Här går mina babysar ovetande om , ska de lämna sina gröna sköna marker här, och få ett nytt stall och nya grönområden? Det värker i modershjärtat då jag ser dem så fridfullt gå och mumsa.
Gamle Plåtniklas, jag undrar om han tänker på något där han står i sin gamla hall och vaktar?Vill han lämna sitt hem?Och här sitter Callas och Nilsson och njuter av stillheten på Hornberga, undrar vad de skulle säga om de fick reda på att vi kanske ska lämna detta ställe?
Ser ni så stor Callas har blivit? Och som hon sjunger! Här övar hon på en serenad, medan Nilsson är helt ointresserad ach drömmer sig bort till tiden på Metropolitan och La Scala, där det var skönt att vara ENSAM stjärna på scenen, och nu behöva dela detta med den gamla divan , ja så tror jag att hon tänker.Själv ska jag ge mig ut på en skön skogspromenad för att rensa mitt huvud, och så hörs vi senare! have a nice day friends!! HS
Ack så rörd jag blir då jag får höra attCallas och Nilsson sitter och samtalar om den gamla goda tiden. Fantastiskt att de trots allt kan sitta så pass tätt intill utan att vilja klösa ögonen ur varandra. Men nu behöver de ju trots allt icke längre tävla om beundrarnas gunst. Nu är det "bara" matte som älskar dem båda lika mycket.
SvaraRaderaDe vackra tottosarna håller sig lite mer diskret i bakgrunden, för att där på makligt sätt mumla fram sina åsikter, medan de lojt tuggar på den mumsiga grönskan. Det är ju onekligen intressant att sätta sig tillbakalutad och avlyssna vad alla dessa djur samtalar om. Ibland tror jag till och med att de har synpunkter på oss tvåbenta. Jag tror att de kommer att tycka att det skall bli spännande att få byta miljö,samt att finna nya kamrater som ännu icke känner dem.
Efter en riktigt lång promenad kommer du att känna att ni alla har gjort ett utmärkt val. Här kan man återigen säga att ni skriver historia, då detta anrika Säteri utbytes av ett annat boende. Det är väl den moderna tiden som kräver detta.
Vem vet. En vacker dag kanske det även blir dags för mig att göra ett sådant drastiskt drag, men fasen vet,
hälsar dig
Rubina