Jag har bett lilla Elsa om några kardemummaskorpor till. Idag börjar en ny dag i Honorines liv. Jag gör som jag vill, åtminstone denna vecka, det kallas visst semester hos vanliga människor, själv säger jag nog hellre en vecka av sinnesro.
Har bett lille Carl-Jan att inte höra av sig under veckan med alla sina affärsideér, sagt till min förläggare att boken ges ut som vanligt idag, men ingen turné, annonsering i media får räcka, och sedan ett uppträdande på Bokmässan i Göteborg i september.
Nu kommer Elsa med kaffe och kardemummaskorpor. Jag ser ut genom fönstret och ser tjänstefolkets små hus, det är inte svårt att vara anställd hos mig! Känner mig som godheten själv helt plötsligt!!!!!
Får se hur länge jag orkar sitta här och beundra gamla hus, linfälten, och den gula Rapsen, och djurbeståndet på gården, jag ska väl inte bli sjuk???????????????????? Känner inte igen mig själv?????
-ELSA! Vill du komma hit direkt! Jag ser spindelväv i kristallkronan!!!!!!!!!!! Ta bort det genast, det stör min sinnesro!
Tänk att det ska vara så svårt med tjänstefolk nu för tiden, ska det vara så svårt att plocka bort lite damm??
- ELSA! Ta med ett par Kardemummaskorpor till!
Vi hörs! HS
Där får jag äntligen förklaringarna till ditt så kolsvarta hår, dina nästan svarta ögon, samt den en aning mörka hyn!! SOM jag har undrat övet detta. Är hon Spanjorska eller kanske Peruanska? Och så kommer du med det rätta svaret. Hon har ju för bövelen varit Squaw. Då förstår jag ditt sinneslugn och eftertänksamma klokhet. Detta finner jag mycket intressant. Har alltid önskat att jag vore en dito. Själv har jag varit nunna, men det var för cirka trehundra år sedan. Det har nu icke mycket med hårfärger och dylikt att göra. Däremot vet jag hur man får unga flickor att göra som jag säger, och det utan att för det mesta behöva peka med hela handen.
SvaraRaderaSå fasligt att behöva inta kardemummaskorpor i så pass dåligt sällskap som damm i kristallkronan. Jag säger bara TVI VAAAAALE!!! Har kanske Elsa fått någon slags starr, eller höjer hon aldrig blickarna uppåt?
Jag lyssnade på den långa intervjun med dig i morse på Ekot. Dina svar var fullkomligt formidabla, trots att Gunnar Bolin inte var nämnbart närvarande. Jag undrar fortfarande var HAN hade sina tankar. Kanske var han redan på väg till någon helt ointressant installation. Du vet en sådan då någon har slängt ett kolapapper på golvet, för att sedan kalla det "Världsaltet".
Nej, min vän. Du är icke sjuk. Detta kallas i gemene mans mun för kontemplation. Särskilt då det handlar om lin- och rapsfält. Sug bara i dig det utan oro. Då dina ögon äro mätta, kommer du automatiskt att ta kontakt med C-J för att med nya krafter ge dig in i ett nytt vågspel.
Jag kan härmed meddela att Camina är en riktig gnidare, vad gäller att polera fiskfjäll. Där är hon rätt kvinna på rätt plats. Översten SUUUURAR. Men, VAD bryr jag mig om detta??? Icke så mycket som ett korvspad.
Läs nu och begrunda vad Nesser har att säga om himlen över London. Jag antar att inte van Weeteren avhåller sig från att deltaga i den intrigen.
Hug (eller Ugh, ugh som de säger i det Indianska landet)
Kram från en belåten Rubina