Lilla Elsa har dukat upp för Teatime på verandan. Julius Jr. jag och så, ja ni anar inte??? Jodå ,Allan Ollonberg på Ollberga Gård kom förbi oförhappandes, och ville ha en dedikation i sin nyinköpta bok.....
Så jag var ju så att säga tvingad att bjuda in honom .Men vi nämner inget om gåvan från England. Nej, det ska han inte ha att springa omkring med på bygden. I förtroende så är han en riktig "skvallerkäring". Ja, men det kan man ju inte säga högt, men nog snokar han alltid.
- Julius käre du, vill du be Elsa servera så snart sandwichen är klara! Allan har lite bråttom tycks jag förstå......
-Se här kommer Elsa med teét och bröd, se så, varsågod HERR OLLONBERG, låt er väl smaka!
Vi hörs senare! HS(suck)
Men ÄR det inte lite väl märkligt. Här sitter jag och skall telegrafera till dig, och så sitter du redan och sippar på ditt te. Viserligen tillsammans med den så förhatlige HERR OLLONBERG. Vilket uschligt namn föresten. I vilket fall som helst så är det meningen att jag härmed vill meddela att jag kommer att befinna mig i Boston i morgon för bland annat ett teaparty. Som du kanske redan är informerad om så kommer hela världens samlare att befinna sig där, för att högtidligt visa upp deras knappsamlongar. Och då talar jag icke om vilka knappar som helst. Nej, jag talar naturligtvis om de knappar som tillhör strumpebanden till livstycken. Jag äger en skön samling både klädda och oklädda dylika, härrörande från åren 1944-54. Således är de flesta efterkrigsknappar. Riktiga rariteter på min ära. Jag blir tvungen att ta med Översten. Han får ta hand om min säkerhetsväska som han sätter fast medelst handklovar på hans en aning kraftiga högra handled. Man kan ALDRIG vara för försiktig. Visserligen är de skyhögt försäkrade, men ändå. Jag är således kolossalt nervös. dels för eventuell stöld, men mest för att jag inte skall kunna ta dessa otroliga uppskattningar jag kommer att överösas med, på ett lämpligt värdigt sätt.
SvaraRaderaSvala, som fortfarande bär ett sådant livstycke är eld och lågor. Hon har högtidligt donerat sina knappar. De är visserligen från 1955, men jag tog tacksamt emot dem. Som tur är, har jag sparat några 25-öringar. Så nu kan hon anväde dem i stället, så kom även dessa till användning. Man MÅSTE vara om sig och kring sig, som dentisten sade. Jag vet att CNN kommer att göra ett längre inslag om detta. Så om du är intresserad av något högst intressant, bör du hålla ett getöga i tablåerna för att se då detta sänds.
Har du funnit det rätta greppet om handtagen på den nya handväskan? Du tror väl ändock icke att detta Ollonberg redan hört talas om den? Kan det vara därför han så (o)lämpligt passade på att komma, med den ursäkten att han ville ha ditt nya alster signerat? Var beredd på att du kan få höra talas om den redan i ottan, då du skall inhandla ett par sockermandlar i Ragnas lilla godishörna. Detta är det verkliga beviset på att det är oehört arbetssamt att vara den så aktade personen på bygden. Det skall tydligen HELA tiden spekuleras i vad som försiggår på Säteriet. Jag KÄNNER verkligen med dig.
Nu måste jag allt se till så att den lilla Svalan packat ned allt som behövs för nattens resa. Tänk, hon ÄR så rar det lilla livet. Jag har snuddat vid tanken på att adoptera henne. Tror du att hon kan bli en lämplig arvtagerska till alla mina gigantiska ägor? Jag får ta upp det med en av mina jurister då jag återkommer till det Svenska landet.
Vakta nu din tunga väl, råder dig
Rubina von Oben