Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

torsdag 20 oktober 2011

Rubina kör mig hem i rasande fart....denna speciella kvinna....

Godmorgon vänner! Klockan är strax efter 07.00, och jag har landat i Stockholm igen. Rubina och Översten hämtade mig, och nu kör hon sin Jaguar med bravur, och alldeles för fort anser jag.Men jag sitter här i baksätet och blundar. Sönerna for åt sitt håll, men Julius Jr. skulle komma hem till Hornberga i helgen så vi får tala ut på hemmaplan.
Översten sitter fram och tvinnar sina muntacsher hela tiden, högst irriterande!
Mina tankar flyger fram och tillbaka i mitt arma huvud. Ska jag bli satt på undantag nu? Ska Fiona bli den kvinna som ska styra Hornberga sätrei?
Oh så detta väder!!!!Isgata ,och Rubina gasar i kurvorna på dessa småvägar så jag far fram och tillbaks här bak. Men människa ta det lugnt!

Äntligen ser jag allén, och gården ligger där som en stor vit snöboll,eller snarare en avlång sockerbit....
Nej ni, jag ska kämpa! Detta är mitt hem, och det ska inte någon ta över så sant jag heter Honorine Melange Sofia Henriette Stiernspetz!
- Men för Guds skull Rubina! Du behöver väl inte tvärnita så där, jag kunde ha brutit nacken! Men ingen lyssnar på mig, Översten och Rubina talar i munnen på varandra, och ingen lyssnar på den andre......

Inne i hallen värmer det gott, och det doftar från köksregionen.
- Grevinnan! Sir du, var nu välkommen hem och nu ska hon få en riktig kopp kaffe och en nypakad "pärkaka" med plommon.
- Sjenare Översten! och goddag tanten Rupina, kom in kom in, nu är jak gla, då hon är hemma på Hornperga igen. Nu ska här firas!
Lilla Elsa kommer från köket iklädd sin svarta klädesdräkt med det lilla vita förklädet nystärkt! Efter henne kommer både Nilsson och Callas travandes, de kommer fram och stryker sig mot mina ben, och då brister det!
My home is where my heart is! är på Hornberga!  HS

3 kommentarer:

  1. Ja kära Honorine. Nu då jag är återbördad till mina gemak här på Rubinsteinska, kan jag faktiskt medge att det gick lite väl mycket undan där på isgatorna. Men jag ansåg att du var av nöden tvungen att så snabbt det bara gick, fick återse ditt så avhållna Säteri. Det var väl då för väl att du undslapp denna så förkastliga wiplash, då jag kanske stannade en aning för burdust. Mittåt!!!!!!!!!

    Jaså, så du irriterar dig också på Överstens infernaliska mustachtvinnande. Det har nu gått mig på nerverna så pass att jag ibland känner för att låna Caminas brödkavel, samt nyttja den på ett otillbörligt sätt, om du förstår vad jag då menar.

    Det blev nu icke så mycket ränksmideri vad gäller denna Fiona, men det passade sig ju icke, då det fanns så pass många tjänstehjon i vår omedelbara närhet. Vi får väl göra ett nytt försök, men då i enrum.

    Har du lagt upp en dugande taktik då du skall säga ett par sanningens ord till Julius JR?? Han må så tycka att det är hans privatsak, men där har han tyvärr helt fel, må jag säga.

    Då du "päärkaakat" klart för den här gången, kanske du borde placera din lekamen i horisontalläge, för att på så sätt inhämta krafter till det som komma skall.

    Mina tankar finns hos dig, så att du får kraft och mod,
    hälsar dig,
    Rubina Algotte (som kan vara en genuin satkärring då nöden kräver detta)

    SvaraRadera
  2. Nja Ruby! Satkäring är väl då ett alldeles för starkt uttryck anser jag, du påminner mig om salig Hermine Hägerflycht d.ä. Hon var bestämd, men hjärtegod längst därinne!!!!
    Men bil, nja, kan du köra lugnt och säkert? Men det beror väl på alla de rallybanor du har avverkat under din aktiva tid!
    Nåväl,jag är tacksam att du kunde möta mig, och ta mig hem till säteriet, men visst är karln irriterande med sitt tvinnande i muntaschen!!!!

    SvaraRadera
  3. Kära Honrine. Så märkligt att du både minns, samt tar upp detta med mitt rallykörande. Det är nämligen på det lilla viset, att Picco Troberg var över i förmiddags, för att tala om gamla minnen. Vi har kommit fram till, att det är hög tid att vi slår våra påsar tillsammans, för att sedan skriva ned våra memoarer i detta så intressanta ämne. Både han och jag börjar känna av en viss oro, då vi antar att de numer icke är särskilt många som minns alla våra segrar i Dakar.

    Om jag får förtroendet att vid ett annat tillfälle framföra mitt fordon i ditt sällskap, lovar jag härmed att ta det ytterst försiktigt med min framfart. Jag anser att jag kan köra både lugnt, samt säkert, då detta kräves.

    Så flott av dig att göra en liten jämförelse mellan mig och salig Hermine Hägerflycht d.ä. Hon var dock en dam jag storligen beundrade.

    Då både du och jag är av samma åsikt vad gäller själve Överstens eviga mustaschtvinnande, undrar jag om du hört om Toivo har sagt något i den riktningen. Kanske han vid något tillfälle kan påpeka detta, då de avnjuter en fickljummen Koskenkorva. Vad tror du i den saken,
    undrar, Rubie

    SvaraRadera