Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

torsdag 16 juni 2011

Ovan molnen är himlen alltid blå

Godmorgon! HS här! Grått, regn i luften! Denna morgon ser inte särskilt spännande ut i Nice. Med en migrän som heter duga vaknar jag redan klockan 05.15.Efter ett samtal så kommer en bricka upp med diverse medikamenter, jag blandar en cocktail och kikar ut!
Drar för gardninerna direkt och intar sängläge igen.
Flyget går 12.45 med mellanlandning i Zurich, jag vill bara hem!!!!!!!!!!!!!

1 kommentar:

  1. Stackars, stackars, STACKARS Honorine. Ett sådant elände. Och att just du skall behöva råka ut för detta. Jag kanske skall ge dig ett tips på en mycket verkande huskur. Den kommer direkt från min gamla anmormor. I rakt nedstigande led. Alltså. Nyp av ett prsiljeblad då månen står i nedan. Detta skall avnypas motsols i en obestämd riktning. Gnid detta mot en väns orakade kind i trekvarts varv från näsan sett. Inmundiga därefter detta medelst tungspetsen, för att sedan läggas direkt mot den fjärde molaren i överkäken. Mal sedan detta blad långsamt i 32 sekunder. Därefter svepes en snaps stående med ryggen vänd mot kommoden. Hjälper garanterat. Vi är ju som bekant av en migränsläkt. Huga, huga.
    Själv mår jag inte heller tip top. Om du orkar höra orsaken till att jag inte strålar av hälsa kommer den här.
    Det var på det viset att min väninna Felicia af Careta hörde av sig för ett par dagar sedan. Hon ville att jag skulle följa med henne på en liten avstickare till Paris, för att checka av midsommarmodet. Sagt och gjort. Inom parentes sagt så fick jag med mig ett par kreationer. af Careta nöjde sig med 12 stycken. Det gäller för henne att byta kläder varannan halvtimma, då det som sagt var midsommarklänningar. Anyway. På supèn som sedan intogs efter visningen, fick jag Charles Aznavour till kavaljer. Jag svalde en djup suck, då han inte längre är SÅ ung och attraktiv längre. Men det hade i alla fall till följd att jag åter igen fick ett kvitto på att jag är nu en gång den typ av person som aldrig åldras. Jag har fortfarande min ungflickskropp i orört förvar, SAMT mitt så otroligt ungdomliga ansikte. Här är det förstoringsglas som gäller då det skall upptäckas någon rynka.
    Då måltiden var aväten, bjöd den gode mannen upp mig till en samba. Eftersom han antagligen såg den frågande blicken i mina så väldigt vackra ögon, lade han till: Ja, jag menar alltså inte här. Jag tänkte mig att du och din så fagra väninna skall följa med mig till Rio. Mitt plan står startklart här utanför.
    Så det blev helt enkelt så att vi följde med. Charles drog mig snabbt ut ur planet för att genast följa med det sambatåg som dansade fram på gatan. Och mitt i ett inte allt för vackert sambasteg, sade det knak i min (gamla) rygg. Så det var bara att ta sig hem i ett ambulansplan. Överläkaren på KS kunde genast konstatera att jag lider svårt av ett ryggskott. Så nu gäller det att inte gnälla allt för mycket, ståisk som jag är. Och persiljan kan jag bara glömma.
    Med värkande hälsningar
    Rubina von Oben

    SvaraRadera