Eftersom jag är lite av en kändis så för de också med sig vissa saker!
Det skall deltagas i än det ena , än det andra, vare sig jag kanske inte riktigt vill allting, men det är så som det är bara.
Vi skall visas upp i olika sammanhang, ena gången klappar vi på ett hemlöst djur i Indien, fotograferna flockas och vi blickar ut med strålande ögon, och säger något i stil med: vi vill alla engagera oss i hemlösa , värnlösa djur, och så flyger vi hem igen.
Det där har jag gjort så många gånger under åren så jag tror knappt på det själv längre, men vill folket ha detta, så ska de få detta också, det tycker alla PR byråer iallafall.
Nyss var jag i Mekka och vände mig om ett par gånger, oh jisses vilket rabalder det blev i svenska dagstidningar, men all PR är bra PR.
Ikväll flyger jag en snabbis fram och åter till Nepal, där vi skall klappa på små barn som inte har det lika bra som många andra barn har på vår jord!
Då är TV med förstås, reportrar från tre olika Dagstidningar, en Nöjesjournalist som kan försöka fånga upp något hett om nöjesbranscheni just Nepal, och sist men inte minst har vi Micalla som står för de kläder vi skall ha på oss i Nepal, lite aska och säck så där, men i bästa råsidenkvalittet och handspunnet lin!
Hon vill göra sig en hacka på de fattiga Nepalborna hon också, så det hela blir ett PR jippo av storleksordning GRANDE!
Vad är detta då till för undrar ni säkert?
Jag personligen tror att det är för att fylla ut den tomhet som många människor lever i idag, det skall roas på alla möjliga och omöjliga sätt.
Själv skäms jag och önskar att jag hellre bitit av mig tungan än sagt ja i ett ögonblick av dåligt omdöme och hjärnan skvalpade omkring i Moet & Chandon, förlåt mig, jag ber nu om förlåtelse till hela svenska folket, jag gör en pudel helt enkelt!!!!
Bilder kommer senare i pressmeddelanden, då jag går omkring i Nepal i en trasig råsidenskjorta och sjaviga byxor av finaste handspunnet lin och klappar något barn på huvudet samtidigt som jag ler förföriskt in i kameramannens lins!
Ja, Käära Honorine. Ni ÄRO dock så pass beundransvärda som görer det Svenska folket denna stora tjänst. Här förleden kunna vi skåda ytterligare en så kallad bekant personage stånda bredvid döda getter. Hennes hår voro klädsamt rufsigt. Skjortan voro en anonym slik, uti alla fall i mina ögonpar.
SvaraRaderaDenna kvinna hade lagom darr uppå rösten. Hon vilja att vi alla skola nedersända penningar, så att dessa personager ej skola utihjälsvälta.
Ja, uttänkte då jag. Visst vilja jag det, men det utfinnes nu blott en hake som äro av gigantiska mått. Dessa slantar som sändes för att giva folket nödig kost, kommer de ALDERIG att utse skymten av, ty dessa smällfeta girigbukar som omhändertager dessa medel, innehaver EJ för avsikt att ens dela med sig en minsta smul.
Så innan du avfarer, Käära Honorine, vilja jag medersända dig en rikerlig dusör som avlämnas direkt uti handen till de som tarvar detta. Det vill utsäga. De som lider nöd,
hälsar dig en som gärna skulle avfarit själv,
Ruban