Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

torsdag 12 januari 2012

Nu passade det att komma.........

Vid pass 18.30 denna torsdagskväll här hemma på säteriet så ringer det på köksporten och Arne som är inne och håller på att byta ett par glödlampor, öppnar . Vem står där , om icke den gode grannen Allan Ollonberg med en bukett blommor i handen. Arne ropar på mig och då jag kommer ut i köket så står Allan och lyfter på ryssmössan samtidigt som han sträcker fram buketten!!!

Jag såg frågande på honom!!!!!!!
- Gratulerar på födelsedagen från Ruthan och mig sa han sirligt .
Jag tog emot buketten, gav den vidare till Lilla Elsa och bad henne sätta dessa i vatten, samtidigt som jag aningen högdraget tackade och förklarade att det är inte idag , utan igår som min födelsedag firades!!!!!!!

Allan såg lite snopen ut, och såg sig omkring i köket som om det skulle finnas något gott uppdukat, men där hade han fel.....

- Jag tackar dig för blommorna Allan , och hälsa så gott hem till Ruthan och hoppas hon snart är på benen igen, men nu har jag lite att göra! Vi kanske ses vid tillfälle!
Så svepte jag ut i sen stora hallen, och stod där och inväntade att jag hörde Arne stänga köksingången, och jag kände , att så kanske man icke skall göra, men men, sådan kan jag vara och det står jag för!

Man kommer icke en dag sent till ett födelsedagsbarn!!!!!! Kanske han lärt sig det tills nästa gång hälsar HS
Nu skall jag be om en riktigt uppbullad kaffebricka till petit moi att inmundiga framför brasan!!!!!! I ensamhet! Härligt!  

6 kommentarer:

  1. Ja kära Honorine, så sent en del syndare kan vakna upp. I dag var det tydligen denne Allan Ollonbergs tur, som antagligen icke längre orkade vara utan ett delikat uppdukat skrovmål, trodde han. Men ibland KAN det vara på det enkla lilla viset att "Icke sade Nickesituationen" uppstår. Detta har då idag detta Ollonberg fått prova på.

    Nu fick han således ta sig hem via den så urgamla Mercedesen med svansen mellan benen, för att sedan mötas av Ruthan som
    jublande kommer att utbrista "Vad VAR det jag sade".
    Sådant går ICKE under epitetet "tragedi". Nej, snarare likt en miserbelt sårad stolthet.

    Här har du åter igen uppvisat ett prov på hur man behandlar dessa så försenade gratulanter,
    hälsar dig,
    en omåttligt stoltöverdig Rubina

    SvaraRadera
  2. Ja, du vet ju Rubina att mitt nya mål med nya året är att ingen skall trampa på petit moi! Jag har varit alldeles för snäll och mjäkig tidigare, men med åren så tar det slut på detta inte särskilt tilldragande egenskap av enfaldig vänlighet, och då bara åt ett håll! Jag kan erkänna att wienerbröden och kakorna på bullfatet var högst delikata, och jag njöt verkligen av min ensamhet! HS

    SvaraRadera
  3. Dessa så granna wienerbröd samt delikata kakor är dig mycket väl unt, kära Honorine.

    Visserligen är du väldigt snäll och tillmötesgående, men kan ICKE liknas vid mjäkighet. Detta betyder dock ICKE att det icke skulle vara av stort värde att rensopa bort sådant skräp som allt för länge legat och solkat ned icke bara vrår, utan hela enorma ytor. Ny kan dessa användas till att taga sig både ett eller flera glädjeskutt,
    hälsar dig,
    Rubie.

    SvaraRadera
  4. Jatack snälla Rubina, du förstår precis hur det känns! Men nu ligger de illa till de kära Ollonbergarna, man chikanerar icke en gammal vän på detta viset! Får se om de blir inviterade någon mer gång????? Jag skall in till stan i em, då skall jag av en "händelse" köra fel och köra upp på deras gårdsplan igen och göra en handbromssladd så snön kommer att yra över hela Ollonberga!!!!Gläder mig redan åt detta lilla skämt!!!!!

    SvaraRadera
  5. Ack så väl jag kan medkänna dig i denna så behagliga känsla, kära Honorine. OM jag ber dig tillräckligt vackert, KANSKE du kan tänka dig att göra en liten extrasladd från mig också,
    hälsar dig,
    BusRubie

    SvaraRadera