På Hornberga säteri bor Honorine Stiernspetz sedan många år tillsammans med sina trogna tjänare Arne och Toivo
Inför intervjun med Lars
onsdag 22 juni 2011
Morgonsol och helikopter över Hornberga säteri
Goodmorning! HS här! Morgonsolen lyser över Hornberga säteri dagen före midsommarafton, och det känns betryggande. Kom hem sent igår med nytt ansikte och ett fantastiskt glänsande hår, jag är sååååå nöjd med mitt utseende och min fasta kropp, jag tror att det är Mälarens vågor som hjälper till. Så ett tips till er andra som inte är lika vackra som petit moi. Doppa er i vatten varje morgon, och gärna då från Mälaren. Simma några tusen meter i rask takt, och vips ser ni ut som nymfer uppstigna ur havet.............en härlig känsla ska ni se.
På kärleksfronten kan jag förtälja att Vladimir hovrade med sin helikopter här över gården flera gånger inatt.
Och på trappan till köksingången stod en tårta igår kväll då vi kom hem. Han vet ju att lilla älskar sötsaker....
Medans jag sitter här på altanen och blickar ut mot sjön med en tårtbit i handen och en rykande kopp specialrostat franskt kaffe så vad får jag se? Jo, nu kommer helikoptern igen!!!!!!!!
Oj, jag satte nästan marsipanhjärtat i halsen, Den kommer allt närmre, och vad gör jag?
Det börjarbli alltmer besvärande med denna uppvaktning. Jädrar, nu brände jag mig på kaffet också. Jag springer in i salongerna och gömmer mig. Vi ses HS
Vad är det jag alltid har sagt? Jo, att det är faaaarligt att leka med elden. Kanske särskilt med den Ryska. Kan det vara på det viset att du omedvetande har sagt "ja" till Vladimir, då du så oanat slukade marsipanhjärtat? Nästa gång det hovras utanför din berså, bör du allt skicka ut Julius, för att bredbent spänna blicken i Vladimir, om du inte vill ha honom där. Men, jag förstår om det kan bli problem med införseln av Belugan om du inte håller dig väl med honom. Man skulle nästan kunna påstå att du bundit ris åt din alldeles egna rygg. Tänk så synd på så rara ärtor. Jag tänker givietvis på din så otroligt fantastiska lekamen. Jag vet av egen erfarenhet att det KAN bli en aning arbetsamt med dessa svansar som ideligen ringlar sig runt en. Nu har ju jag visserligen icke denna kollossala lyster som nu du har. Men ändå. Jag vill bara påvisa att jag förstår ditt penibla dilemma. Kanske du skall ila till närmast konditori, för att genast införskaffa ett nytt marsipanhjärta. Samt bums sätta tillbaka det på tårtan. DÅ kan ju inget missförstås.
Detta eviga simmande i då främst Mälaren, skulle jag mer än gärna ägna mig åt. Men tyvärr har jag en skaplig bit att ta mig dit. Därför brukar Översten få ta fram vattenslangen och spola av mig, medan jag tar ett par simtag. Det liknar mer torrsim, men bättre det än ingenting. Men å andra sidan, bör jag icke ens försöka att ta upp något som lätt kan liknas vid en tävling i skönhet. Min numer så pass höga ålder förbjuder mig detta. Jag ser här till min fasa att du brännskadade dig på det varma kaffet. Hugaligen så illa. Kanske att du tarvar ett läkarbesök, eller tror du att läkaren själv kan ta sig till stackars dig? Det är ju trots allt akut.
Här på godset flyter allt på som smort. Ja, jag skulle vilja påstå att det går som i ett flygande fläng. Den lilla Svalan fullkomligt FLYGER fram. Hon är så proppfull av en slags inre energi. Jag har minsann sett att Camina ser på henne i smyg med kolsvart blick. Hon är ju inte särskilt trakterad av av att stå i stallet och mocka dagarna i ända. Men Översten gör praktiskt taget ALLT för att visa hans uppskattning. Han har ju sneglat på henne länge, vad jag vet.
Sitter här och funderar på om jag inte i alla fall skall skänka en liten skärv till de oavlönade SAABarbetarna. Skulle du ha gjort det? Jag skall vidtala Felicia af Careta och se om inte hon också kan tänka sig en liten donation. Jag vet att min far Ruben är starkt emot sådant, men just i dag känner jag starkt för att trotsa även honom. Med tysta hälsningar (så att inte Vladimir hör) Din alltid så lyssnande Rubina
PS Jag glömde helt bort att kommentera dessa så skickliga aviatörer. En sagolikt grann uppvisning må jag säga. För att inte TALA om dessa män som hängde som smultron på ett strå, i den en aning färglösa linan. Stort tack för dessa bilder, hälsar både Rubina OCH Översten DS
Vad är det jag alltid har sagt? Jo, att det är faaaarligt att leka med elden. Kanske särskilt med den Ryska. Kan det vara på det viset att du omedvetande har sagt "ja" till Vladimir, då du så oanat slukade marsipanhjärtat? Nästa gång det hovras utanför din berså, bör du allt skicka ut Julius, för att bredbent spänna blicken i Vladimir, om du inte vill ha honom där. Men, jag förstår om det kan bli problem med införseln av Belugan om du inte håller dig väl med honom. Man skulle nästan kunna påstå att du bundit ris åt din alldeles egna rygg. Tänk så synd på så rara ärtor. Jag tänker givietvis på din så otroligt fantastiska lekamen. Jag vet av egen erfarenhet att det KAN bli en aning arbetsamt med dessa svansar som ideligen ringlar sig runt en. Nu har ju jag visserligen icke denna kollossala lyster som nu du har. Men ändå. Jag vill bara påvisa att jag förstår ditt penibla dilemma. Kanske du skall ila till närmast konditori, för att genast införskaffa ett nytt marsipanhjärta. Samt bums sätta tillbaka det på tårtan. DÅ kan ju inget missförstås.
SvaraRaderaDetta eviga simmande i då främst Mälaren, skulle jag mer än gärna ägna mig åt. Men tyvärr har jag en skaplig bit att ta mig dit. Därför brukar Översten få ta fram vattenslangen och spola av mig, medan jag tar ett par simtag. Det liknar mer torrsim, men bättre det än ingenting. Men å andra sidan, bör jag icke ens försöka att ta upp något som lätt kan liknas vid en tävling i skönhet. Min numer så pass höga ålder förbjuder mig detta.
Jag ser här till min fasa att du brännskadade dig på det varma kaffet. Hugaligen så illa. Kanske att du tarvar ett läkarbesök, eller tror du att läkaren själv kan ta sig till stackars dig? Det är ju trots allt akut.
Här på godset flyter allt på som smort. Ja, jag skulle vilja påstå att det går som i ett flygande fläng. Den lilla Svalan fullkomligt FLYGER fram. Hon är så proppfull av en slags inre energi. Jag har minsann sett att Camina ser på henne i smyg med kolsvart blick. Hon är ju inte särskilt trakterad av av att stå i stallet och mocka dagarna i ända. Men Översten gör praktiskt taget ALLT för att visa hans uppskattning. Han har ju sneglat på henne länge, vad jag vet.
Sitter här och funderar på om jag inte i alla fall skall skänka en liten skärv till de oavlönade SAABarbetarna. Skulle du ha gjort det? Jag skall vidtala Felicia af Careta och se om inte hon också kan tänka sig en liten donation. Jag vet att min far Ruben är starkt emot sådant, men just i dag känner jag starkt för att trotsa även honom.
Med tysta hälsningar (så att inte Vladimir hör)
Din alltid så lyssnande Rubina
PS
SvaraRaderaJag glömde helt bort att kommentera dessa så skickliga aviatörer. En sagolikt grann uppvisning må jag säga. För att inte TALA om dessa män som hängde som smultron på ett strå, i den en aning färglösa linan.
Stort tack för dessa bilder,
hälsar både Rubina OCH Översten
DS