Allan verkade bli så glad över att se mig och tackade för senast ! Det är därför jag inte har sett honom ute på senaste tiden? De har börjat laga mat själva!!!!!!
Ni ser ju själva, jag trodde mitt stackars blåblodiga hjärta skulle stanna! Tre dockor ligger där utspridda på marken! Slängda där som ......Jag blev fylld av skräck och såg genast inom mig hur något fruktansvärt utspelats där på den ensliga platsen i skogen.
Lockade till mig hästarna, och så i full galopp hem, över gärdet och sneddade sedan in över Allans gård, och jag såg deras häpna miner, men det fanns inte tid för en förklaring i det skedet.
Genomsvettiga hästar och en skärrad Grevinna stannade nere vid stranden där alla pojkarna spelade vattenpolo med stor inlevelse och glada tillrop.
Kosken satt i en vilstol med händerna sedesamt knäppta.
- Jag måste berätta att något hemskt har hänt uppe i skogen sa jag med darr på rösten.
Han kisade, och log så hult.
- Nu tror jag att du talar i nattmössan sa han.
- Vet hut karl, jag såg det ju själv, dockorna!
Så berättade jag det hela för allihopa och Julius Jr. tog befälet som Säpochef.
Just i detta nu, så är de alla avtågade upp i skogen för att leta efter dockorna och eventuellt offer och kanske en gärningsman. Själv sitter jag och skälver med ett glas Bollinger i handen........ See you! HS
HUGALIGEN!!!!! Vilket fruktansvärt drama du så oförskyllt råkat ut för! Detta bådar icke gott, kan jag se här i min kristallkula. Den tar jag sällan fram, men nu då detta meddelas, ansåg jag att det var hög tid. Det som kuslar till det å det grövsta, är att se denna Barbiedocka ligga där helt blottad. Jag kunde då ICKE se en enda liten skylande tråd, på denna så magra varelse. Att sedan behöva se den lilla oskyldiga babyn ligga där med ansiktet nedtryckt i marken, lättade då icke upp stämningen här på Rubinsteinska.
SvaraRaderaI och med detta, ser jag mig nödd och tvungen att här omtala, att jag har ett förflutet. Jo, du såg rätt. Jag HAR faktiskt det, Men det måste absolut stanna mellan våra fyra öron. Är du beredd??
JAG HAR ARBETAT SOM SIBYLLA I EN HERRANS MASSA ÅR, SAMT SÅ HÄNDER DET ATT JAG FORTFARANDE GÖR DET. DÄRFÖR ÄR JAG ÄGARINNA AV DENNA KRISTALLKULA. Den har jag ärvt i rakt nedstigande led sedan tidigt 1600 tal. Den har sedan gått i arv på mödernesidan hela tiden. Den kedjan har icke blivit bruten. Men nu står jag inför ett problem, då jag inga barn haver. Det är bland annat därför jag adopterat den så rara lilla Svala. Nu är hon visserligen ovetandes om detta, men tids nog skall jag ha ett enskilt samtal med henne, där jag högtidligt omtalar för henne vad denna gåva innebär. Det har nu icke alltid varit på det viset att vi alla kvinnor varit begåvade med just den talangen, så det kommer att ordna sig.
Hur som helst med detta. Jag sitter således i djupa tankar framför denna kula, och försöker frammana vad som kan ha hänt. Så nu efter ett antal glas sherry, kan jag lättare se vad det är frågan om. Jag tror nämligen att jag kan lugna ned dina Spanska nerver, då jag i min kristallkula tydligt kan se, att det har varit en liten flicka som cyklat stigen fram. På hennes pakethållare satt dessa varelser allt för löst fastspända. Plötsligt dyker en oväntad sten upp. Och vips, så faller den lilla flickan. Storgråtande cyklar hon hem, utan att kontrollera att hennes små vänner sitter kvar. Så, nu ligger de således där och bara väntar på att den lilla tösen skall komma för att hämta hem dem. Detta är vad min kristallkula omtalar för mig. DET var väl ändock skönt att få höra??!!
Från det ena till det andra. Jag för min del anser att det är alldeles på tok för tyst om Carl-Jans kärleksliv. Hur GÅÅÅÅR det med denne Espadrillos?? Har han blivit förpassad till skohyllan, eller hur är det?? Hinns icke denna glödande passion med längre, då han haaaaaaaaaaaaaar så väldigt mycket om sig och kring sig? Det är absolut icke JAAAG om undrar. OHHHHHHneeeeeej då. Jag tror att kanske Camina vill veta,
hälsar dig
Rubina Algotte von Oben
Jag hoppas att din spådom stämmer, jag har ännu inget hört sedan de gick ut i skogen för att leta..Men jag måste tacka för den fantastiska bok som du förärade mig! Jag ligger i min paulun, och jag har trots all oro över dockorna aldrig skrattat sååååhysteriskt åt den galne författaren. Just nu har jaag fått reda på hur det gick till då Sven-Bertil Taube var inskriven som student i Paris , bara under läkarbesöket, då han ådragit sig besvär efter att ha umgåtts med en flicka med bruna ögon och ljust hår....Skrattanfallen avlöser varansdra här, så Toivo kom springande och livrädd trodde att något hemskt hade hänt inne i paulunen, men det var bara mitt skratt som klingade lite väl högt!!!!
SvaraRaderaSå glad jag blir, då du amuseras av boken. Det gjorde ävenledes jag i stora mått. Den anekdoten du talar om, är en av de roligare anser jag med. Den är behändig, då man bara kan ta fram den och avnjuta ett kapitel på måfå, för att genast få sig ett gott skratt. Det jag gillar bäst, är att han har reagerat på samma saker som jag. Mina hysteriska skratt har jag avlagt i min ensamhet, då huset är tyst mitt i natten. Troligen har en och annan undrat en aning om VAD som kan vara så pricksäkert roligt,
SvaraRaderahälsar dig
Rubie