Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

tisdag 28 juni 2011

Jag har bestämt mig,och stannar på Hornberga

Jag tvår mina händer där jag vandrar omkring här på Hornberga Säteri,mitt hem, min borg, min trygghet i denna värld.
Jag har vandrat över ägorna idag och sett linfälten så vackra så de liknar stora vattenfyllda insjöar som bedårar mig med sin linblå färg.

Jag har isupit den gula färgen på de stora Rapsfälten, det känns som om solen har slickat ytorna så de fått den solgula färgen. Och allt detta är mitt!

Mina fina kor som som så obekymrat går där och betar, hur ska jag kunna lämna dem?





Mitt älskade sovrum, där jag sover allra bäst........

Hur ska jag kunna lämna mitt älskade hus, min underbara frukostmöbel där jag vill sitta och läsa mina tidningar i lugn och ro, dricka mitt specialimporteade kaffe....



NEJ; NEJ och åter NEJ säger jag till min förläggare, vi skjuter på utgivningen, pengarna bryr jag mig inte om, jag har jobbat och slitit så länge så den här sommaren på Hornbera Säteri ska bara tillhöra mig, och jag ska göra bara det jag känner för, så får det bli. Böckerna får vänta, förläggaren kommer att slita sitt hår, but i don´t care. Nu sätter jag mig på verandan med en Draja, utan oliver!
Goodnight, see you tomorrow sllep well! HS

1 kommentar:

  1. Så infernaliskt vuxen du blivit!! Att du kan ha blivit så välsignad att du inte bryr dig ett dugg om dessa penningar som kioskvältaren kommer att formligen få att välla in. Varför tråna efter sådant man redan har. Det kommer som regel alltid en ny dag med nya funderingar och klarheter. Dessa blå linfält kan aldrig jämföras men en enkel bokpärm. Varför välja en simpel konrorsstol i något kvavt kyffe, då du har den ytterst magnifika kaffemöbeln, som inom parentes sagt självaste Calle skulle avundas. Att sitta och tänka på de gula rapsfälten då du signerar så att gåspennan glöder. Nej, fråga mig. Jag har gått igenom detta stora misstag. Det är ytterst obehagligt då gemene man har fräckheten att mer eller mindre anstasta mig på NK, eller var helst jag behagar dväljas. Bara för att få en autograf. En sådan kan man väl få av praktiskt taget vem som helst. Varför inte springa på den lilla väderflickan i stället. HON uppskattar säkeligen sådant grovt beteende. Nej, gör du som skomakern. Bliv vid din läst, för det blir bäst. Ojsan, där kröp visst den lilla poetissan fram igen. Ja, vad skall man göra, då man lider av ett så ofantligt stort begär av att få uttrycka sig litterärt. Då diktartarmen börjar skrika allt för högt, brukar jag se till att jag snabbt som bara håken, kommer i kontakt med Camina. Den varelsen är icke nämnvärt kulturell. I synnerhet inte nu då hon oftast står i häst"lort" upp till knäna. Översten är rusig av lycka. Jag får en slags känskla av att han har en liten pervers anstrykning i sin läggning. Dessutom tycker jag att Camina ser en aning tärd ut vid det här laget. Kanske jag skall sätta henne i en annan syssla, där Översten inte hela tiden ser henne. Jag orkar nämligen inte längre med att se hans svettiga bringa mer. DET väcker anstöt. Som du vet så har jag ju en liten läcker harrdamm. Jag kan ju förstås sätta henne på att polera deras fjäll morgon och afton. Enligt mitt tycke skall dessa skimra och glimra dygnet runt. Ju mer jag tänker på det, ju klarare blir jag över, att just SÅ får det bli. Är jag inte både human och genial så säg?

    Känns det inte härligt att äntligen komma fram till ett så klokt beslut, måste jag åter igen fråga? Tidigt i arla morgonväckte kan du nu härmed i lugn och ro, räkna alla de så fagra linblommorna. En efter en, för att sedan ha ordentlig koll på om någon saknas nästa morgon. Om allt stämmer om ett par veckor, kan de ju bli till härliga kostymer till både Julius JR, samt den lille Carl-Jan.

    Jag undrar om du sippat klart på Dryan UTAN oliv. KAN det verkligen vara gott? Och hur blir der med det så nyttiga vitaminintaget, då du utesluter den? Du bara måste se till att inte benskörheten smäller till då du allra minst aaaaaanar det. Själv har jag nogsamt sett till att vitaminen sitter på plats, då jag helt nyss inmundigade ett stycke blåbär. Man skall aldrig överdriva, som körsnären sade.

    Ha en trevlig stund tillsammans med ditt importerade kaffe i morgon bittida, strax innan linblommeräknandet.
    En fridfull och god sömn önskar dig
    von Oben (i egen hög person)

    SvaraRadera