Min nästa minnesbild är den att jag ligger på soffan inne i arbetsrummet, och över mig ser jag tre oroliga ansikten stirra på mig....
- Nu är hon vaken hör jag Arne säga långt långt bort!
Jag förstår att jag har varit avsvimmad, men minns först inte vad som hänt. Och vem jag såg då dörren öppnades.
Jag blundar igen, för att slippa tänka, och nästa gång jag är vaknar då jag ligger i en säng i ett rum...
- Nu är hon vaken hör jag Arne säga långt långt bort!
Jag förstår att jag har varit avsvimmad, men minns först inte vad som hänt. Och vem jag såg då dörren öppnades.
Men Kära kära Honorine!!! Tag det nu bara lugnt. Jag har tillkallat polis. van Weetheren är strax på ingång. De så rådiga gossarne, samt Arne och troligtvis Toivo, kommer att lotsa denne så Holländske kriminalkommissarie till rätt adress.
SvaraRaderaDen så ytterst lilla rara Elsa är placerad vid ditt så tillfälliga logi. Visserligen är hon stel av fasa, men framhärdade att hennes plats är nu vid hennes matmors sida. Denna information får jag hela tiden från Arne, som står i telefonkontakt med mig. Jag vet icke om jag får omtala detta, då kommissarien strängeligen förbjudit att på minsta sätt oroa dig i onödan. Men som sagt. Jag befinner mig ju hela tiden i Arnes telefon. Således kan jag icke undgå att höra vad som där säges.
Någon, eller några har tydligen forslat dig över Mälarens så hudåtstramnde vatten. Nu vill jag ju icke direkt påstå att mina tankar så snabbt flyger iväg mot det Ollonbergska hållet. Således har min mun icke svikit kommissarien.
Nu bröts tyvärr samtalet, så nu sitter jag här helt ovetandes om vad som händer med dig. Det enda säkra är, att du alldeles strax äro i goda händer.
Således avbryter jag här nu, för att vara nåbar då Arne eller gossarne hör av sig. Jag kommer givetvis och besöker dig, varhelst du än befinner dig,
gråter en mycket ledsen,
Rubina