Ja ni!!!! Hej och hå som salig farfar alltid sa då det blev för mycket av det goda. Min lille Carl-Jan skall förlova sig, och banden till kära mor skall upplösas!!!!!! Det känns något alldeles förfärligt som ni säkert kan förstå?
En mor och en son, skall ALLTID hålla ihop mot utifrån kommande faror, och betänk att jag genom deras liv försökt att fostra dem till detta. Att det är mor som är deras närmsta och viktigaste person genom livet.
Och så flyger det nya vindar över världen och min egen lille C-J skall "lämna" mor för att någon annan skall ta min roll, för det blir väl så det blir antar jag??????
Den nya moderna världen, usch så jag avskyr den! Varför skall allting gå så snabbt framåt så att en mor inte får ha sina små söner för sig själv mer än till de fyllt 46 respektive 42 år?????????
Ja, Julius Jr, :s förlovning lyckades jag att få ur stånd i alla fall , men min 42åring i armarna på en engelsk Flygofficer!!!!!!!! Mon dieu! Jag dånar, men men nu är det lovat så jag kan INGENTING göra......
Usch så hemska morgontankar jag fick, det beror på att jag icke fått min kaffebricka ännu......
I huset har en febril aktivitet påbörjats och alla är upptagna av allt.
Nej, nu drar jag i tofsen en gång till så vore det väl fasen om ingen uppmärksammar det.
Min stora utmaning förutom maten, bordsplaceringarna etc, är denna: VAD skall petit moi ha på mig????
Nu börjar jag komma in på de stora och svåra frågorna, eller hur?
Nej men se där! Här kommer den lille finländaren Toivo med med en välfylld bricka .....See you!HS
En mor och en son, skall ALLTID hålla ihop mot utifrån kommande faror, och betänk att jag genom deras liv försökt att fostra dem till detta. Att det är mor som är deras närmsta och viktigaste person genom livet.
Och så flyger det nya vindar över världen och min egen lille C-J skall "lämna" mor för att någon annan skall ta min roll, för det blir väl så det blir antar jag??????
Den nya moderna världen, usch så jag avskyr den! Varför skall allting gå så snabbt framåt så att en mor inte får ha sina små söner för sig själv mer än till de fyllt 46 respektive 42 år?????????
Ja, Julius Jr, :s förlovning lyckades jag att få ur stånd i alla fall , men min 42åring i armarna på en engelsk Flygofficer!!!!!!!! Mon dieu! Jag dånar, men men nu är det lovat så jag kan INGENTING göra......
Usch så hemska morgontankar jag fick, det beror på att jag icke fått min kaffebricka ännu......
I huset har en febril aktivitet påbörjats och alla är upptagna av allt.
Nej, nu drar jag i tofsen en gång till så vore det väl fasen om ingen uppmärksammar det.
Min stora utmaning förutom maten, bordsplaceringarna etc, är denna: VAD skall petit moi ha på mig????
Nu börjar jag komma in på de stora och svåra frågorna, eller hur?
Nej men se där! Här kommer den lille finländaren Toivo med med en välfylld bricka .....See you!HS
Så innerligt VÄL jag kan förstå dig, kära Honorine, då denne lillpojke så drastiskt nu urryckes från mamsens trygga armar. Och allt detta vid så pass ringa ålder, så som 42 ynka år!!!!! I ett så pass krisartat läge som du nu befinner dig i, bör du nogsamt passa dig för att ej hamna i ett trauma. Då påtänker jag dock icke enkom på denna förlovning. Nej, var det riktiga problemet består av, ÄR ju detta så infernaliskt svåra klädval. Här föreligger dock en viss tur, då det EJ blir tal om rivalitet från den frånvarande fästmöns uppstassning. Här rör det sig ju enkom om en enkel CP-skadad person. Själv är jag givetvis fullt på det klara med vad jag även denna gång kommer att ikläda mig. Det blir således den så alltför svarta klänningen som jag så väl införskaffades redan tidigt 40-tal. Den är av kopiöst god kvalitè, som du själv kunnat erfara.
SvaraRaderaJag kan för min inre syn se, hur pass det snärjes samt fejas i salonger samt vrår, då denna galej skall gå av stapeln. Detta navelavklippande bör ju ske under vackra förhållanden. Men se nu icke allt för nattsvart på detta, ty då den värsta förälskelsen nederlagt sig, kommer lille C-J åter igen finnas vid sin så trogna moders sida. Hav enkom tålamod, samt utvänta detta skede,
hälsar dig en djupt förstående,
Rubina