Inför intervjun med Lars

Inför intervjun med Lars

tisdag 12 juli 2011

Nu ska jag bli vegeterian och absolutist

Jag bestämde mig helt plötsligt, bara så där.
- Nu blir du vegeterian sa jag till mig själv. Nu ska du Honorine bli en ny människa, det har varit för mycket av det goda, med både det ena och det andra.
Sagt och gjort!

Här sitter jag på Hamnkrogen och intar en liten härlig sallad, och ett"surdegsbröd". Ett måste idag, och till detta dricker jag Vichyvatten, hör och häpna go vänner!
Nu är det slut på lyx och flärd...nja, kanske inte riktigt slut, men jag äter upp det här så länge medan jag funderar vidare på detta beslut.

Carl-Jan  har lämnat ön idag så nu är lilla mamsen ensam kvar!!!!1
Får se hur länge jag orkar stanna utan mina små söner........?

Skål! Eller vad ska man säga till vatten? Det känns inte särskilt festligt känner jag.

- Snälla, ja kan du ta in ett glas av den goda Chateau la fitte grande mot, 1979 om du har?
 Tack, det blir bra! Nu så, såja, nu känns det som sommar på Gotland igen! See you!

- Jag tror jag vill titta på menyn igen, tack!     Har du en skiva oxfilé med något gott till?

Imorgon tror jag att jag ska bli vegeterian?????? OCH ABSOLUTIST!
I morgon är en annan dag........

1 kommentar:

  1. Jag vidhåller att det är så magnifikt inrättat att det som regel kommer en morgondag, som man åter igen kan ta sig en funderare på. Man skall ju viserligen icke dö nyfiken, men det får trots allt finnas måtta även på det. Så ta dig ett par ordentliga funderare på om du skall förbli vegetarian for ever, eller kanske en kvart om dagen. Det är ju som man så riktigt säger, tanken som gäller. Jag anser att du varit en riktigt ståndaktig kvinna, då du nästan fick i dig et glas Ramlösa SAMT kaninmat. Nu har du kanske inte direkt chockat din kropp, men kommit med en liten varning till den. Således är ditt tarmpaket troligen en aning beredd på detta märkliga liv som eventuellt vankas. Nu då du sitter där så ensam och allèna då gossarna farit för vinden, kan jag inte se annat än att en och annan tröstmåltid med dithörande dryck är på plats.

    Kära Honorine. Jag är synnerligen orolig över Camina. Visserligen sitter hon troget nere vid dammen, men hon har tagit på en svart polotröja och ser synnerligen svårmodig ut. Genast jag fick se henne tog jag det stora klivet före ned till henne. Hon såg upp på mig med en blick som var långt bort i fjärran.
    - Men Herre Jistanes, utropade jag. VAD är det som är på färde nu igen? Är det sorgen efter karpen som så hastigt och utan minsta förvarning avled?
    Hon ser nu om möjligt ännu mer frågande på mig.
    - Men så svara då männska, skrek jag, måste här medges.
    - Jag skriver lyrik och prosa, svarade hon med en totalt främmande röst. En sådan man kan med lite tur, få höra på Radions P1, då det skall receseras något kulturellt.
    Stum står jag där och känner mig helt handlingsförlamad.
    - Men SNÄLLA Camina. Inte tänker du väl bli någon slags författare? En simpel dagdrivare som icke åstadkommer något av värde? DET min vän skall det allt sättas P för, darrade jag fram, vartefter det att jag vände på klacken.
    Ett sådant bryderi hon försatt mig i. Skall jag behöva ta kontakt med psykvården nu också. Som om det icke räckte med denne Överstes eskapader och....
    Svala har ett sånt gott förstånd. Då hon såg att jag var så till den milda grad upprörd, rusade, eller snarare skenade ut till köksregionerna, för att kvickt som en liten vessla, koka ihop den så fantastiska dekokten som du min vän så omtänksamt delgav receptet på. Och DET måste jag säga. DEN dekokten visste var den tog. Här lullar jag nu omkring i en slags overklighet. Jag misstänker att hon tillsatt en aning för mycket C-vitaminer, ty jag känner mig på gränsen till yster. Men, DET betyder icke att denna Camina skall få skämma ut hela godset med sitt skrivande. Sådant gör enbart patrasket som tror att de har något att säga till en oförberedd läsare.

    Dripp dropp, dripp dropp.
    Vad är det som droppar på vårat paraply?
    Vad är det som kommer ifrån skyn?
    Jo, vatten vatten, bara vanligt vatten,
    satt jag och nynnade på då det behagade att regna JUST som jag hade tänkt mig en skön stund i bersån. Ja, ALLTID är det då något som skall gå fel, sade timmermannen då han halkade på ett bananskal.

    Passa nu på att mumsa i dig allt det du vill ha under den tiden du icke är vegetarian.

    Arividerci
    Ruby

    SvaraRadera