Godmorgon! Nytt år, och just detta år har blivit en nystart för mig på alla möjliga och omöjliga sätt! Visst är det väl skönt att rensa upp, invärtes , utvärtes och överallt där man kommer åt.
Jag som verkligen inte tycker om livets gilla gång, fastsittande i det gamla, utan en möjlighet av vidgade vyer, ideer, tankar och nya visioner, gillar det nya, det okända, det möjliga!
Detta har resulterat i att här på Hornberga rensas det, och det ordentligt!
Arne som nu är tillbaka från Kråkehult och iklädd sitt nya blåställ och Toivo, som vaknat upp ur spritångorna , han har festat hejvilt tillsammans med Översten hela Nyårshelgen, har också han satts i arbete.
Nere på isen på sjön, dit har de forslat skottkärra efter skottkärra med allt skräp som jag samlat ihop, och som skall försvinna upp i himlens evighet. Gamla pappaer, möbler, kläder , ja vad ska jag ha salig makens gamla paraduniformer kvar för????? och hans stora stövlar och de gamla nötta lackskorna! Hans gamla jaktrockar, hans .....ja vad ska jag ansvara för gammalt som bara samlar damm , onej, här eldas det! Mina dåliga manus som jag trott mig kunna skriva om....????Skriva om, vadå, skriva nytt heter det väl ändå?
Skottkärror fulla med fladdrande ark, som sedan försvunnit upp mot den blå vinterhimlen, vilken skön känsla.
När jag bad Toivo köra ner den gamla och antika fåtöljen som jag aldrig tyckt om, men som är ett gaaaaaammmalt arvegods, då muttrade han något om att:sir du frun,,,den kan jak ta.....
Nehej svarade jag skarpt, här skall det bort, bort bara , vill inte se allt gammalt skit som varit mig påtvingat under sekler..................Ut med det gamla, och in med det nya säger Tennysson, och det är exakt vad vi gör här på säteriet.
Och till er kan jag bara säga, det känns så underbart skönt, det borde alla göra några gånger under sina liv....
Ge plats för det nya, det oväntade, och då måste det gamla invanda och dammtyngda tas bort!
Ja ni, ett av mina Nyårslöften är nu genomförda, och det känns som om min kropp lättat med minst 100kg, så jag lättar och nästan flyger fram.......
Idag skall store sonen komma hem från Kairo, vilket gläder mig mycket, och till Trettonhelgen hoppas jag se dem båda här för att fira en storslagen Trettondagsaftonkväll med goda vänner! Det ser jag verkligen fram emot, nu när det är rensat och finns plats för det nya året 2012.
-Lilla Elsa, vill du vara vänlig och servera lite kaffe till och gärna ett nybakat Wienerbröd till, med mycket gult på!!! See you! HS
Jag som verkligen inte tycker om livets gilla gång, fastsittande i det gamla, utan en möjlighet av vidgade vyer, ideer, tankar och nya visioner, gillar det nya, det okända, det möjliga!
Detta har resulterat i att här på Hornberga rensas det, och det ordentligt!
Arne som nu är tillbaka från Kråkehult och iklädd sitt nya blåställ och Toivo, som vaknat upp ur spritångorna , han har festat hejvilt tillsammans med Översten hela Nyårshelgen, har också han satts i arbete.
Nere på isen på sjön, dit har de forslat skottkärra efter skottkärra med allt skräp som jag samlat ihop, och som skall försvinna upp i himlens evighet. Gamla pappaer, möbler, kläder , ja vad ska jag ha salig makens gamla paraduniformer kvar för????? och hans stora stövlar och de gamla nötta lackskorna! Hans gamla jaktrockar, hans .....ja vad ska jag ansvara för gammalt som bara samlar damm , onej, här eldas det! Mina dåliga manus som jag trott mig kunna skriva om....????Skriva om, vadå, skriva nytt heter det väl ändå?
Skottkärror fulla med fladdrande ark, som sedan försvunnit upp mot den blå vinterhimlen, vilken skön känsla.
När jag bad Toivo köra ner den gamla och antika fåtöljen som jag aldrig tyckt om, men som är ett gaaaaaammmalt arvegods, då muttrade han något om att:sir du frun,,,den kan jak ta.....
Nehej svarade jag skarpt, här skall det bort, bort bara , vill inte se allt gammalt skit som varit mig påtvingat under sekler..................Ut med det gamla, och in med det nya säger Tennysson, och det är exakt vad vi gör här på säteriet.
Och till er kan jag bara säga, det känns så underbart skönt, det borde alla göra några gånger under sina liv....
Ge plats för det nya, det oväntade, och då måste det gamla invanda och dammtyngda tas bort!
Ja ni, ett av mina Nyårslöften är nu genomförda, och det känns som om min kropp lättat med minst 100kg, så jag lättar och nästan flyger fram.......
Idag skall store sonen komma hem från Kairo, vilket gläder mig mycket, och till Trettonhelgen hoppas jag se dem båda här för att fira en storslagen Trettondagsaftonkväll med goda vänner! Det ser jag verkligen fram emot, nu när det är rensat och finns plats för det nya året 2012.
Kära Honorine, så friskt och sunt det låter att helt enkelt avbörda sig sådant som icke tillför något annat än frammanat ansvar för helt döda ting. Som om det icke räckte till med allt det nya som ständigt uppkommer i form av ickemöbler. Troligen blir det lättare att succesivt itutaga med detta vartefter dessa dyker upp. Om dessa gamla bördor ägde någon form av vikt, skulle de troligen se helt annorlunda ut. Samt att det ävenledes finns fler personager i den anrika släkten som kan påtaga sig dessa ting, för att för alltid se på dem med plågade blickar, då problemsäckarna redan är så pass överfyllda. Så håll lågan brinnande i ALLA avseenden, vad gäller detta axeltyngande skräp.
SvaraRaderaSå härligt att dina tjänstehjon nu åter igen är i aktivt arbete. Jag tror att du ävenledes hjälper dessa, genom att tydligt uppvisa att det finns alternativ till det gamla skuldbelagda. Att den så Kråkehultande Arne väl uppbär sitt så nya blåställ är glädjande, då han troligen uppbär detta med heder. Kanske det är en slags symbol för honom.
Själve Översten är nu givetvis hembeordrad från hans och den så otroligt Finländske Toivos orgier. Honom har jag nu satt i ett extra tungt arbete, då jag anser att han icke skall tro sig leva i detta sus samt dus ostraffat. Jag får väl vid allt heligt hoppas på att han icke stört din sinnesro allt för mycket. OM så är fallet, uppskattar jag om du meddelar mig detta, så att ett lämpligt straff kan utmätas från min sida.
Camina har nu utkastat den så pass årliga julegranen, så att den kan brukas till bostadsdetaljer för de så små fåglarne. Annars löper det vanliga enahanda livet på. Jag har nu för avsikt att taga mig bort mot den så pass orange salongen, för att därstädes fortskrida med den så vackra Brysselspetsen som jag framknypplar.
Det känns ohemult trevligt att veta att denne så förlorade Kairoboende son, nu har för avsikt att tillbringa dyrbar tid tillsammans med hans så pass rara lilla mamsing. Troligen kommer han att storögt se sig omkring i ditt numer så luftiga ljusa Säteri. Sönerna kommer att hälsa detta med välbehag, är nu mina så pass bleka teorier.
Aldrig behöver jag dock fundera över, om den så lilla rara Elsas kaffeframställning är till välbehag. Jag har ju trots allt avsmakat detta, med betyget MVG.
Då du avbadat dig all svärta från denna så sotiga eld från gammal "bråte", kan du riktigt tillbakaluta dig med ett sant välbehag, samt med den följande frågan på dina läppar: "Varför har jag icke gjort detta tidigare"? Men då tror jag att du ICKE var redo för detta förrän nu,
hälsar dig,
Rubina v O