Nu är vi hemma i vår egna vrå, och skall nu inta den obligatoriska sandwichen och det goda tee´t från Fortune and Masion i London.
Lördagen har med andra ord varit mycket lyckad, och det hoppas jag att er också har varit. HS
Inför intervjun med Lars
lördag 24 september 2011
Frisk luft i lungorna och nattvardsvin i munnen
Nu är vi hemma i vår egna vrå, och skall nu inta den obligatoriska sandwichen och det goda tee´t från Fortune and Masion i London.
Lördagen har med andra ord varit mycket lyckad, och det hoppas jag att er också har varit. HS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så precis det blev att få tala om konsten att förlåta, efter den fatala händelsen med Tusse. Kanske hade du henne kvar i ditt minne, då du så gentilt tog över, då jag antar att icke denne Kosken Lennatrson icke besitter dylika egenskaper, som att förlåta. Detta är nu en gång ett vitt begrepp. Av den enkla anledningen är även jag av den åsikten att det skall till en kvinna för att kunna förmedla det budskapet på ett riktigt sätt. Att fråga om det blev en bra predikan är totalt överflödig.
SvaraRaderaSå utmärkt att även gossarne ansåg att nattvardsvinet var till fyllest. Annars KAN det ju vara lite si och så med detta. Men om det var Kosken som skulle hålla i det hela, antar jag att han nogsamt sett till att det blev ett bra årgångsvin. Kanske det var Franskt. Vad vet jag?
En liten sandwich som avslutning på en superb dag, är ju trots allt aldrig fel.
Blev det någon lyckad kräffångst? Eller lät ni helt enkelt de vattenberoende krypen få vara i fred till ett annat tillfälle, då de har hunnit växa till sig efter skövlingen som helt nyligen varit.
Och så till det kära rotmoset. Blev det så orange som du tänkt dig? Var fläskläggen lagom sönderkokt? Kom ni ihåg senapen? Blev det folkets jubel då denna anrättning presenterades?
Som vanligt staplas mina frågor i ofantliga mängder.
Här hemma på Rubinsteinska har det varit stiljte kan man säga, då det fortfarande är svårt att ta sig från punkt A till B, då ryggen skriker av ogillande. Översten är numer mycket välbalanserad. Äntligen vill jag utbrista i pur lättnad. Allt gammalt groll är nu utrett och därmed klart. Camina har fått ett poetiskt återfall. Blir det för mycket av den varan, blir jag nödd och tvungen till att tvångsinlägga henne igen på psyket. Jag har talat om för henne att det nu är inget att skämmas över. Men hon ser enkom oförstående på mig, och mumlar något om att om så blir fallet, kommer hon att vidtala hennes mor, för att sedan ta itu med MIG av alla männislor. HAR du någonsin hört på MAKEN till oförskämdhet. Tänk att det alltid skall vara något som krånglar,
hälsar dig,
Rubina von Oben