På Hornberga säteri bor Honorine Stiernspetz sedan många år tillsammans med sina trogna tjänare Arne och Toivo
Inför intervjun med Lars
söndag 20 november 2011
Familjen Dottbernare...veteraner liksom jag på Nobelfesten....
Long time ago, men visst är de söta, familjen Dottberarne, alltid närvarndes på Nobelmiddagen liksom jag själv. Så enkla och naturliga de är hela familjen, helt utan ett uns av kunglig glans, precis som "vanligt" folk!!!!!
Tack kära Honorine för de vänliga orden, det värmer i våra Dottbernarhjärtan. Du kommer väl till tant Rubie i veckan då det skall "vändas blad" av kongen! Såååå scpännande hälsar Silvan
Kära Honorine. Jag har alltid funderat på vad egentligen "vanligt" folk är?? Nej, naturligtvis skämtar jag. Vanliga personer, är ICKE av adlig släkt. Den familj du så ädelt talar om, kan vi absolut räkna in bland de så ädelt blåblodiga äkta personager, som ständigt vet hur de skall föra sig i ALLA situationer. Sådana som under inga som helst förhållanden utsätter sig för skandaler och annat ohyfs. Tack och lov tillhör jag en av dem. Varje dag åtgår till att ständigt tillse detta. Därmed blir det kolossalt enkelt att se "de andras" fel och brister. Varje afton då jag tillber alla mina gamla anfädrar, ser jag till att få med denna enorma stolthet som är inbyggd i mig genom diverse atomer, som enbart trivs i så pass felfria kroppar.
Att JAG sedan avstår från detta Nobelevenemang, är nu en gång en helt annan historia, som ICKE skall vidröras här.
Då det som sagt från och med förra året, instiftats en tradition som skall kallas "Bladvändardagen", samt kommer att bestå i evinnerliga tider, känns det naturligtvis icke mer än rätt att debuten kommer att ske på Rubinsteinska. HELA familjen Dotterabern kommer givetvis att bevista detta, då det i huvudsak handlar om överhuvudet i denna så anrika familj. Maddie och Viktualia skriker dock icke av pur lycka, men DET kan nu ICKE hjälpas. Det förekommer ju trots allt perioder i var mans liv, då det kan kännas en aning motigt.
Själve Översten har ivägsänts till det lilla företaget "Nyckelharpan" som innehas av en något barsk dam, för att skapa nya nycklar till alla gemaken. Annars löps det stor risk att den ack så rara Silvan löper amok i dessa. Hon har ju redan tidigare visat prov på detta. Som du ju redan vet, blev DET resultatet ICKE till belåtenhet. Här blev jag nödd och tvungen till att anlita kolossalt dyra hantverkare, för att på alla sätt och vis, försöka återställa den marödorlika framfarten.
Nu bör jag IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIILA min väg, då knyppeldynorna redan dignar av oanvända nålar står och väntar. Lilla rara Svala är återbördad till hemmets lugna vrå. Jag vill under inga som helst omständigheter att denna unga dam skall sitta overksam, så här skall knypplas så det står härliga till. Således tager jag farväl för denna gång, hälsar dig, Adoptivmodern, Rubina Algotte Formidable Gondoljäre von Oben
Tack kära Honorine för de vänliga orden, det värmer i våra Dottbernarhjärtan.
SvaraRaderaDu kommer väl till tant Rubie i veckan då det skall "vändas blad" av kongen! Såååå scpännande hälsar Silvan
Jag har givetvis inviterat Honorine. Hon är ju som alla kan först one of the first ladys.
SvaraRaderaRubina von Oben.
Kära Honorine. Jag har alltid funderat på vad egentligen "vanligt" folk är?? Nej, naturligtvis skämtar jag. Vanliga personer, är ICKE av adlig släkt. Den familj du så ädelt talar om, kan vi absolut räkna in bland de så ädelt blåblodiga äkta personager, som ständigt vet hur de skall föra sig i ALLA situationer. Sådana som under inga som helst förhållanden utsätter sig för skandaler och annat ohyfs. Tack och lov tillhör jag en av dem. Varje dag åtgår till att ständigt tillse detta. Därmed blir det kolossalt enkelt att se "de andras" fel och brister. Varje afton då jag tillber alla mina gamla anfädrar, ser jag till att få med denna enorma stolthet som är inbyggd i mig genom diverse atomer, som enbart trivs i så pass felfria kroppar.
SvaraRaderaAtt JAG sedan avstår från detta Nobelevenemang, är nu en gång en helt annan historia, som ICKE skall vidröras här.
Då det som sagt från och med förra året, instiftats en tradition som skall kallas "Bladvändardagen", samt kommer att bestå i evinnerliga tider, känns det naturligtvis icke mer än rätt att debuten kommer att ske på Rubinsteinska. HELA familjen Dotterabern kommer givetvis att bevista detta, då det i huvudsak handlar om överhuvudet i denna så anrika familj. Maddie och Viktualia skriker dock icke av pur lycka, men DET kan nu ICKE hjälpas. Det förekommer ju trots allt perioder i var mans liv, då det kan kännas en aning motigt.
Själve Översten har ivägsänts till det lilla företaget "Nyckelharpan" som innehas av en något barsk dam, för att skapa nya nycklar till alla gemaken. Annars löps det stor risk att den ack så rara Silvan löper amok i dessa. Hon har ju redan tidigare visat prov på detta. Som du ju redan vet, blev DET resultatet ICKE till belåtenhet. Här blev jag nödd och tvungen till att anlita kolossalt dyra hantverkare, för att på alla sätt och vis, försöka återställa den marödorlika framfarten.
Nu bör jag IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIILA min väg, då knyppeldynorna redan dignar av oanvända nålar står och väntar. Lilla rara Svala är återbördad till hemmets lugna vrå. Jag vill under inga som helst omständigheter att denna unga dam skall sitta overksam, så här skall knypplas så det står härliga till. Således tager jag farväl för denna gång, hälsar dig,
Adoptivmodern,
Rubina Algotte Formidable Gondoljäre von Oben