en sväng inåt staden, för att taga mig en anständig kopp kokkaffe, samt en tårtbit av Saschermodell, fick jag till svar att: ALLA tårtor är utsålda i hela Östra Svealand. Då jag extremt upprört förhörde mig om hur nu detta kunde förhålla sig SÅ, fick jag till svar att det pågått ett födelsedagskalas som kommer att gå till historien, vad tårtåtgång anbelangar. Så gott som GENAST klingade det små diskreta klockor där någonstans i mitt bakhuvud. KUNDE det vara på enkla viset att det överkonsumerades sådana varor på icke mindre än själva Hornberga Säteri. Var det icke Gulleponken som skulle till att fylla? Således tog jag mig åter igen hem, men med den skillnaden att min mage, som hoppats på en dos kalorier av det lite mer smaskiga laget, nu var således tårttom.

    Detta så fasansfulla lerduveskytte i det så kolsvarta mörkret, låter direkt livsfarligt för en otränad. Det var synd att du icke deltog i den delen av tävlingen. Det hade varit ett utmärkt sätt att träna upp ditt mörkerseende inför Afrikaresan. Där lär det ju vara så svart om natten. OCH, kära Honorine. Det är exakt DÅ dessa så farliga animaler visar sig i form av lejon och liknade kissar. Jag har en känsla av att lite övning i den riktningen skulle vara av värde för dig. Själv är jag ju som sagt en överdängare även i detta ämne.

    (Ack Ollonberg du sköna
    du åtråvärda man
    din magra och glädjerika fägring.
    Med dig vill jag leva,
    med dig vill jag dö.
    Ack Ollonberg....)

    Hoppsan, där satt jag visst och drömde. Urschäkta! Var var vi nu igen? Jo, detta Champagnerande som tydligen gick till överdrift, vet jag nu icke vad jag skall tycka om? Visserligen avåts tydligen något, men den mängden mat, översteg troligen ICKE dessa så dyrbara droppars mängd.

    Denne UNDERBAAAAAARE Arne, är väl då för fabulös i all hans så Småländska enkelhet. Att bortgiva denna så skira lilla varelse, visar på att han innehar ett ytterst ädelt hjärta, av guds nåde. TÄNK så nöjd hans ömma moder måste vara över denne praktgosse. Hans dialekt är dock icke så tjusigt klingande, men som Alberta Fjunström så ofta sade. Man KAN ju icke få allt.

    Det som förtjusar mig allra mest, är dock detta kurande i skymningen. Si, DET är nu något att komma med. Att fritt få fabulera om vad som kommer in i hjärnvirvlarna, är MYCKET amuserande,
    hälsar dig,
    Rubina von Oben (som undrar hur kombinationen von Oben Ollonberg, tar sig ut)

    SvaraRadera
  2. Nja, Jag tycker det låter aningen obalanserat på gränsen till ekivokt om jag nu får tycka något! Fråga kära Ruthan först så får du hennes syn på saken om maken!!!!!

    SvaraRadera
  3. Nu, kära Honorine då jag sovit riktigt ordentligt på Ollonbergsaken, kan jag härmed anse den som utagerad. Så var det med den lilla korta romansen. Troligen berodde den på avancerad sysslolöshet. Ruthan får så innerligt gärna behålla sin skrangelkarl,
    hälsar dig,
    en HELT återställd,
    Rubie

    SvaraRadera