Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

fredag 23 december 2011

Nu har jag handlat det "sista"......och våra kära gamla traditioner

Ja, ni mina vänner runt om i världen, visst blir man väl uppjagad inför julhelgen? Som om det vore den sista dagen i livet? Man skall handla, man skall städa, man skall bada, man skall pynta, och icke minst skall man ge bort paket till de människor som vare sig vill ha eller behöver det man köper!!!!! Men det är ju en gammal tradition!!!! Icke att förglömma, men vad man firar, det vet ingen, det var visst något med en barn som fötts någonstans????

Nu skämtar jag som ni säkert förstår, och här har det varit full fart hela långa dagen, nu har precis båda mina söner kommit hem till säteriet, och de är i full fart med att klä vår gran, det är en gammal tradition !

När man som jag har två pojkar som nu är fyrtiotvå respektive fyrtiosex år så har det samlats lite julsaker under åren!!!!!!!! Och båda vill att just deras saker skall hänga i granen, eller stå under densamma, därav denna trängsel, men det är också en gammal kär tradition skall ni veta.

Efter att granen är klädd dricker vi choklad och äter den första av Lilla Elsas Julkaka i gula salongen, och då använder vi den fina kannan , bara en gång per år så tas den fram ur gömmorna, men ack vilken kär tradition det är, och fortfarande så kan lilla mamsen se hur det liksom glittrar i ögonen på sönerna!
Nu ropar Lilla Elsa att det är serverat , så vi hörs av senare. HS

3 kommentarer:

  1. Ack kära Honorine, så väl jag kan se den så pass underbara synen, då de bägge gossarne har överstigit 70-årsåldern. Hur de fortfarande kivas om vems saker som skall hänga längst fram, samt att ALLA dessa julgranssaker som tillkommit under årens så långa lopp, skall under alla förhållanden rymmas i SAMMA gran. Men kanske att de vid detta laget kommit så pass långt i sina julutvecklande tankar, att de kan överenskomma om att kanske en björn eller dylikt kan få utebli. Men att det blir alldeles kopiöst vackert, kan dock ej förnekas.

    En sådan sann och äkta familjesammanhållning det BLIVER, då lilla mamsen framtager denna kanna, för att sedan omedelbart kunna avläsa dessa båda gossars så fenomenalt strålande ögon vid blotta åsynen av densamma. Det ÄR nu enkom att livligt gratulera till detta ögonskimrande, MÅ jag då säga, kära Honorine.

    Låt nu den så sidenklänningsovetande lilla ohemult rara Elsa ispilla dessa så åtråvärda chokeladdroppar ur denna så ordentligt antika kanna, som tydligen ävenledes anfäder sedan åtta generationers barn tinderögontittat på,
    hälsar dig hjärtligt,
    Rubina von Oben

    SvaraRadera
  2. Javisst är det lustigt att tänka tanken att de troligen kommer stå där och kivas långt upp i åren om dessa julgransprydnader, det kallar jag verkligen för hedervärda traditioner det.
    Och kannan, kan den varit med i Åtta generationer+ ja, när du så påtalar det så kan jag nog minnas farfarfarsfar som hade den med sig hem från KINA, det har berättas om här på gården både en och flertalet gånger, just om den Dyra Mingservisen. När jag skilde mig från numera salig maken Julius sr. så vet jag att i ilskan på den karln så slängde jag gråddsnipan rakt i huvudet på honom, så den är borta, annars så är väl servisen intakt?funderar HS

    SvaraRadera
  3. Hoppla hoppla kära Honorine!! Att så pass påkasta denne förre maken Julius SR med denna ack så gudabenådat dyrbara Minggräddsnipa så till den milda grad, att den sammanfaller i icke mindre än tusen bitar. Eftersom så skedde, utgår jag från att detta var det värt,
    hälsar dig en ävenledes eldfängd Rubina,
    då uppretningen skall punktsättas.

    SvaraRadera