Om det nu var den nyttiga morgongröten eller efterdyningarna av gårdagens möte med Nalle eller mingelkvöllen på Villagatan,oops nu försa jag mig, men so what! Iallafall så har jag nu anlänt till det fagra Bergslagen! Och den Kungsgård jag ärvde efter salig Hermine. Jag satte mig sonika i bilen och körde de ca trettio milen enkel väg upp hit för att få tänka. Ja, det kan låta märkligt för en del, men ni som står mig nära vet att det är så mycket som pågår just nu omkring mig och min person.
Här uppe har jag mitt gömställe, och här kan jag känna mig fri, så som jag aldrig annars kan.Här kan jag gå klädd som jag vill, äta vad och hur och när jag vill. .
Vet ni att jag handlade på Coop i västerås innan jag for vidare. Vad jag handlade?Jovisst, en back Coca Cola. En stor burk Sibyllas korv, en tub senap. Samt sex stycken Princessbakelser! Cest tot!
Nu ska jag bara vara förstår ni, och ladda mina batterier som det så modernt heter. Vandra i skogen, tänka filosofiska tankar, och fundera på om jag ska träffa Nalle Lidrane något mer??? Han har allt satt lite griller i huvudet på moi...
Jag ska leva som en helt vanlig människa, struntar i vett och etikett, bara vara ! Det ska bli underbart!
See you! HS
Kära hjärtanes!! BÄSTA Honorine, har du ens den blekaste aning om hur en vanlig männska lever??? Jag tillåter mig att ifrågasätta detta. Att komma så pass lågt är det så gott som omöjligt att lära sig under ett fåtal dagar. Ett sådant beteende måste man vara född till. Generna skall ligga i ytterligare cirka 7 generationer. Men du kan ju alltid låtsas. Redan DET är ett stort äventyr.
SvaraRaderaDet är samtidigt perfekt att stakt ifrågasätta denna Nalle. Jag personligen är icke helt säker på att han är verklig. OM han nu är det, lever han ett slags pseudoliv, där han nogsamt ser till att han ALDRIG närmar sig verkligheten. Då du går omkring på dina ägor i helt lungt mak, ibland tuggandes på Sibyllas charkvaror, med en gnutta senap på, kommer du att så sakteliga komma till full klarhet med att det hela bara var en "mardröm", som du haft den stora lyckan att få vakna upp ur.
Denna amour du nu genomgår, får mig att minnas år 1932. Jag samt grevinnan Astra Cantadou beslöt oss för att fara till Saudiarabien, för att därstädes insupa deras kultur. För att göra en lång historia kort, så var det på det enkla viset att Kalifen Omar Falstaff föll så till den milda grad för mig, att han var villig att erbjuda min fader Ruben von Oben icke mindre än 712 kameler, för att på så sätt köpa min lilla hand. Nu skall man veta, att dessa kameler var av prima kvalitet. Dock ansåg söta far att detta icke gick för sig, då han hade helt andra planer för mig. Men ändock spirade det eldiga känslor, så att det stod härliga till. Efter en månad anlände dock min fader till Saudiarabien, för att medelst egen hand hemforsla mig. Efter detta rekommenderade min ömma moder Kavata von Oben, att tillbringa ett par månader i den så djupa skogen, för att där intaga kontemplationstankar, med hjälp av en abbot. Han lyckades sedemera bota min "sjuka", som han fördrog att kalla den. Men i själva verket tror jag i yttersta hemlighet, att han icke längre stod ut med mitt ältande om denna så makalösa Omar.
Ja, min vän. Det är sådanat som ibland kan komma upp i en äldre dams tankar, då man som minst anar detta. Men jag kan i förtoende omtala, att detta ALDRIG omgjordes, varken med kreti eller pleti. Således kan jag dö som en ren och skär ungmö. Det tror jag att Sankte Per uppskattar, då det blir dags att träffa honom.
Vill bara slutligen fråga dig , om du någonsin hört talas om de så förargliga tandtrollen vid namn Karies och Baktus?? Om ICKE, kan jag omtala, att dessa håller till i de flaskor gjorda i äkta plastik och som innehåller den så Amerikanska drycken Coca Cola. DETTA vet jag från säker källa,
hälsar dig
Rubina von Oben (som minnsan också varit kär).
Men vad är väl en simpel författare mot en Kalif tänker jag, och plötsligt bröts förtrollningen. Tack söta du för det. Jag har varit så upptagen med affärer och placeringar och omdisponeringar av min förmögenhet så jag har väl alldeles snurrat till det i min lillla hjärna, men nu så ramlar allt på plats igen. Ska jag ha en man så ska det vara en kalif åtminstone, nu har jag bestämt mig, och det står jag upp för.
SvaraRaderaJa, jag börjar längta efter annat än Sibyllas korvar och Prinscessbakelser, det gör jag, men även solen.....du vet. Idag ska jag åka ner till byn och leta efter en liten lyxkrog eller liknande........Tack för din omtanke och din hjälp med omvändelsen hälsar HS
Kära Honorine. Det var SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ lite. Det känns en aning befriande att du icke fastnat i Sibyllas delikatesser, men framför allt, att du kommit till isnikt om att en Kalif slår denne överårige blankglänsande självgode mansliknande figur. Ta dig snarast möjligt ned till byn, för att aväta en anständig middag, som ICKE avslutas med Prinsessbakelser. Dessa är enkom till för de som ALDRIG ens kommer i närheten av den äkta varan i form av en eller ett par prinsessor. Låt nu solen ha sina egna fläckar, så slipper du dessa,
SvaraRaderaönskar dig, Ruban.