De har alltid älskar Maria Callas röst och är ju uppväxta med den klassiska och skolade musikstilen, vilket jag är mycket nöjd med idag.
Nu så tar vi en taxi till Institutet så får vi se hur det går?
HS
Inför intervjun med Lars
lördag 16 juli 2011
På Pere-la chaise kyrkogården
De har alltid älskar Maria Callas röst och är ju uppväxta med den klassiska och skolade musikstilen, vilket jag är mycket nöjd med idag.
Nu så tar vi en taxi till Institutet så får vi se hur det går?
HS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det hörs ända hit hur applådåskan rungar, då Carl-Jan blir hyllad med ett STORT JAAAA till hans Svensk-Franska förslag. Så dettill blir för vår käre minister att tänka om då det gäller den nya skolplanen. Jag utgår från att den kommer att gälla från och med höstterminen. Börjar de redan i 1:a klass med enklare verb som skall böjas på genuin Franska? Har redan i förväg varslat de ungdomar och barn, som jag kommer i kontakt med. De är odelat saliga.
SvaraRaderaVad trevligt att få se dina gossar, om än enkom på ryggen. Det var SÅ hiskligt länge sedan jag sist hade den äran. Naturligtvis förstod jag vem som var vem. Den så långe och ståtlige är förstås SÄPOmannen. Vid sådana yrken krävs en viss längd, som per automatik inger en viss pondus.
Att de är skolade i den klassiska musiken är ju en ren självklarhet. ALLA med börd bara MÅSTE det. HUR skulle världen annars se ut. Dock visste jag ej att de var nästan helt absorberade av Maria Callas. God smak på min ära!
Men nu skall du få höra något som KAN chockera så det slår gnistor om det. Jag har Silvan här på ett par dagar. Hon kände intensivt för att "byta" miljö. Självklart är hon hjärtligt välkommen. Dock lider hon av en slags rastlöshet. Det har fått till följd att hon drog på sig ett par urgamla snickarbyxor som Översten lånat ut till henne. Så nu står hon uppflugen på en stege, för att tapetsera om det gemak hon huserar i. Den färg på tapeterna som satt uppe, gav henne ångest, påstod hon. Så jag tänkte: "Det är väl klart att Silvan skall få som hon vill. Man lever ju trots allt bara en gång". Lilla Svala ser till att underhålla mig med nya frächa öronproppar var tionde minut, då hela palatset skallar av diverse trudelutter. Hon började så smått med Cornelis "Till Fatumè". Den läts höras i cirka en halvtimme, varefter hon tydligen tröttnade på den. Så nu är det Herr Lundell som låter sin ljuva stämma eka mellan väggarna. För tillfället är det "67, 67 vart har du tagit vägen nu"?. Hon verkar på något vis vara förtjust i den mannens alster, ty hon har snart gått igenom HELA hans produktion. Och ICKE mig emot. Men DÄR kan man tydligt se, att denna kvinna icke blivit fostrad i den klassiska stilen. Man kan lätt få ett stänk av arbetarkultur i sådana här fall.
Se nu till att gossarna icke slänger de så förädiska bananskalen på gatan. Det kan få sådana erbarmliga följder
hälsar dig
Rubie