Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

onsdag 10 augusti 2011

Vem har bedragit vem.......

Vilken dag säger jag, genomslut efter tårar och omfamningar, telefonsamtal, mera tårar, mera gråt, ja, inte mina egna naturligtvis. I ett skärpt läge visar jag ingenting! Inte hller C-J som höll i alla tådar. Ja,"spindeln i nätet" om ni vill.
Men den som hade det största ansvaret egentligen var min Julius Jr. som satte på sig en del ordnar för att få den respekt han förtjänade. Och med sina Säpo  attiraljer så höll han horden av nyhetsrreportrar stången.

Ja, det var mycket flott av Säpo att köra dit sina kanoner som för att poängtera, nu är det seriöst och allvar!
Vi samlades i det sk. mysrummet på Slottet! Viktualia satt redan där då C-J och jag kom in. Mor Silvan gick fram och åter och vred en näsduk runt sina smala handleder. Danilo stod som en staty och stirrade och såg inte alls pigg ut.
- Det gäller otroheten tjöt Viktualia, jag orkar inte med att han ständigt är otrogen.....
- Men kära du , jag lovar och svär försökte Danilo, jag har inget gjort, jag lovar dig kära sessan, du vet ju....
- Jag tror inte på ett ord ....
- Men, men...
- Det står ju om det i varenda skvallerblaska, otrogen, otrogen.......
- Nu benar vi ut detta sade Carl-Jan med myndig stämma. Var har Viktualia läst detta?
- Överallt....alla vet, men inte jag, förrän idag, eller igår rättare sagt....
- Men det gäller inte mig älskade... det gäller ...
- Nu är du tyssssscht kved Silvan, baaahra så du veet Danilo, ingen ård från deg! Jag beeehr deg!
Nu kände jag att det var dags för mig att säga några väl valda ord.Och jag hörde hur det klirrade från kristallkronan i rena rädsla för vad som skulle komma.
- Nu skall sanningen fram, och inget annat än sanningen!

Då, hörs det steg i trappan, och vem är det?Om inte ????
Jodå, Calle själv kommer in i rummet och iklädd scoutdräkt ställer han sig i givakt och ropar: Alltid redo!

Han ser sig omkring aningen förvånat och undrar: Vad handlar detta om? Begravningsstämning på min ära.
Nej , nu tycker jag att vi alla gör RAKETEN, eller hur Silvan lilla?
- Ja, kom igen nu då, varför denna dysterhet?
- Jo kongen, vi talar om otroooheth!!!!!!! Och det är en jobbig sakh för Viktualia, och Danilo.....
- Men självfallet är det det, jag har själv varit otrogen så många gånger, det står det ju om i varenda blaska, men nu tycker jag att vi hurrar för Viktualia och Danilo, de leve: Hurra.....
- Pappa, är det dig det står om, inte MIN PRINS DANILO?
- Självfallet handlar det om mig, jag gillar att vara i blickpunkten, men nu tycker jag att vi vänder blad och ropar på kaffeflickorna......

Min Julius Jr. kommer så lägligt in i rummet, och åtföljd av andra Säpokillar omringar de hela den lilla familjen. Julius Jr. säger med ljudlig stämma:Nu hissas flaggorna  över hela Konungadömet och vi står alla upp och sjunger Kungssången innan vi skiljs åt. Nog med förslag!

Jag och C-j smög försiktigt ut och stängde dörren till mysrummet, och vi hörde hur musiken spelade upp, medan vi skyndande ut till väntande bil som skulle ta oss hem i säkerhet till vårt kära lugna och gemytliga Hornberga Säteri. Nu inväntar vi bara Julius Jr. så är hela "vår lilla" familj också samlad igen. Vi önskar er alla en lugn och skön kväll! HS

2 kommentarer:

  1. Fenomenala familjen Stiernspez!!! Konungariket är eder ett stort TACK skyldigt!!! Stenraset knallar från Rubinsteinska, kommer att kunna höras ända hem till er på Hornberga. Om icke ni varit där och i görligaste mån kunnat hindra den så förbålt onödiga "raketen", samt dennes eldsjäl iförd skåjtdräkt, hade kanske aldrig den lilla sessan Viktualia lystrat till den en aning bleke Danilo. Tragedier värre än på en operascen hade kunnat utspelats. Förvåningen gjorde ingen häpen då denne urskiljningslöse Calle ogenerat fortfarande fikar i bruna flickors sällskap. Silvan har vi troligen här på Rubinsteiska inom ett par dagar, då det troligen åter igen pockar på att få göra sig av med hennes ilska, i form av medrivning av ytterligare tapeter. Men... nu är det ju på det viset att mitt hushåll icke längre är vad det har varit.

    En sådan hiskelig tur att icke den rare Julius JR, behövde göra bruk av hans så ruskiga vapenutrustning, SAMT att ÅKKelboborna icke behöver lägga sina pannor i djupa veck, då de icke hade kännedom om vad som stod på. Nu LÄR ju Danilos ömma moder vara så kolossalt TREVLIG, men vad hjälper det i sådana här utomordentligt kvistiga fall.

    Här har vi åter igen något som kommer att tas upp i 2000-talets historieböcker. Och DET bara inom ett par ynkliga månader. Dessa Steirnspetzar har således redan gjort sig enormt stora namn i den Svenska historien. Sådant kommer att gagna efterkommande generationer i eveigheter. Tankarna flyr iväg någonstans bortåt Ladulås, men i en modernare variant.

    Nu vågar jag mig äntligen på att ta mig den så hett eftertraktade koppen (kok)kaffe, som Franka kräver att jag skall avnjuta. Då jag icke kunnat det innan detta telegram kom på grund av avsaknaden av ren och skär njutning, har jag således för avsikt att drika detta på fat, tillsammans en sockerbit som det sörplas på.

    Så härligt tonerna efter Kungssången fortfarande klingar i mitt så intelligenta huvud. Den skall förbliva där till dess Morpheus behagar låta mig fortsätta att drömma om detta hemska spektakel, som FICK en sådan formidabel upplösning.
    Lättnadens suckar från
    Rubina von Oben

    SvaraRadera
  2. PS
    Jordbävningar (läs Viktualia samt Danilo), lämnar oftast efterskalv. Så har det ävenledes gjort idag, här på det annars så lugna Rubinsteinska.
    Jag hade skickat iväg Översten för EGEN hand till Ritzbergerstassse, Aschach an der Donau, för att där vara vår gårdskarl behjälplig då nu druvorna är mogna att plockas. Visserligen har han gjort detta, men han anländer till Rubinsteinska UTAN mina DIREKTA order om tillåtelse att anlända här I DAG.
    Således stövlar han sin vana trogen bara in i köksregionerna, för att där tro sig kunna vänslas med Camina. Då jag befann mig i den västra flygeln, var jag således ovetande om detta. Men jag blev strax varse om att något hiskeligt var å färde, då den en aningen robusta Franka lät sin ljuva stämma fylla hela palatset. Likt den illersnabba kvinna jag nu en gång är, var jag på plats i köket inom ett par sekunder. Och vad får jag DÅ se? Jo, Franka som står likt en extra bred ladugårdsdörr, samt onaturligt bredbent, stirrande på denne Överste som nu kan liknas vid en brödsmula, darrande med förvirrad blick. Franka är redan i full gång med att läsa lusen av denne alkoholnyttjande varelse. Och att HAN minsann ICKE från och med i dag, kommer att nyttja dessa så fördärvliga gifter. OCH detta skulle hon bli man för. Detta hör jag innan jag får mål i munnen. Då jag enligt mitt tycke alldeles för lamt, försöker presentera dem för varandra, har Franka haft vänligheten att köra ut honom på backen. Samt högljutt tala om för honom att han hädanefter skulle hålla sig där. Under tiden passar Camina på att storgråta. En sådan infernaliskt fel vald tid att sysselsätta sig med dyligt just då!!!
    Då jag tar mig ut till Översten, undrar han nervöst vad detta var för någonting jag hade här hemma.
    Jag sade naturligtvis som det nu var, att denna KVINNA vid namn Franka, numer är vår nya arbetsledare för mina pigor och drängar. Jag gjorde ävenledes det tillägget att han BÖR lyda henne. Annars kommer der att uppstå problem som han ICKE vill ha.
    Därefter gav jag honom en ordentlig skrapa, då han på eget bevåg kommit hem. Jag fick nu inget svar. Däremot hörde jag ett mummlel som liknade: Nu åker jag raka vägen hem till Toivo.

    Ja, min bästa Honorine. Detta var ett efterskalv som hette duga. Men jag kommer att negligera detta. Strutspolitik passar i denna situation, på min ära.
    Hälsningar
    Rubina Algotte Formidable Galjonäre von Oben
    DS

    SvaraRadera