Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

lördag 3 september 2011

Vernissagedags......

Då var det dags att  tillsammans med Wolg Daner representera på vernissagen. Jag tänker bara mingla en liten stund, och sedan drar jag mig tillbaka, känner inte för att låta människor jag icke känner diskutera min konst framför näsan på mig!!!!
C-J och Barandrillo eskorterar mig hit, vilket alltid är trevligt med söner (son)som är sociala och charmerande!
Hoppsan! Här minglas det ska jag säga, bäst att ta ett glas innan det tar slut!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu till konstverken!

Ett självporträtt för 250.000kronor


Här satte vi en blandning av såväl porträtt som akvareller, fantastiskt snyggt gjort tycker jag själv.



Dock ej till salu!!!!

Jamaicansk jakaranda, 24karats guld i ramen samt vit carramarmor i huvudet, och verket kallas: "Migrain" och kostar 2.500 kronor
Pris: 2.5miljoner dolares för Wolgs skulptur "Ful gubbe friar", nja, jag vet inte om jag skulle ge det????
Arne fick faktiskt ta med en "instillation" som han säger, den lille smålänningen. Han kallar den för" Här sitter jag, och kan inte annat". Nu vet jag att såväl Lilla Elsa som Toivo är ledsna och besvikna över att deras arbeten inte togs med, men det finns väl en gräns vad en Grevinna ska behöva göra för sina underställda???


Detta är ett litet smakprov på vad utställningen har att visa er kära vänner, och gå gärna dit och njut och köp, eller gör vad ni vill! Nu lämnar jag galleriet iallafall, och återvänder hem till Hornberga.
See you! HS

3 kommentarer:

  1. Nu blev det svårt!!! VAD skall man välja bland alla dessa alster?? Den lite mer Småländske Arnes verk "Här sitter jag och kan inte annat", tror jag tyvärr icke att hushållet Rubinsteinska är i behov av, då väggarna i det främre kabinettet fullkomligt kryllar av sådant. Men visst. Det var en flott gest av dig att låta detta "alster" få så att säga, slinka med. Således kan jag utan dåligt samvete låta detta verk bero.

    Wolg Daners svindyra " fula gubbe", kommer jag ej heller att medtaga till mitt hem. Jag måste då i ärlighetens namn säga, att det enda verk som verkligen tilltalar mig, är denna "Migrain", så den kommer jag att inköpa, för att sedan hänga den ovanför min mosters sjuksäng. DÄR kan man nu tala om riktigt äkta lidande konst. Jag har nämligen hört, att ju mer konstnären lider, destu bättre gör personen ifrån sig. Det är troligen därför så få stipendier delas ut. En sann konstnär lever på ruinens brant. Det sägs att de skall måla för brödfödan. Eller åtmistonde göra ett stilleben av till exempel bröd. Då har de ju i alla fall detta att titta på, då hungern bliver allt för svår.

    Jag måste bara i detta sammanhang fråga, om denna skulptur som Wolg Daners skapat. Är det ett slags självporträtt? Jag menar, alla har vi våra "bad days". Synd bara att han passade på att göra den just DEN dagen. HADE han nu bara haft förstånd att invänta en annan dag, hade det troligen blivit bra mycket bättre. Men jag antar att alla kulturknuttar som Svea Rike rymmer, kommer att jubla över detta misstag.

    PS
    Klänningen var väldigt vacker att se på så att säga "levande". Heder åt den,
    säger
    Rubina von Oben ( som gärna skulle vilja klä i en sådan)

    SvaraRadera
  2. Ja, men satte du en röd prick på "Migrainen" då?
    Isåfall är den din kära Rubina!
    Du såg att det vimlades vilt därinne, och själv köpte jag Arnes Instillation, för att det skulle kännas bra för honom! Men vid nästa hängning får jag väl ta med något av de "andras" också, för jämlikhetens skull...

    Det var så trevligt att ses, och såg du så avundsjuk Wolg Daner var på mina konstverks uppmärksamhet???

    SvaraRadera
  3. Ja visst Honorine, satte jag en röd prick på "Migrainen". Det känns tryggt att jag gjorde det.


    Ja, det vimlades så till den milda grad runt dina verk. Wolg Daners verk däremot, var det rätt glest runt. Man KAN ju fråga sig varför!!????

    Det var synnerligen snyggt gjort av dig, att införskaffa Arnes konst. Det stärker säkerligen hans självförtroende, samtidigt som det triggar de andra tjänstehjonens skaparlust.

    Visst var der ytterst trevligt att ses på detta sätt. Jag fick på något mystiskt vis en helt annan bild av dig, bästa Honorine.
    Detta bör göras om,
    anser,
    Rubina (som har en aningens ont i huvudet)

    SvaraRadera