bär sin ring med stolthet, samtidgt som hon håller sin fina bukett bestående av en kvist Snöbär. Buspojken Åkerö har en likadan kvist i knapphålet, medan lilla Signe Tillish bär en sidenrosett som huvudbonad, och det är bara minstingen Cox Orange som vägrar bära några yttre attribut!
Max sitter fortfarande kvar under sina öv för säkerhets skull, allt medan ängeln spelar: "Here comes the bride"
Bröllopsmiddagen för hela släkten hölls i Kivik på Äppelfestivalen, och de har nu flyttat in i sitt nybyggda hus Kärnhuset. De hälsar aatt de är så lyckliga, och kommer förmodligen att lägga upp flera bilder från sin bröllopsresa så småningom.
Ja, vad gör man inte som kreatör, och konstnär?
Jag är glad att detta lilla projekt snart är till ända, för imorgon har vi en begravning att gå på, och det behövs förberedelse såväl, psykiskt som fysiskt, så nu vilar jag ut lite och hämtar andan, medan jag ser på min gipskatt vars ögon hela tiden stirrar på mig.......HS
Så trist bästa Honrine, med dessa två smolkkorn som finns i glädjebägaren.
SvaraRaderaJag och min tjänstestab översänder våra största gratulationer till det lyckliga brudparet. De leve: HURRA......
Och så detta så ytterst vackra brudfölje sedan. SÅ skall det se ut. Vad mer vill man?? Hoppas nu bara att Lilla Max tar sig fram från bladens undersida med högt buret huvud. Jag är nu omåttligt nyfiken på hur deras små avkommor att se ut. Kommer de att likna far, eller mor, eller blir det rent av en blandning. Jag hoppas på det senare.
En sådan fröjd att hålla detta kalas på på Kivik under själva Äppelfestivalen. Där finns troligen massor av hans släkt och vänner permanent.
Fint också att de redan har sitt boende ordnat.
Och så var det då detta smolk som tydligen alltid måste finnas, för att se till att glädjen ej blir var sig för stor eller alltför långvarig. Jag tänker då givetvis på denna så groteska gipskatt. Vad säger din tjänstestab om denna?? Är kanske till och med den så spröda lilla Elsa rädd för detta "alster". Det KAN icke vara allt för njutbart att påstöta den vid ett nattligt toalettbesök. Man KAN bli mörkrädd för mindre.
Att sedan behöva toppa detta med att gå på begravning, är ju inget som jag avundas dig. Den senaste tiden har det allt varit väldigt mycket där borta på Hornberga. Nu är det väl ändå dags att oturen vänder bort sitt fula ansikte och visar ett bra mycket roligare.
En liten bröllopspresent till Max och Dolores, kommer med ilbud runt tre-tiden,
hälsar dig
Rubina v Oben
Jag tackar a´deras vägnar, och att det blir tillökning vet jag också om!!!!! Jag har sett det , och ultraljudet visar en "liten, liten äpplebaby" så ljuvligt söt redan i kärnhuset, vad ska det bliva av denna lilla kärna kan man undra? Spännande att följa,och jag tror att den här fotoutställningen i Berlin blir något alldeles exeptionnell, något av Lennart Nillsons bilder , men inom fjäril och Kålmaskbranschen!!!!!!!
SvaraRaderaGUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUD SÅ SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!!!!!!!!!!!!!!!
SvaraRaderaAtt få möjligheten att få följa med utvecklingen av en ÄKTA äppelbaby, kommer att slå det allra mesta, må jag säga. Efter den utgåvan, kommer farbror Nilsson att få starkt huvudbry. Kanske det redan nu är möjligt att se om detta lilla embryo är av goss- eller flickkön. Det kan vara bra att veta, då jag har för avsikt att tillverka en eller annan liten kolt i äkta spindelväv. Endast det bästa äro gott nog,
hälsar dig,
Rubie